Debatt
Integration
9 december 2019 kl 05:00

Alla kommuner har chans att lyckas med integrationen

Gymnasieutbildning ökar chanserna till jobb – närhet till äldre släktingar minskar dem. Snabbspår och arbetsförlagd praktik är andra avgörande faktorer. Att mindre kommuner har svårare att få nyanlända i arbete stämmer inte, visar en ny rapport från Fores som presenteras i dag. 

Det här är en opinionstext

Det finns en ensidig bild av att mindre kommuner har sämre förutsättningar för integration. I en ny rapport visar Fores att bilden är mer omväxlande. Tankesmedjan Fores rapport Integration i hela Sverige – Från asyl till arbete som lanseras i dag måndagen den 9 december visar att alla typer av kommuner kan lyckas med att få flyktingar* i arbete – oavsett befolkningsmängd eller befolkningstäthet.

Många mindre kommuner kämpar med minskande och åldrande befolkning och därmed svårigheter att finansiera de kommunala åtagandena. Vikten av att få fler i arbete är således stor. Rapporten visar att det går att lyckas med arbetsmarknadsintegrationen oavsett kommuntyp och oberoende av om kommunen är krympande eller växande. Bland växande kommuner är andelen i arbete fem år efter uppehållstillstånd 44 procent och bland krympande 40 procent. Bland de 184 krympande kommuner som undersöktes varierar dock andelen mellan 10 till 69 procent. Tiden till arbete skiljer sig alltså kraftigt åt mellan svenska kommuner och oavsett kommuntyp, vilket är en viktig insikt.

Vilka faktorer påverkar då sannolikheten för flyktingar att komma i arbete? Vi lyfter fram tre centrala faktorer:

  • Utbildningsnivå är avgörande. Personer som gått gymnasiet har omkring 40 procent större sannolikhet att komma i arbete än de som endast gått i grundskola. Effekten av en gymnasieutbildning är således stor, vilket motiverar fortsatta satsningar på att så många som möjligt i målgruppen ska ta gymnasieexamen. Däremot är skillnaden mellan gymnasieutbildning och högre utbildning marginell.
  • De individer som flyttar till en kommun där deras vuxna släktingar bor har mindre sannolikhet att komma i arbete. Två tänkbara förklaringar: antingen flyttar personerna till områden med sämre arbetsmarknad eller så kan flytten till äldre släktingar innebära obetalt omvårdnadsarbete som sker på bekostnad av personens arbetsmarknadspotential.
  • Av studien framkommer det att offentlig sektor, främst inom vård och omsorg, är en viktig första arbetsgivare. Även hotell- och restaurangyrken såväl som arbeten via bemanningsföretag är vanligt förekommande första jobb. Att Arbetsförmedlingen utformar snabbspår, arbetsförlagd praktik och utbildning som riktas mot just dessa områden är därför av fortsatt vikt.

Kommunernas utmaningar skiljer sig åt men behovet av att korta tiden till arbete för flyktingar är stor i hela landet. Med lärdomar från rapporten bör beslutsfattare runt om i landet rikta offentliga resurser till insatser som ökar sannolikheten för gruppen att komma i arbete. Vi på Fores vill visa på kraften hos alla aktörer som kan bidra till en bättre integration. Med lärdomar från rapporten kommer Fores under våren att lansera projektet Integration – det delade ansvaret, där vi börjar med att sätta fokus på lärdomar från Sveriges kommuner.

Kommunen och Arbetsförmedlingen är inte ensamma i integrationsarbetet, vi har alla ett ansvar. En välfungerande lokal arbetsmarknad som lyckas med integrationen bygger på ett delat ansvar. Vi uppmuntrar därför även företagen att dra sitt strå till stacken, antingen själva eller tillsammans med det offentliga och det civila samhället, och visa på att vi tillsammans kan bidra till en förbättrad integration.

*Med flyktingar avses i det här fallet personer som har beviljats asyl i Sverige mellan 2000–2012 och som rapporten har undersökt fram till 2017.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 9 december 2019 kl 05:00

Skribenter

Karl Wennberg
professor i företagsekonomi vid Linköpings Universitet
Oskar Adenfelt
biträdande programchef, Fores