Debatt
Landsbygden
1 juli 2019 kl 13:11

Alla behöver kunna ta del av samhällsutvecklingen

Klyftorna växer mellan stad och land i Sverige. Det kan motverkas genom ökade satsningar på infrastruktur i glesbygden och ökat stöd till små och medelstora företag, skriver Carola Gunnarsson, talesperson för sammanhållningspolitiken i Council of European Municipalities and Regions.

Det här är en opinionstext

I Sverige har skillnaderna mellan stad och land ökat. Allt fler lämnar landsbygden och söker sig till storstadsregionerna. Kvar blir allt fler äldre som behöver vård och omsorg och samtidigt allt fler yngre som behöver förskola och skola. Samtidigt minskar andelen personer i arbetsför ålder, något som skapar problem inom både offentlig och privat sektor. 

Urbaniseringen påverkar också tilliten till samhället. Allt fler boende och verksamma i Sveriges landsbygder upplever att man inte får ta del av samhällsutvecklingen och den tillväxt som skapas. Arbetsförmedlingskontor läggs ned och lanthandlare stänger igen samtidigt som kommunalskatten höjs.

Polariseringen mellan stad och land skapar en misstro gentemot det offentliga i stort, något som på sikt är ett hot mot demokratin. Alla behöver känna att man är en del av samhällsutvecklingen och både får möjlighet att bidra till men också ta del av den tillväxt som skapas.

Vi har haft ett antal år med god ekonomisk tillväxt i Sverige. Den ekonomiska tillväxtens fördelar har dock inte fördelats lika mellan regionerna. Samtidigt finns det en ekonomisk potential på landsbygderna som inte tas tillvara fullt ut, bland annat i omställningen mot en fossilfri ekonomi.

För att tydligare uppmärksamma regionala skillnader, har Europeiska kommissionen i sin landrapport för 2019 inkluderat en analys av alla medlemsstaters regionala investeringsbehov. Kommissionen framhåller att det i Sverige fortsatt finns behov av att investera i forsknings- och innovationsinfrastruktur och i små- och medelstora företags konkurrenskraft.
 
Man lyfter också det livslånga lärandet, kompetensutveckling och omskolning som viktigt för att människor ska kunna möta nya krav på arbetsmarknaden. Varje region föreslås arbeta utifrån sina specifika förutsättningar och med fokus på de branscher som har störst potential att växa.

Som företrädare för kommuner och regioners samarbetsorgan i EU, Council of European Municipalities and Regions, välkomnar jag denna analys. I många svenska regioner är det en förhållandevis låg nivå på investeringar i forskning och utveckling i små- och medelstora företag. Det i kombination med relativt unga universitet gör att man saknar resurser att ta sig an forskningsfinansiering. 

Dessa regioner är beroende av Regionalfonden för investeringar i forskning och innovation. I de glesbefolkade regionerna är avstånden stora till såväl arbetsmarknad som utbildning. Det finns därför fortsatta behov av investeringar även i bredband och infrastruktur.

Regionala program är en förutsättning för att kunna anpassa insatser till olika regionala förutsättningar, men i vissa fall kan nuvarande programområden (NUTS 2-nivån) vara för stora för att hantera inomregionala skillnader. 

De territoriella verktyg som i dag används för arbetet med hållbar stadsutveckling, skulle med fördel också kunna testas i landsbygdsmiljöer för att skapa kapacitet och lärande. Regionerna behöver också få ansvaret för EUs landsbygdsprogram för att förenkla för dem som vill ha överblick och eftersträvar samordning inom landsbygdsutvecklingen. 

Sammanhållningspolitiken är viktig för att på lokal och regional nivå arbeta med att få hela Sverige att hålla ihop och på så vis verka för att minska klyftorna mellan stad och land. Låt oss inte minska den möjligheten!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.