"Äldre får inte prioriteras bort från rehabilitering"

Vi ser med oro på det ökade rehabiliteringsbehov som nu uppstår på grund av covid-19. Vi befarar att många riskerar att få bestående skador, precis som de som drabbades av polio på 1900-talet. Sverige måste nu förbereda sig för att kunna möta ett gigantiskt behov av rehabilitering för en ny och till stor del äldre patientgrupp med både övergående och bestående personskador.

Vi ser likheter med polioepidemin som härjade i Sverige på 1900-talet då drygt 51 000 fall av polio anmäldes. Polio är i dag en bortglömd sjukdom, men under de första 60 åren av 1900-talet var den en av de mest spridda och fruktade sjukdomarna. Den lämnade många med kvarstående funktionsnedsättningar, som förlamning och nedsatt lungkapacitet.

Sedan mitten av 1960-talet har nästan ingen i Sverige smittats av polio eftersom poliovaccination blev en del av det allmänna vaccinationsprogrammet. I dag finns uppskattningsvis 15 000–20 000 personer i Sverige som har haft polio och många av dem, företrädesvis äldre personer, har fortfarande ett stort behov av rehabilitering.

Polio är likt covid-19 en virussjukdom som det från början inte fanns något vaccin mot. Det var främst barn som drabbades. Vid covid-19 är det däremot äldre som är i riskzonen att drabbas särskilt hårt. Många av Personskadeförbundet RTP:s medlemmar som insjuknade i polio på 1950-talet har starka minnen av den då rådande epidemin – och 70 år senare riskerar de att drabbas igen.

Det var tack vare de stora polioepidemierna som dagens intensivvård, rehabiliteringsmetoder samt respiratorer började utvecklas. Poliopatienter hade också behov av respirator, men tillgången var till en början knapp.

Vi ser nu att covid-19 orsakar personskador som till viss del liknar dem som poliopatienterna fick, till exempel skador på lungorna och nervsystemet. Viruset kan dessutom skada hjärnan vilket kan leda till minnesförlust, koncentrationssvårigheter, förvirring och trötthet. Att under en längre tid behandlas i respirator kan även det leda till hjärnskador.

Om dessa skador blir bestående eller övergående vet vi inte med säkerhet i dag. Oavsett är det av högsta vikt att covid-19-patienter snarast får tillgång till strukturerad utredning av sina skador samt uppföljning och bedömning av sitt rehabiliteringsbehov. Sverige måste se till att det finns en beredskap för detta, och även se till att det byggs upp en ökad kunskap om de skador som covid-19 orsakar.

Samtidigt som behovet av rehabilitering både under och efter coronapandemin är alarmerande stort så har rehabiliteringsmedicinska mottagningar på flera håll skurit ned på sin verksamhet. Orsaken är det stora antalet omplaceringar som gjorts för att klara av vården av covid-19-patienter. Det innebär att det nu skapas ett uppdämt rehabiliteringsbehov.

Majoriteten av dem som kommer att drabbas av dessa skador och vara i behov av rehabilitering är äldre. Därför måste vi se till att äldre människor får samma tillgång till rehabilitering som yngre. Ålder får inte spela någon roll för tillgång till rehabilitering.

Vi måste säkerställa att denna grupp inte trängs undan och prioriteras bort. Rehabiliteringen av covid-19-patienter måste ses i ett livslångt perspektiv med en sammanhållen kontinuerlig vård och rehabilitering.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.