Ålderstester moraliskt rätt - för barnens skull

REPLIK. Louise Dane, doktorand i migrationsrätt, tar i artikeln Sluta sprid faktafel om asylsökande barnen (DS 11/8) upp fällor som det är lätt att falla i när man ska prata om ensamkommande barn och åldersbedömningar. 

Jag vill komplettera den bild hon ger och förklara vad vi som länge jobbat på fältet ser. Jag jobbar sedan 2003 i det dagliga arbetet med ensamkommande ungdomar från hela världen och har därför en något annorlunda ingångsvinkel än både jurister och politiker.

Nej, det går inte att bedöma ett barns ålder exakt med medicinska undersökningar (radiologiska och tandundersökningar). Däremot går det att göra en persons ålder och därmed identitet mer sannolik genom en kombination av medicinska undersökningar och specialiserade intervjuer.

Och det finns flera orsaker till att man vill göra detta.

1. Bevisbördan för att kunna styrka identitet (där ålder är en viktig del) samt skyddsbehov ligger hos den asylsökande. Väldigt många asylsökande har vid asylutredningen inga ID-handlingar. Medicinska åldersbedömningar är ett sätt att göra Migrationsverkets bedömningar av ålder mindre godtyckliga, och således öka rättssäkerheten för både myndighetsutövare och asylsökande.

Ingen påstår att åldersbestämningar är en exakt vetenskap, men de ger en välbehövlig fingervisning. Att svenska läkare har svårare att genomföra dessa än sina nordiska kolleger låter mer som ett politiskt ställningstagande än ett medicinskt.

2. Barnperspektivet. Det finns många praktiska anledningar till att människors rätta ålder anges, för deras egen skull och andras. Några av många problem som kan uppstå om inte bättre åldersbedömningar görs är: 

• Barn och ungdomar som på HVB-boenden tvingas bo med vuxna som låtsas vara barn riskerar att fara illa. Det finns informella hierarkier och maktstrukturer bland de boende, och de vuxna har förstås mest att säga till om – på barnens bekostnad.

• Förhållanden kan bli problematiska. Om en 14-årig tjej har ett förhållande med en 16-årig kille är det få som reagerar. Om denne 16-åriga kille i själva verket är 23 år så ser det annorlunda ut juridiskt.

• Vuxna människor som tvingas leva efter barns regelverk finner inte alltid detta så trevligt. Regler anpassade för 14-17-åringar är inte anpassade för 20-25-åringar.

• Personalen har valt att arbeta med barn och ungdomar, inte med vuxna personer som låtsas vara barn.

3. Tidsperspektiv och ekonomiskt perspektiv. Norge låg under flera år på liknande siffror i mottagandet av ensamkommande som Sverige, men 2010 gick siffrorna kraftigt isär. En delförklaring till det kan vara de mer systematiserade åldersbedömningar som då fick genomslag i Norge.

Enligt en artikel i Riksdag & Departement (2011-10-03) så visade exempelvis siffrorna från 2010 följande: ”År 2010 genomgick 600 personer åldersundersökning i Norge. 289 av dessa personer, eller 48 procent, bedömdes då vara 18 år eller äldre.”

Volymskillnaden i mottagandet mellan Sverige och Norge har sedan dess snarare ökat än minskat. Under 2015 fram till slutet på juli, hade det till Sverige kommit 6 432 barn och ungdomar. Motsvarande siffra för Norge är 1 357 barn och ungdomar. Om man utgår från att resultaten av svenska och norska åldersbedömningar skulle vara liknande - men att Sverige väljer bort att göra dem, vad innebär det då i praktiken?

• ”Riktiga” barn tvingas vänta längre på kommunala platser. För tillfället är väntetiderna inte så långa då staten numera tvingar kommunerna att ta emot utifrån ökad inströmning, men det är bara en tidsfråga innan det ser likadant ut igen ifall ökningarna fortsätter.

• Migrationsverkets barnutredare får svårare att hinna med att ge barnen och ungdomarna vettiga och rättssäkra utredningar inom den stipulerade tiden.

• Varje plats för ett ensamkommande barn kostar betydligt mycket mer än vad en plats för en vuxen gör, vilket gör att fördelningen blir skev och att vuxna asylsökande får det sämre.

Sammanfattningsvis:

Ålderbedömningar är inte en exakt vetenskap, men det kan syfta till att minska godtycket vid åldersuppskrivningar och därmed öka rättssäkerheten.

Åldersbedömningar är både moraliskt försvarbara och nödvändiga ur barnperspektivet.

Åldersbedömningar är tidseffektivt och ekonomiskt försvarbart.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.