Vi måste få bli bemötta utifrån de individer vi är, inte utifrån vilket år vi är födda och de myter och fördomar om oss som finns i samhället.
Största hindret som ligger i vägen för årsrika människors frihet är ålderismen med dess konsekvens åldersdiskrimineringen.
Dagens 70-åringar är piggare än deras föräldrageneration var i 50-årsåldern. Det är en av vår tids största framgångar, och beror både på de senaste 100 årens växande välstånd och på medicinska framsteg. Men värderingarna i vårt samhälle har inte hängt med. Tvärtom verkar fördomarna mot årsrika slå till allt tidigare. Det finns undersökningar som visar att redan vid 40 blir det svårare att få komma på anställningsintervju, vid 50 blir många varken befordrade eller får kompetensutveckling på jobbet.
Politiken är verkligen inget undantag. Jag är riksdagens enda ledamot som är över 80, och andelen riksdagsledamöter 65+ ligger strax under 3 procent.
Livserfarenhet och mångårig kompetens är en tillgång, inte en belastning. Idag tvingas många sluta arbeta när de fyller 67 år – då upphör nämligen den lagstadgade rätten att stanna i arbetslivet. Men många kan och vill arbeta betydligt längre upp i åldrarna – och de ska naturligtvis få göra det! Den som jobbar får bättre ekonomi, det är bra för samhällsekonomin, och det är också bra för hälsan att få känna sig behövd. Vi vill ändra lagen, i ett första steg så att alla som vill får jobba tills de är 71. Fler behöver få möjlighet att jobba kvar på deltid, eller göra korta inhopp.
Liberalerna såg till att lagen mot åldersdiskriminering skärptes och breddades 2013, så att den omfattar nästan hela samhällslivet. Men av de hundratals anmälningar som årligen kommer in till Diskrimineringsombudsmannen (DO) har bara en handfull lett till några åtgärder. DO:s uppdrag och resurser måste ses över, och lagen behöver utvärderas om den blivit tillräckligt skarp.
Ålderismen slår mot pigga äldre som har mycket kvar att ge. Men den slår kanske ännu hårdare mot dem som behöver stöd i sin vardag. En av de värsta fördomarna mot äldre är att de inte kan eller vill välja själva – var de ska bo, vem som ska hjälpa dem och vad de ska ha hjälp med. Många får inte ens välja vad de ska äta till lunch. Men att få bestämma själv blir mer viktigt – inte mindre – när man behöver andras hjälp och stöd.
Äldre måste få mer makt över sin äldreomsorg. Det ska vara självklart att få välja hemtjänst och äldreboende, och att få bestämma om innehållet. Den som hellre vill ha någon att spela poker med än att få nystädat i köket ska kunna bestämma det själv. De hinder som ligger i vägen här vill vi liberaler röja undan med vår politik.
Ålderismen, fördomar och nedvärdering av människor på grund av ålder måste stoppas. Varje människa måste få bli bemött utifrån vem hen är, inte utifrån sin ålder.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
