Debatt
Centerpartiet
8 oktober 2017 kl 10:05

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

Annie Lööf bör minnas Fälldinläget

Annie Lööf är kompromisslös i förhållande till SD på samma sätt som Torbjörn Fälldin var i sin hållning i kärnkraftsfrågan. Det ledde då till det så kallade "Fälldinläget" som skadade centerns trovärdighet, påminner Jan Carle (M). 

Det här är en opinionstext

Jan Carle
fd kommunalråd för Moderaterna

– Krypskyttet måste sluta. Jag siktar på en alliansregering. Och på en vice statsministerpost om man tittar på oppositionssiffrorna, förklarade Annie Lööf i förra veckans Agenda.

När hon senare samma vecka presenterade sin skuggbudget flirtades det hejvilt över blockgränserna när näringsminister Mikael Damberg (S) förklarade att Lööf kanske hade fel vänner och lockade med att ”Tillsammans skulle vi kunna bygga hela landet starkt”.  

Ikväll möts Annie Lööf och övriga partiledare i rutan i en partiledardebatt. Inför både den, men framför allt inför året som kommer kan både hon och partiet vara betjänta av att fundera på begreppet ”Fälldinläge”.

Den minnesgode erinrar sig att när de borgerliga väljarna äntligen grep makten 1976 efter decennier av socialdemokratiskt styre, var centern ett stort parti på 24 procent och Torbjörn Fälldin den borgerlige ledaren. Han och centern hade samlat röster genom sin” kompromisslösa” kamp mot kärnkraften. Vad som än hände kunde centern inte ”dagtinga med sitt samvete”, när det gällde kärnkraften. Den skulle bort och de färdigbyggda kärnkraftverken, som inte fick starta stod i ett väntläge som kallades för ”Fälldinläge”. 

När valet vunnits och de borgerliga hade makten inom räckhåll, var Fälldin tvungen att acceptera att färdiga reaktorer startades. Näringslivets behov av energi var odiskutabelt och moderaterna och dåvarande folkpartiet var inte med på någon avveckling. Fälldins och centerns trovärdighet skadades svårt.

Centern har på den senaste tiden haft en betydande tillväxt och kan kanske om utvecklingen fortsätter bli ledande borgerligt parti med Annie Lööf som statsministerkandidat. Annie Lööf för nu en ”kompromisslös” kamp mot Sverigedemokraterna (SD). Deras nazistiska rötter och en främlingsfientlighet i partiprogrammet som gör enligt Lööf allt samarbete omöjligt och hon ”menar allvar” med sitt motstånd mot SD. Ett valresultat som innebär att en borgerlig regering kan komma till stånd om ett stöd från SD accepteras, anser Lööf omöjlig.

Till saken hör att Lööf redan tagit stöd och hjälp av SD i exempelvis avsättandet av två statsråd och förhindrandet av två skattehöjningar. Den kompromisslösa fasaden är alltså inte utan sprickor.

Det skulle behövas en närmare analys av den ståndpunkt som Lööf håller sig till. Det är naturligt att ifrågasätta SD:s historiska rötter och ha invändningar mot udda handlingar och uttalanden som gjorts av representanter för partiet. Naturligtvis är det oacceptabelt med hot om våld och främlingsfientlighet från dem.

Det kan givetvis inte heller bli aktuellt att i överläggningar med SD godta någon del av ett partiprogram som riktar sig mot invandrare eller kan anses främlingsfientligt. Den ofrånkomliga frågan är då om det är nödvändigt eller politiskt klokt att avsäga sig allt samröre med eller få åtminstone ett passivt stöd från SD vid en eventuell borgerlig regeringsbildning?

Inget politiskt parti kan bortse från de minst 700 000 väljare som ryms inom SD och kan bli fler. Det finns uppgifter om att en majoritet av LO-anslutna arbetare röstar på SD. Det kan inte innebära att dessa därför är naziinfluerade eller på annat sätt avvikande inom väljarkåren. De är med några undantag vanliga hyggliga strävsamma människor som folk är mest.

Det är ändå inte osannolikt att valresultatet kan bli sådant att en borgerlig regering kan komma till stånd, om Alliansen accepterar ett stöd i någon form av SD. Annie Lööf skulle då befinna sig i samma situation som Torbjörn Fälldin gjorde.

Under den gångna valperioden har borgerliga väljare tvingats acceptera att riksdagens majoritet inte gripit makten, fastän det varit möjligt. Ett avvisande av en regeringsmöjlighet efter valet 2018, därför att centern motsätter sig stöd av SD om det skulle behövas, skulle vara lika politiskt oförlåtligt som om Fälldin inte hade gått med på att starta kärnkraften.

Väljare av alla färger uppskattar inte att politiker av principiella skäl målar in sig i ett hörn utan utrymme för de kompromisser, som är nödvändiga i politiken. Det fick Torbjörn Fälldin erfara. Detsamma kan komma att gälla Annie Lööf.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 8 oktober 2017 kl 10:05
Uppdaterad: 8 oktober 2017 kl 11:38

Skribent

Jan Carle
fd kommunalråd för Moderaterna