Debatt
Ambulanssjukvård
12 februari 2016 kl 15:20

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Ambulanspersonal behöver skyddas mot attacker

Hot och våld mot blåljuspersonal är helt riktigt oacceptabelt - därför måste också personalen ha tillgång till skyddsutrustning, beredskap och stöd när attacker sker, skriver fackförbundet Alarm-Ambulansförbundet i en replik.

Det här är en opinionstext

REPLIK. Vårdförbundets, Johan Larsson och RAS, Janne Kauto måste helt ha missat att Sverige sedan en tid befinner sig på den näst högsta hotskalan, enligt Säkerhetspolisen.

Vidare tycks debattörerna inte vilja beröra problem som sprängningar, handgranatattacker och den långa raden av skjutningar i Sverige.

Organiserad brottslighet tycks betraktas som pojkstreck. Det i sig skvallrar om en distanserad bild av utsatta och förföljda människors verklighet.

Människor flyr krigets vanvett och i detta läge bantar landstingen ned en redan eftersatt ambulanssjukvård och räddningstjänst.

Det sker med Vårdförbundets och Kommunals goda minne och utan en tillstymmelse till reservation. Inte undra på att ambulanspersonal väljer ett förbund som omsluter all ambulanspersonal.

Nedskärningarna inom ambulans och räddningstjänst berörs överhuvudtaget inte i artikeln, läsaren ges därtill den helt felaktiga bilden av att det bara skulle finns två fackförbund inom ambulanssjukvården.

Inget kan vara mer fel. Alarm-Ambulansförbundet känner igen strategin alltför väl, fria opolitiska fackförbund ska tystas och förnekas.

En förkrossande majoritet av de anställda inom ambulanssjukvården i Stockholms län känner sig i föga grad representerade av politiserade Vårdförbundet och Kommunal, som nu synes gå hand i hand för att förvägra ambulanspersonalen allt från individuella arbetstider till erforderlig skyddsutrustning.

I sann pampanda angriper debattörerna verkligheten utifrån utopiska tankar. De menar att diverse kostsamma imageprojekt ska gå före adekvata skyddsåtgärder.

Helt felaktigt påstås med en raljerande ton att ambulanssjukvården inte behöver kravallutrustning.

Den samvetsgranna läsaren inser snart att ingen talat om kravallutrustning, utan om taktiska sjukvårdsenheter till värn för personal och alla dem som befinner sig i isolerat utanförskap.

Många som drabbas av hot och våld i Stockholms län har inte Vårdförbundets villkor att förhålla sig. De har inte fallskärmar på mellan 12 och 18 månader eller månadslöner på uppemot 100 000 kronor per månad.

Bakom fackens etiska image döljer sig en vilja att bedriva kostsamma projekt, likt det Räddningstjänsten Syd ägnat sig åt. Projekt som kostar skattebetalarna mångmiljonbelopp.

Vissa aktörer påstår att de leder till att hoten minskar. Det är inte alls konstigt då utryckningar sedan länge regelmässigt sker tillsammans med polispatruller.

Det kan man i verklig mening kalla statistikens pantomimteater. Dessa projekt fördröjer insatser och skapar en obalans i samhället.

Den flathet mot attacker mot rättssamhället och det förakt för fria fackförbund och folkvalda som debattörerna visar drabbar de som allra mest behöver ambulansens hjälp. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.