Debatt
Ambulanssjukvård
20 mars 2015 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Hälften av ambulanserna hinner inte i tid

Endast hälften av ambulansstationerna i Sverige hinner fram i tid när de rycker ut till akuta olyckor eller vid livshotande tillstånd. Långa avstånd, resursbrist och hög belastning är tre av orsakerna till förseningarna, visar en ny rapport. Därför behövs nu fler alternativ till de traditionella ambulanserna.

Det här är en opinionstext

Riksförbundet HjärtLung har för fjärde året i rad tillsammans med Demoskop tagit fram en ambulansrapport som visar hur svenska ambulansstationschefer upplever mål, förväntningar och framtida utmaningar för ambulanssjukvården.

Samtidigt som allt högre krav ställs på ambulanssjukvården svarar endast hälften av ambulansstationerna i Sverige att de klarar sina uppsatta mål för prio 1-larm. De tre vanligaste orsakerna till att man inte lyckas uppfylla målen är för långa avstånd, för lite resurser och för hög belastning.

Totalt intervjuades 109 ambulansstationschefer som representerar 306 ambulansstationer. Slutsatsen vi kan dra är att det finns anledning för landsting och regioner att se över vilka resurser man har i förhållande till de krav man ställer på måluppfyllelse, speciellt för så kallade prio 1-larm.

Ett prio 1-larm skickas ut vid en olycka eller när någon har akut livshotande symtom, som till exempel en hjärtinfarkt där varje sekund spelar roll. Årets undersökning visar att endast hälften (52 procent) av cheferna anser att de lever upp till målet för prio 1-larm inom sitt ansvarsområde, en minskning från sex av tio förra året. De tre vanligaste orsakerna till att man inte lyckas uppfylla målen är för långa avstånd, för lite resurser och för hög belastning.

Målen som är uppsatta inom varje landsting eller region för när man ska nå patienten vid ett prio 1-larm varierar stort. Andelen av befolkningen som ska nås inom 20 min varierar till exempel mellan 65 och 100 procent. Samtidigt är det 15 procent som anger ett snabbare mål än 20 minuter, framförallt är detta vanligt i Västra Götaland där 42 procent av cheferna anger att målet har höjts de senaste åren.

En annan förklaring till att man inte når målen kan vara att kraven har skärpts. Förra årets undersökning visade att två av tio då hade ökat sina krav för prio 1-larm, vilket nu verkar ha slagit igenom.

Att ha ambitiösa mål är en viktig signal till allmänheten att medborgarnas akutsjukvård är prioriterad. Men ambitiösa mål måste följas av tillräckliga resurser. Annars blir frågan vilken funktion målen fyller om inte tillräckliga resurser ges eller om resurserna används på fel sätt? Varje landsting och region måste noga utvärdera huruvida målen utgår från vad som är bäst möjligt ur ett patient- och medborgarperspektiv och inte hur mycket ambulanssjukvård man får för just deras pengapåse. En hjärtinfarkt i Norrlands inland, med långt avstånd till akutmottagningen, är lika allvarlig som en hjärtinfarkt i Stockholms innerstad.

Vår undersökning visar att en återkommande åsikt hos ambulansstationscheferna är att det är för många onödiga körningar som binder upp ambulanserna när mer akuta larm kommer. Därför tycker vi att det behövs fler alternativ till traditionell ambulans när patienter med låg risk för ett akuttillstånd ska transporteras eller vid utryckning på ett larm av lägre prioritet.

I Västra Götalandsregionen har man sedan 2013 infört så kallade bedömningsbilar. Bilarna fungerar som ett extra alternativ till ambulanser. De har i stor utsträckning samma utrustning som en vanlig ambulans, men är en vanlig personbil som är bemannad av en ambulanssjuksköterska och kan rycka ut i de fall där läget inte är livshotande. Det frigör ambulanser till de gånger där läget verkligen är akut. De senaste resultaten från Västra Götaland visar att cirka 50 procent av uppdragen leder till att patienten inte behöver besöka akuten, utan kan istället få hjälp på plats eller att hitta rätt vårdnivå.

När ett prio 1-larm kommer måste en ambulans finnas tillgänglig eftersom ett par minuter kan vara skillnaden mellan liv och död. Därför anser vi att det är av stor betydelse att det finns alternativa utryckningsfordon för akutsjukvården att tillgå vid olika typer av larm.

Bilden ambulansrapporten ger av ambulanssjukvården i Sverige är att den överlag fungerar bra, samtidigt är det viktigt att belysa skillnader och veta vilka utmaningar den står inför. Stationscheferna nämner kompetensförsörjning, ökat antal larm och samverkan inom vården som de tre största utmaningarna för den framtida vården.

Oavsett var vi bor bör alla medborgare kunna lita på att ambulansen kommer när det handlar om livshotande tillstånd. Då måste Sverige också ha ett system som säkerställer detta. Vi tycker inte att bristfällig resursanvändning ska få styra allmänhetens tillgång till akutsjukvård.

Nu gäller det för ansvariga politiker att se till att resurserna används på rätt sätt och att ambitiösa mål följs av tillräckliga resurser. Det är inte bara SOS Alarm som ska göra livsviktiga prioriteringar.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.