Vinsttak i välfärden? Hela debatten

Anne-Marie Pålssons teori håller inte i verkligheten

En teoretisk analys räcker inte, vi måste gå till empirin. Och den visar att Anne-Marie Pålsson har totalt fel i sina antaganden. Föräldrar är inte så oförmögna att ta viktiga beslut, som den elit som vill bestämma åt dem tror, skriver Hans Bergström i en replik på veckans Perspektiv-artikel.

Det finns en typ av nationalekonomi som är helt befriad från fakta – och alldeles obesvärad av det. Sådan är Anne-Marie Pålssons artikel om ”välfärdsföretagande” (DS Perspektiv 3/11).  Pålsson har för övrigt alltid varit emot Bildt-regeringens valfrihetsreformer, så det är inget nytt under novembermörkret.

Pålsson analyserar driftsformen Aktiebolag och kommer fram till att dess logik leder fram till selektion av elever i skolan. Selektion är förbjuden i skoltillstånden. Skolföretag kringgår detta hinder, hävdar Pålsson, genom att ”etablera sig i stabila områden med höga inkomster och hög förvärvsintensitet. Där är sannolikheten stor att de boende är friska, ambitiösa och hyfsat smarta.” 

Men detta är teori och inte verklighet. En ytterst noggrann studie från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) finner följande: ”..det är de vinstsyftande friskolorna som etableras i områden med fler utrikesfödda, medan det är de icke-vinstsyftande friskolorna som oftare etableras i områden med högre utbildningsbakgrund… Analysen tyder inte på att friskolorna systematiskt väljer bort områden där eleverna har en bakgrund som i utbildningshänseende i regel ses som missgynnad.”

Inom grundskolan är Internationella Engelska Skolan (IES) det helt ledande friskoleföretaget. Enbart i Stockholms stad finns åtta grundskolor med IES som huvudman. Samtliga skolor ligger i den nedre halvan bland 126 stadsdelar i Stockholm, vad gäller stadsdelens socioekonomiska status. Fem av de åtta skolorna ligger i stadsdelar som räknas till de 25 procenten med minst privilegierad befolkning. Inte en enda av skolorna ligger i stadsdelar med högre socioekonomisk status.

Pålsson har alltså totalt fel i sitt teoretiska antagande om lokaliseringsmönster. Varför? Därför att företag till skillnad från stiftelser har intresse av att expandera. Lokalkostnadsersättningen i skolpengen utgår som ett genomsnitt av den egenberäknade kommunala lokalkostnaden. Den gör det omöjligt för en fri aktör att hyra dyra lokaler i centrala och attraktiva lägen. Skolföretag drivs ut i billigare förorter, där det också finns en växande befolkning som behöver bra skolor. Stiftelser o dylikt sitter däremot ofta med egenägda gamla lokaler i centrum, och tar ogärna på sig besväret att expandera.

Lönsam växt uppstår genom fler skolor och ökat antal elever – inte genom att försämra kvaliteten och bluffa om kunskaper. Pålsson förstår därvid heller inte hur beroende ett friskoleföretag  är av sitt goda rykte. Utan rykte för kvalitet, utan belägg för goda resultat och utan stark inre kultur skulle vi inte kunna rekrytera de ledare och lärare som ger goda skolresultat. Vi skulle då heller inte kunna etablera långa köer för nya skolor, som gör att vi snabbt kan komma upp i volym och lönsamhet.

På de nationella proven i årskurs 9 visar Internationella Engelska Skolan resultat långt över snittet för svenska skolor. Fristående skolforskare har nyligen visat att friskolor – där aktiebolag helt dominerar – har betydligt bättre resultat även på Pisa-testen, med kontroll för elevkårens sammansättning. Resultaten är inte bluff utan verklighet. De följer inte minst av en ordning i skolan som arbetsplats som gör att lärare kan undervisa och elever lära.

Anne-Marie Pålsson går teoretiskt igenom vad hon tror är aktiebolagets logik. Motsvarande kritiska analys kan man göra också om andra driftsformer. Kooperativ tenderar leda till slitningar, genom att många viljor ska samsas, och gynna den talföra medelklassen. Kommuner som huvudmän har, som Skolinspektionen visat, en inneboende tendens att sammanträda mycket och inte fokusera på skolresultaten. Dåliga rektorer får stanna kvar i stället för att lyftas bort.

Det räcker därför inte med en teoretisk analys. Vi måste gå till empirin. Mångfalden bygger på att olika driftsformer ges rätt att verka och erbjuda alternativ. Föräldrar är inte så oförmögna att ta viktiga beslut om sina barns liv som den elit som vill bestämma åt dem tror.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.