Debatt
Sjukvård
2 december 2016 kl 11:45

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Abortsköterskor hjälper bara abortmotståndarna

Det är tragiskt att se att Anna Ekelund Nachman i sin krönika tar avstånd från både forskning och ideologi. Abortsköterskor och abortassistenter assisterar bara en grupp, och det är abortmotståndarna själva. Det är verkligen inte vägen för en bättre vård.

Det här är en opinionstext

Adam Garneij
ordförande CUF Göteborg

REPLIK. Anna Ekelund Nachman argumenterar i sin krönika för att införa abortssköterska, som ett nytt yrke, vars arbetsuppgift skulle vara att assistera vid aborter istället för barnmorskor. Sällan i modern tid har vi kunnat läsa en krönika med såna faktamissar och problem, som Ekelund Nachmans innehåller.

Debattören inleder sin artikel med formuleringen alldeles för ofta kan vi läsa hjärtskärande nyheter om föräldrar vars barn dött strax innan födseln. Det är en häpnadsväckande formulering. Problemet med Ekelund Nachmans tes med att barn dör innan födseln är att själva definition av att dö - är livets upphörande. Det är lite svårt att dö om en inte redan fötts. 

Ekelunds Nachmans tes, om att ofödda tydligen kan dö är antingen baserad på egna åsikter eller personliga övertygelser och validerar inte något som helst forskningsbaserat stöd. Därför är det knappast rimliga belägg för att förändra sjukvårdssystemet och yrkesfunktionerna. Debattören går helt abortmotståndarnas ärenden genom att först och främst bekräfta tanken om att abort är mord, och sedan att cementera samvetfriheten genom att undanta barnmorskor från deras egna yrkesuppgifter.

Att använda sig av blödiga historier om föräldrar som får hem bilder på döda knyten är rent ut sagt förkastligt. Det är inte obligatoriskt att göra abort. Det är ett fritt val att välja att abortera ett foster, som alla kvinnor både har rätt att göra - och rätt att låta bli att göra. Om en inte vill göra abort finns det trots allt flera alternativ för att fortfarande inte behöva behålla ett kommande barn. Att måla upp en bild av föräldrar som ofrivilligt får hem pyttesmå fotavtryck förvanskar verkligheten och relativiserar bort de unga tjejer och kvinnor, som också får sin framtid tillbaka tack vare aborträtten. 

Debattören fortsätter med att hävda att barnmorskans rättigheter i många fall underodnas kvinnas rätt till abortvård. Det är ett helt korrekt antagande. Det är ingen rättighet att få arbeta som barnmorska, och det är heller ingen rättighet att få handplocka sina arbetsuppgifter som barnmorska helt själv. Vill en ha det på ett annat sätt kan en välja att förhandla om sin tjänst med sin arbetsgivare, att byta arbetsgivare eller välja ett nytt arbete. För den som är barnmorska idag, har gjort ett frivilligt val att bli det.

Skillnaden är att det inte är ett frivillligt val att födas med en livmoder. Kvinnors rättigheter trumfar, och skall fortsätta trumfa barnmorskors rättigheter då det sistnämda, faktiskt baseras på ett fritt, eget val. Det är ingen som tvingar dig att assistera aborter, du har all rätt i världen att lämna ditt arbete. Däremot har du inte rätt att bestrida dina arbetsuppgifter som du skrivit på när du ingått tjänsten - och tro att du kan fortsätta få arbeta kvar på arbetsplatsen som i till exempel Linda Steens fall. 

Jag tror vi är många som är frustrerade över vårdsituationen i Sverige i dag. Vi behöver anställa fler barnmorskor likt Ekelund Nachman påpekar, och underlätta deras administrativa arbete med fler vårdassistenter och administratörer. Men att införa en helt ny tjänst som skulle kräva en omfattade omorganisation av sjukvårdssystemet, bara för att abort enligt en högljudd grupp faktaresistenta abortmotståndare är mord av barn - det är att ge vika för populism och frihetsförakt. Den svenska samhällsdebatten behöver defintivit inte mer snyftiga historier baserade på personliga anekdoter.

Det är tragiskt att se att Anna Ekelund Nachmans krönika, tar ett sånt avstånd från både forskning och ideologi. Abortsköterskor och abortassistenter assisterar bara en grupp, och det är abortmotståndarna själva. Det är verkligen inte vägen för en bättre vård. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 2 december 2016 kl 11:45
Uppdaterad: 24 januari 2017 kl 10:32

Skribent

Adam Garneij
ordförande CUF Göteborg