Läkare

Alla läkare är ledare – så varför blir de inte chefer?

Vid rekrytering av chefer inom vården efterfrågas i dag sällan kunskap om verksamheten, i stället annonserar man efter någon som skulle kunna leda vilken verksamhet som helst. Men med chefskapet frikopplat från den professionella kunskapen riskerar vi att styra fel.

När beslutet kom att även andra yrkesgrupper än läkare kunde bli chefer i sjukvården sågs det av många yngre läkare som positivt. Man skulle bredda urvalet och ta vara på verkligt intresserade ledare. Konkurrens är också bra. Men nu ser vi med stor oro på att antalet chefer som är läkare minskar i oroväckande takt. 

I grunden är alla läkare ledare. Alla beslut en läkare tar delas inte bara av patienter och anhöriga, utan berör all personal på arbetsplatsen och styr stora delar av ekonomin. Med alla ökade behandlingsmöjligheter, vilket paradoxalt nog ger fler långvarigt kroniskt sjuka, och ett ökat antal äldre behöver vi ur medicinsk synpunkt göra rätt saker. Medarbetare ska utvecklas och stöttas i beslut när resurserna är begränsade och det är svårt för en chef när den professionella kunskapen saknas. En chef ska inte bara förvalta i nuet, utan en lika viktig uppgift är att utifrån kunskap planera för verksamhetens innehåll och utveckling långsiktigt.

En rapport från förra året av Medical Management Center vid Karolinska institutet, ”Physicians' role in the management and leadership of health care” visar enligt författarna att det finns stöd i forskningen för att medicinsk kompetens hos chefer inom sjukvården bidrar positivt när det gäller såväl vårdkvalitet och resursanvändning, som personaltillfredställelse och samhällsansvar. 

Exakt vad som driver sambanden är enligt rapporten oklart, men ett antagande kan vara att läkares medicinska bakgrund ger dem högre trovärdighet bland personalen jämfört med andra ledare, samt att den kliniska kompetensen gör att de fattar bättre beslut.   

I dag ser vi i stället två saker. Dels får vi får rapporter från landet om att läkare aktivt väljs bort vid tillsättning av chefstjänster. I stället väljer ledningen personer med annan bakgrund. Man anser att god kännedom om kärnverksamheten, eventuell forskningserfarenhet och erfarenhet av att leda projekt och team inte väger lika tungt som en kortare chefserfarenhet inom ett helt annat område. Här måste alltså tillsättande chefer inse att det inte är rätt sätt att förvalta offentliga medel. 

Dels finns många tjänster som inte har enda läkare som sökande, vilket är ett lika stort bekymmer. Som läkare har man ett stimulerande arbete som kan vara svårt att lämna. Att tillåtas ha kvar en mindre del klinisk tjänst om man så önskar och ordentligt administrativt stöd kan underlätta. Att man verkligen får befogenheter och inte bara ansvar, och därmed kan vara kreativ i sitt sätt att leda i kraft av att man känner verksamheten, måste tillåtas. Chefen måste ha mandat att verkligen få utveckla. Att man kompenseras för lönebortfall i form av att man inte går jourer är också viktigt. Ingång i chefskap kan göras i små steg och möjlighet till ledarskapsutbildning ska finnas.

Dagens chefer i sjukvården måste främja en utveckling med fler kliniskt aktiva läkare i chefsposition. Som chef i en kunskapsorganisation ska man känna till verksamhetens innehåll och kultur i dag och vart den är på väg om fem år. Det kommer leda till bättre använda resurser, styrning mot medicinska prioriteringar och långsiktig utveckling.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.