Anders Tegnell är ingen envåldshärskare

Petra Östergren påstår i Dagens samhälle den 17e mars att Folkhälsomyndighetens strategi för att minska sjukdomsbördan av Covid-19 i Sverige inte har förutsättningar för att fungera. För att klargöra vad denna strategi går ut på så är det kortfattat att man följer smittspridningen av Covid-19 i Sverige och sedan verkställer olika åtgärder vid precis den tidpunkt då de ger maximal minskning av spridningshastigheten.

Som argument för tesen att denna strategi skulle vara ogenomförbar så hävdar Petra Östergren att Folkhälsomyndigheten provtar för få personer och att myndigheten därför inte kan beräkna någon kurva över smittans utveckling. Hon skriver bland annat att ”Går det inte att räkna smittade går det inte räkna ut kurvan och veta när insatsen ska sättas in.” Petra Östergren poängterar även att Folkhälsomyndigheten själva uppgett att de ”inte känner till smittans omfattning” och att WHO uppmanat att man ska provta så många som möjligt.

Ett centralt missförstånd i denna tes är att när Folkhälsomyndigheten uppger att de inte känner till smittans omfattning så syftar de på att de inte vet ”exakt” hur många som är smittade i Sverige. Detta kan dock inte betraktas som en brist i Folkhälsomyndighetens arbete då det helt enkelt är omöjligt att fastställa det exakta antalet smittade.

Att provta samtliga personer med förkylning skulle naturligtvis ge oss det bästa underlaget för att bedöma smittans omfattning. Detta skulle dock innebära hundratusentals provtagningar per dag. Petra Östergren kan inte på allvar tro att detta är möjligt att genomföra oavsett hur resursstark sjukvård man har.

Resonemanget som Östergren framför bygger uppenbarligen på bristfällig kunskap om hur Folkhälsomyndigheten arbetar. Då det exakta antalet smittade av självklara skäl är omöjligt att fastställa, så genomför Folkhälsomyndigheten i stället riktade provtagningar som man utifrån statistiska modeller sedan kan korrelera till det exakta antalet fall.

Folkhälsomyndigheten arbetar med detta på flera sätt:

1.  provta hur många som läggs in på sjukhus för luftvägsinfektion som har Covid-19
2. kontrollera hur många som dör till följd av Covid-19
3. sentinel-provtagning där man tar stickprover på personer med milda symtom ute i landet

Dessa tre parametrar är alla relaterade till det okända mörkertalet som går runt med enbart förkylningssymtom. Så även om det exakta antalet smittade är okänt så kan myndigheten ändå få en god uppfattning om spridningsförloppet. Denna provtagningsstrategi skiljer sig inte heller från WHO:s rekommendation. I Sverige provtar vi så många vi kan och har provtagit långt fler individer än många andra länder.

Petra Östergren avslutar sin debattinlaga med ”Vi behöver därför veta att den politiska ledningen fattar beslut baserad på all tillgänglig erfarenhet och forskning, inte bara den som företräds av experter som råkar inneha högsta myndighetsämbete.” Folkhälsomyndighetens uppdrag är precis just detta, att skapa beslutsunderlag baserat på all tillgänglig erfarenhet och forskning.

Anders Tegnell som råkar inneha det högsta myndighetsämbetet i frågan är ingen envåldshärskare som skapar riktlinjerna själv utan har en hel stab av forskare som beslutar om rekommendationer i samråd. Som Tegnell även påpekat har han även breda kontakter med andra nationers smittskyddsmyndigheter och att deras bedömningar inte skiljer sig från de svenska, däremot skiljer sig åtgärderna beroende på politiska faktorer och hur långt i epidemins spridningsförlopp de olika länderna kommit.

Sammantaget är det beklämmande att Folkhälsomyndigheten gång på gång svartmålas när de kritiska rösterna inte ens bemödat sig med att sätta sig in i myndighetens arbete.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.