AF:s byråkrati – bromskloss för nya bussförare

Ett högt tryck på kollektivtrafiken i kombination med stora pensionsavgångar gör att det kommer behövas tusentals nya medarbetare de kommande åren. 

Men trots det stora behovet och att vi som privatföretag är beredda att axla en stor del av ansvaret brister samarbetet med kommunerna.

Endast två kommuner har hittills velat samarbeta direkt med oss för att utbilda busschaufförer. 

Vi är villiga att göra vår del. 2017 anställde vi exempelvis 634 bussförare, varav 322 enbart i Stockholm. Tre av fyra är utrikesfödda. Vi vill anställa ännu fler men vi är beroende av att Arbetsförmedlingen och kommunerna hjälper oss med kandidater.

Att kommuner som kämpar med arbetslösheten hos nyanlända och utrikesfödda inte samarbetar mer med näringslivet kring detta är märkligt. Hur kan man ställa en så stor grupp utanför arbetsmarknaden samtidigt som en del av samhällsnyttan behöver rekrytera tusentals medarbetare?

Några svar kan man hitta i en undersökning från Novus. I den framgår att endast tre av tio kommuner anser att näringslivet har en avgörande roll för utrikesföddas möjlighet att komma ut i arbete.

Undersökningen visar också att kunskapen ute i kommunerna om hur situationen ser ut är bristfällig. Företrädare från hälften av kommunerna som deltagit i undersökningen uppger att de inte vet hur lång tid det tar att få jobb efter avslutad SFI-utbildning. 

Det är oroväckande att de politiker som ska skapa förutsättningar för nyanländas etablering inte vet hur verkligheten ser ut. Då riskerar man att komma med förslag som inte är förankrade i de behov vi i näringslivet ser när vi rekryterar.

Ansvaret för att få ut nyanlända i arbete ligger i grunden hos Arbetsförmedlingen. Men myndigheten har genom sina upphandlade utbildningsleverantörer hittills i år inte levererat mer än ett tjugotal förare till Stockholms linjetrafik. Resten av de som utbildats har valt andra typer av verksamheter, till exempel turistbussar.

Arbetsförmedlingen förklarar den begränsade leveransen av nya bussförare med att de hittar för få personer som bedöms klara yrkesutbildningen. Vi känner inte igen oss i den bilden då vi märker att många är intresserade av att utbilda sig till bussförare, men om nu Arbetsförmedlingen har den uppfattningen så måste kommunerna och näringslivet tillsammans kunna hitta en lösning för att inte en sådan viktig samhällsfunktion som kollektivtrafiken ska bli lidande.

Det finns två kommuner som tillsammans med oss har angripit problemet på ett positivt och problemlösningsorienterat sätt, Värmdö och Huddinge.

Värmdö har tillsammans med Keolis startat en bussförarutbildning på Komvux. På några månader utbildas nya förare i ett område där det tidigare har varit svårt att hitta förare. I början av september inledde sju arbetssökande efter kör- och personlighetstest och intervjuer sin studiemedelsberättigade utbildning. I vår erbjuds deltagarna jobb av Keolis.

Huddinge har valt att köpa platser för långtidsarbetslösa kandidater på Keolis trafikskola. Det är en investering på 45 000 kronor per person, något som på 12 veckor garanterat leder till ett jobb med bra lön och kollektivavtal och därmed heltidsysselsatta skattebetalare.

Dessa två exempel visar att det finns vägar att gå för att kommuner och näringsliv ska dra nytta av varandras kompetens och hitta lösningar som alla vinner på, istället för att fastna i gamla spår och förlita sig på ett system som visat sig vara bristfälligt. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.