Trängselskatt

Alla tänkbara fel begicks i folkomröstningen

Folkomröstningen om trängselskatten i Göteborg blev ett magplask av flera skäl. Men att politikerna nu inte lyssnar till väljarnas nej handlar inte alls om väljarförakt, skriver Anders Högström, debattör i nätverket Ja till trängselskatt.

Replik. Politikerna i Göteborg visar prov på väljarförakt, skriver Vägvalets Theo Papaiouannou i Dagens Samhälle den 27 oktober.

Folkomröstningen om trängselskatt i Göteborg var ett exempel på hur fel det kan bli med den nya (1 januari 2011) lagen om folkinitiativ. I stort sett alla fel som kan göras gjordes i samband med denna folkomröstning, konstaterar bland andra David Karlsson, docent i offentlig förvaltning vid Förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet. Det som i grunden är en mycket positiv lag för att förbättra delaktigheten i svensk politik blev i Göteborg ett magplask.

Vad beror det på?

För det första följde inte Göteborg lagen om folkinitiativ, där den första punkten är att man bara kan folkomrösta om sådant kommunfullmäktige kan besluta om. Eftersom det är riksdagen som beslutar om lagar (trängselskatt är en lag) i landet kan inte fullmäktige besluta om trängselskatten.

Det andra stora misstaget var att det inte var klarlagt vad som skulle hända om folkomröstningens ledde till nej till trängselskatten? Trängselskatten var bara en del av västsvenska paketet och den hade tre mål: minska trängseln, förbättra miljön och vara en del av finansieringen av ny infrastruktur i Västsverige, det så kallade Västsvenska paketet.

Det tredje stora misstaget var att folkomrösta om något som var beslutat fyra år tidigare och där projekten redan var igångsatta. Skulle inte de nya älvförbindelserna fullföljas? Skulle inte järnvägsinfarkten åtgärdas? Vem skulle betala de genomförda och påbörjade kollektivtrafiksatsningarna? Hur skulle trängseln i Göteborg kunna minska? Hur skulle miljön i Göteborg förbättras?

Inga av dessa frågor kunde besvaras efter folkomröstningen, eftersom den bara handlade om trängselskatten. När opinionsundersökningarna visade att ja-sidan skulle vinna bytte Vägvalet taktik. Med stöd av GT, och även GP:s debattsidor, blev budskapet: Vill du ha bort järnvägstunneln Västlänken, så har du bara en möjlighet: rösta nej till trängselskatten.

Detta har blivit en belastning för resultatets validitet och för Vägvalet. Efter folkomröstningen har Göteborgs Universitet ställt frågor om varför människor röstade ja eller nej till trängselskatten. Deras undersökning visar att människor hade vitt skilda skäl för att rösta såväl ja som nej. En betydande del svarade att de ville ha kvar trängselskatten, men var inte nöjda med delar i det Västsvenska paketet.

Hur människor motiverar sitt röstande visar återigen att man inte kan folkomrösta om en enskild del och inte ta hänsyn till politiken som helhet, i det här fallet Västsvenska paketet.

Vägvalets Theo Papaioannou och Håkan Andersson hävdar nu att politikerna visar ett väljarförakt när de inte rakt av köper resultatet av folkomröstningen. Men Vägvalet har aldrig tagit något ansvar som det missnöjesparti det är, startat och byggt på en enda fråga.

Vägvalet skriver i sin debattartikel att “man krånglat till allt genom att trängselskatten ingår i ett paket av olika projekt som ska byggas”. Det är ju det som är poängen. Västsvenska paketet kom till stånd genom ett avtal mellan Göteborgs stad, Göteborgsregionens kommunalförbund, regionerna Halland och Västra Götaland samt staten. Efter att Västsverige halkat efter Stockholm och Malmö när det gäller infrastruktur kan Göteborg äntligen få helt nödvändiga förbättringar.

Detta tycker Vägvalet är ett problem. De konstaterar också bittert att alla avtalsparter står fast vid det avtal som tecknades för fyra år sedan, vilket Vägvalet också tycker är ett problem.

Samtliga partier i fullmäktige, utom Vägvalet och SD, sitter i en rävsax som de hela tiden varnat för. ”Man kan inte folkomrösta om något när man inte vet hur man ska hantera resultatet”, har kommunalrådet Anneli Hulthén, S, sagt hela tiden. Att hon och hennes kolleger i de andra partierna nu fått ett Moment 22-problem på halsen gör att det blir en svekdebatt hur man än gör.

Folkomröstningar i Sverige är rådgivande. Det betyder att våra folkvalda måste göra som de är valda att göra, nämligen prioritera mellan kostnader och intäkter och bygga vår framtid. Det är ju det som är politik. Men det vet inte Vägvalets Theo Papaioannou och Håkan Andersson så mycket om.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.