På kort tid har närmare 5 000 peroner anslutit sig till ett Jokkmokks-uppror. Flera andra uppror pågår samtidigt bland landets glesbygdsbefolkning, exempelvis Norrlandsupproret och Landsbygdsupproret. Folk känner sig utnyttjade, koloniserade och inte tagna på allvar. Utnyttjande av naturresurser utan tillräcklig lokal miljöhänsyn pågår ogenerat runtom i landet, och glesbygdens eldsjälar som kämpar mot naturskövling blir överkörda av kapitalstarka bolag eller staten.
Våra ministrar säger lugnande ord, men när kommer insikten att det enda etiskt försvarbara är att dela på både kostnader och intäkter på ett jämbördigt sätt? När åker ministrar och riksdagsledamöter på studiebesök och tar in hur verkligheten ser ut?
Vi inom Norrälvar har med ideella krafter och stöd från WWF satt ihop ett gratis studiebesök med högintressanta föreläsningar och platser längs Luleälven. Sju veckor innan studiedagen är inbjudan skickad till närmare 200 riksdagspolitiker. Påminnelse och en del personliga kontakter är tagna därefter – men ingen verkar ha tid eller möjlighet att komma för att lära om situationen och dess möjligheter.
Hur ska en frustrerad lokalbefolkning bli hörd?
Vår riksdag behöver ta ansvar för de stora sår som skapas där naturresurserna hämtas. Det är ett svek att åderlåta regioner på naturresurser utan miljöhänsyn och utan att någon del av vinsten stannar lokalt. En av Sveriges fattigaste kommuner, Jokkmokk som i storstadsmedia framställs som bidragstagare, är landets största elkraftsproducent och bidrar till statskassan med intäkter per person som är tre gånger högre än rikssnittet. Det är oetiskt.
Med exemplet vattenkraft, som skulle kunna vara en hållbar energikälla, tillåter vår riksdag att kraftbolagen, med Vattenfall i täten, skövlar våra älvar. Genom vilseledande argument om att det är ”förnyelsebart” och genom marknadsföring av ”grön el”. Det är en stor bluff.
Vi har Europas längsta torrlagda älvfåra i Luleälven, närmare två mil stenöken som tidigare var ett fiskeeldorado med vilda forsar och laxar på 30 kilo. Med enkla och kostnadseffektiva medel skulle det gå att återställa en liten del av den skada man åsamkat. Det är dags nu.
I september presenterar regeringen ett förslag till ny vattenlagstiftning för riksdagen, som ska ersätta den snart 100 år gamla från 1918 (!) som gäller i dag. Riksdagen ska följa sina miljömål, EU:s ramdirektiv för vatten och FN:s hållbarhetsmål. Trots det lobbar vattenkraftsbranschen för att undanta stora älvar helt från miljöåtgärder.
Det är dags att våra riksdagspolitiker åker och tittar på hur verkligheten ser ut på plats. Det är dags att våra riksdagspolitiker beslutar att nyttja landets naturresurser hållbart.
LÄS MER: Norrland bara ger och får ingenting tillbaka.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
