Omsorg

Är det dags att börja sälja cannabis på Systembolaget?

Jag vet inte om det är dags att sälja cannabis på Systembolaget, men en restriktiv drogpolitik är förenlig med legalisering. Ny kunskap och utvecklingen i omvärlden tvingar oss att på allvar diskutera om det ska vara tillåtet att sälja cannabis i Sverige, replikerar Daniel Somos.

Fred Nyberg och Maria Ellgren skriver ett känslobaserat inlägg i Dagens Samhälle den 27 juni om cannabis där de argumenterar för att drogförebyggande arbete inte är förenligt med en legalisering av cannabis. På samma sätt som det finns ett omfattande arbete mot nikotin och alkohol så finns det ingen anledning att tro att detta inte skulle vara fallet om även cannabis var lagligt.

Nyberg och Ellgren skriver att så många som 20 procent av Sveriges gymnasieungdomar har prövat cannabis och att det inte är troligt, oavsett lagstiftning, att de skulle upphöra med cannabis. Det gör mig mycket oroad att Nyberg och Ellgren accepterar att 20 procent av Sveriges gymnasieungdomar har samröre med kriminella och i många fall finansierar organiserad brottslighet. Är man beredd att offra dessa unga på skenhelighetens altare så att det på ytan kan framstå som att Sverige är drogfritt?

Kriminella har ofta ett intresse av att deras kunder ska bruka beroendeframkallade preparat. Det gynnar deras affärsmodell. Cannabis är enligt de flesta studier mindre beroendeframkallade än alkohol, tobak eller socker för den delen. En anledning till att cannabis kan leda till missbruk av tyngre droger är således att den illegala marknaden som den saluförs på i dagsläget driver på för det. En annan anledning kan vara att cannabis som illegal drog hamnar i samma fack som heroin och andra illegala droger med omfattande fysiskt beroendeframkallade effekter. En brukare kan därför lätt missta att en positiv upplevelse med cannabis även kommer leda till positiva upplevelser med andra illegala droger.

Arkeologer har funnit spår av droger i mer eller mindre samtliga civilisationer. Visionen om att helt radera detta fenomen från samhället är orealistisk och inte nödvändigtvis önskvärt. Många av de mest fantastiska filosoferna, musikerna, uppfinnarna, inklusive sittande och tidigare amerikanska presidenter har experimenterat med droger. Många av människors mest minnesvärda middagsupplevelser sker i samklang med en flaska rödvin. Den relevanta frågan är vilka droger vi vill saluföra via apotek och Systembolaget med kunnig personal, och vilka vi vill ska vara exklusiva för den svarta marknaden.

Argument som att en legalisering av cannabis leder oss in på det sluttande planet är tramsigt. Vi står redan på det sluttande planet. På ett vanligt apotek säljs droger som i höga doser kan leda till döden, alkohol säljs på Systembolaget och tobak i vanliga kiosker. Jag tror att den intelligenta människan klarar av att balansera på det sluttande planet. Men då är det viktigt att använda logik och reson. Unga ser på dagens situation och gör den korrekta analysen att vuxenvärlden är irrationell när man tillåter alkohol och tobak - två av de för samhället mest skadliga drogerna - men förbjuder cannabis.

När dagens unga åker på utlandsstudier kommer de med stor sannolikhet göra det i länder där cannabis har avkriminaliserats eller rent av legaliserats genom demokratiska omröstningar. I Washington och Colorado, två delstater med en gemensam befolkningsmängd i nivå med Sverige, har drogen helt legaliserat till följd av folkomröstningar. Utomlands möter unga en miljö där cannabis för och nackdelar diskuteras öppet, cancersjuka och personer med en rad andra kroniska sjukdomar får fritt nyttja drogens medicinska fördelar och där läkare och professionell personal i många fall har hand om försäljningen. Att då från svensk sida stoppa huvudet i sanden kommer leda till ett större misstroende mellan generationerna och en generell misstro mot den information som vuxenvärlden vill förmedla.

