Kollektivavtal

Anpassa kollektivavtalen efter verksamheten, SKL

Vi oroas av att vår största motpart, Sveriges Kommuner och Landsting, inte tycks inse behovet av kollektivavtal anpassade för de olika verksamheter vi företräder. Det behövs motparter som ser oss som företrädare för livsviktiga professioner och som ger våra medlemmar förutsättningar att fullt ut utöva sina professioner, skriver företrädare för flera fackförbund.

På den svenska arbetsmarknaden är det arbetsmarknadens parter, alltså fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer, som förhandlar om villkoren på arbetsmarknaden. Vi sluter avtal, kollektivavtal, för våra medlemmars räkning. Den politiska inblandningen är mycket liten. Detta kallas den svenska modellen.

Kollektivavtalet kan delvis ses som en gemensam försäkring. Det sägs ibland att det inte spelar någon roll om det finns kollektivavtal på en arbetsplats eller inte. Det är inte sant. Skillnaden mellan att ha kollektivavtal eller inte kan vara många tusen kronor per månad.

Utöver det som alla ofta förknippar med kollektivavtalet, som bestämmelser för arbetstid och årlig löneöversyn, så ingår bland annat föräldralön, fler semesterdagar än de lagstadgade 25 dagarna, ersättning för obekväm arbetstid, övertidsersättning, avtalspension och sjuklön. Kollektivavtal finns även i den offentliga sektorn. Den så kallade välfärdssektorn kan också beskrivas som nödvändiga samhällsbärande funktioner som får skola, vård och omsorg att fungera i vårt moderna samhälle.

Vi som skriver under den här texten företräder några av de yrken och professioner som arbetar inom offentlig sektor. Vi menar att vi behöver ha motparter som ser oss som företrädare för livsviktiga professioner och att det är angeläget med kollektivavtal som bottnar i och tar hänsyn till våra medlemmars uppdrag. Det behövs avtal som ger dem förutsättningar att fullt ut utöva sina professioner.

Vi måste försvara kollektivavtalen när de ifrågasätts. Från en del arbetsgivarhåll antyds eller sägs rent ut att kollektivavtalet har spelat ut sin roll och att man därför exempelvis måste lagstifta om låga löner och inskränka gällande LAS-regler. Det tycker vi är upprörande. Just nu utreds hur en inskränkning av konflikträtten skulle kunna se ut i kölvattnet av en långdragen och i vårt tycke oövertänkt hamnkonflikt. Utredningen är ett hot mot parternas inflytande. Men vi ser flera hot.

Vi oroas nu av att vår största motpart, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), inte tycks inse behovet av kollektivavtal anpassade för de olika verksamheter vi företräder.

I Sverige har vi alltså valt att låta många av arbetsmarknadens regler bestämmas i kollektivavtal istället för i lag. Medan lagstiftning normalt ser likadan ut för alla branscher, är kollektivavtalen lättare att anpassa efter branschens behov. En läkares eller sjuksköterskas arbetsuppgifter kan ställa andra krav än vad en lärares gör, exempelvis när det gäller arbetstider. Därför behöver vi olika kollektivavtal.

Vi menar att SKL behöver överge idén om att kollektivavtalen ska vara så lika som möjligt och istället inrikta sig på att få avtalen så bra som möjligt. Istället för att ha villkor i anställningen som är så lika som möjligt bör avtalen vara professions- och verksamhetsspecifika. Det främjar möjligheten att rekrytera och behålla dessa yrken som var och ett för sig är bristyrken och där verksamheterna redan idag lider av stor kompetensbrist.

SKL måste nu visa att man förstår betydelsen av att träffa avtal som är särskilt anpassade för våra respektive områden. Vi vill se en ändrad attityd från SKL i frågan. Vi vill att man ser fördelarna med att göra våra kollektivavtal olika.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.