Det är sant som Nyberg och Ellgren skriver, att det finns starka skäl att tro att cannabis i unga år är skadlig för hjärnans utveckling och att det hos vissa personer kan utlösa psykoser eller schizofreni. Det är av ytterst vikt att denna information når våra ungdomar. Men genom att inte öppna upp för en diskussion om en laglig distribution säkerställer vi att den informationen kommer få svårt att tränga fram till våra unga. Jag gissar att den typen av informationsbroschyrer inte medföljer vid cannabisköp på den svarta marknaden.

Jag tror inte att det är en framkomlig väg att behandla unga som korkade som inte kan ta till sig saklig information. Det är en paternalistisk inställning som snarare leder till distansering och kanske till och med leder in unga på droger som inte hade testat i en legal och öppen intellektuell miljö. Det förbjuda är ofta något som lockar. 

Nyberg och Ellgren lägger inte fram några fakta för sitt påstående att det mest kostnadseffektiva sättet att bemöta cannabis är ett förbud. Det är svårt att sätta ett pris på alla unga som i dag tvingas till samröre med kriminella. Det är också förknippat med polisiära kostnader att jaga människor för beteenden som varken skadar någon annans hälsa eller egendom.

En kort parallell till socker är att en majoritet av svenskarna kan hantera det och äter det i måttliga mängder. Men socker har en stark beroendeframkallade komponent, det vet alla som försökt minska socker och glykos i sin diet. Socker är en bidragande faktor till de mest kostsamma folksjukdomarna i samhället så som fetma, diabetes och andra följdsjukdomar. De flesta forskare skulle nog instämma i att samhällets kostnader för fetma och diabetes vida överstiger även de mest pessimistiska prognoser för cannabis. Jag tror dock ingen anser att en framkomlig väg för att minska samhällets kostnader för fetmarelaterade sjukdomar är att kriminalisera försäljningen och förbrukningen av socker. Det talas istället om skatter, bättre innehållsdeklarationer och motion på receptet. Många inser det skrattretande i att tvinga människor som vill äta lösgodis till kriminella nätverk och att polisen med civilspanare på Gröna Lund skulle behöva jaga unga som i smyg äter lösgodis. Men det är exakt det vi gör med cannabis i dag.

Nyberg och Ellgren menar att legaliseringsförespråkarna bygger sin kunskap på gammal fakta. Det är snarare tvärt om. Det finns omfattande nya studier som visar på kausala samband mellan de aktiva substanserna i cannabis och positiva effekter på behandling av bland annat cancer och autoimmuna sjukdomar. Det är dags att vi i Sverige i större utsträckning kan börja forska kring hur man kan använda detta på ett positivt sätt. De negativa effekterna av cannabis har i huvudsak påvisats i korrelationsstudier och i studier på möss. Vi saknar i dag en god uppfattning om det kausala sambandet som dessa studier indikerar. Även här måste vi kunna ha en öppen och fri forskning för att bättre förstå cannabis negativa effekter.

En paternalistisk inställning kommer inte få Centerns ungdomsförbund, eller andra legaliseringsförespråkare att ändra sin åsikt. Endast en faktabaserad och öppen diskussion kan leda till förändrade åsikter och förändrat beteende. Ingen vill ha ett samhälle fyllt av unga med missbruksproblem. Men vi vill inte heller stämpla 20 procent av dagens gymnasieungdomar som kriminella och låsa in dem i fängelse. På flera ställen i Sverige genomförs sprutbytesprogram för att många kommit till insikten att man inte hjälper någon missbrukare genom förbud. Men varför ska vi först komma till denna insikt när man blivit sprutnarkoman? Den intelligenta människan kan balansera på det sluttande planet mellan dessa extrempunkter.

Kanske är det dags att börja sälja cannabis på Systembolaget? Jag vet inte det exakta svaret. Men det är dags för Sverige att diskutera legalisering på allvar för att omvärlden tvingar oss till det.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.