Flyktingkrisen Hela debatten

27 forskare: Så kan EU:s murar rivas

Att människor på flykt dör och skadas vid gränserna är en logisk följd av EU:s migrationspolitik. Sveriges regering bör nu verka för att politiken reformeras. Beslut för lagliga vägar in i unionen kan tas omgående, humanitära viseringar kan exempelvis utfärdas redan i morgon, skriver 27 forskare i migrationsrätt i ett upprop.

De senaste veckorna har Europa skådat nästintill en folkrörelse till stöd för de människor på flykt som söker en fristad. Organisationer, företag, politiker och enskilda människor har givit uttryck för sin förtvivlan över att människor behöver riskera livet längs Europas gränser och manat till solidaritet och medmänsklighet.

Som forskare inom migrationsrättsområdet vill vi ta tillfället i akt att belysa det rättsliga ramverk som skapat den situation som nu beskrivs som Europas flyktingkris samt uppmana till verkningsfulla åtgärder.

Vi hävdar att det vi nu ser inte bör betraktas som en oundviklig humanitär kris. Det är snarast en politisk kris som blottar Europas oförmåga att stå upp för grundläggande principer om människors lika värde och rättigheter.

EU:s medlemsstater har under lång tid konstruerat en migrationspolitik med tillhörande regelsystem som försvårar och kriminaliserar fri rörlighet för andra än EU-medborgare, omintetgör lagliga vägar för skyddsbehövande och på så sätt undergräver rätten till asyl. Att människor på flykt dör och skadas längs med gränserna är således en logisk följd av denna politik.

Det är hög tid att anlägga ett långsiktigt rättighetsförankrat perspektiv på EU:s gemensamma migrationspolitik. Utifrån ett sådant perspektiv bör Sveriges regering redan nu, på nationell nivå och inom ramen för EU-samarbetet, verka för en reformering av den nuvarande lagstiftningen på följande vis:

På kort sikt har Sverige en reell möjlighet att omgående utfärda så kallade humanitära visum till de människor som är hänvisade till vådliga resor över Medelhavet. En sådan nationell visering har stöd i både artikel 25 i EU:s viseringskodex och i den svenska utlänningslagen och skulle innebära att människor på flykt kan ta sig hit på ett snabbare, mindre riskfyllt och betydligt billigare vis för att söka asyl.

Det skulle innebära att Sverige inte bara tar humanitära hänsyn utan även iakttar sina internationella förpliktelser att respektera rätten att söka asyl och att vidta effektiva åtgärder för att förhindra att människor utsätts för kränkningar av rätten till liv och rätten till frihet från tortyr eller annan omänsklig, förnedrande behandling.

Att en förvägran att bevilja visering, i kombination med frånvaron av andra lagliga vägar, medför en risk för sådana kränkningar är väldokumenterat.

I kombination med andra konkreta åtgärder för fler lagliga vägar kan även en kraftigt utökad flyktingkvotuttagning via UNHCR till Sverige vara ett led i att förhindra att människor utsätts för allvarliga risker under flykten till Europa. 

Sverige tar i dag emot 1 900 personer via den så kallade flyktingkvoten och kan, oaktat EU, besluta att utöka antalet. Det ska hållas i åtanke att situationen i flyktingläger runt om i världen ofta är undermålig ur människorättssynpunkt. Flyktingläger är därför inget hållbart alternativ till att ge människor ett effektivt rättighetsskydd i Sverige.

Därtill har Sverige möjlighet att stärka rätten till familjeåterförening genom en lagändring som till exempel gör det lättare för äldre och barn över 18 år att få återförenas med sina anhöriga. 

Närstående som inte omfattas av dagens lag och/eller praxis för anhöriginvandring befinner sig ofta i en ohållbar människorättssituation i exempelvis Syrien eller i dess grannländer och ser ingen annan utväg än att riskera livet på Medelhavet för att kunna söka asyl i Europa.

En sådan ändring skulle i praktiken medföra att fler skyddsbehövande människor ges lagliga vägar till Sverige. 

När det gäller Sveriges roll på EU-nivå vill vi framhålla vikten av att arbeta för att avskaffa transportöransvaret för flygbolag och övriga transportörer. EU-direktivet, som de facto överför gränskontrollansvaret och bedömningen av vem som omfattas av rätten till asyl på privata marknadsaktörer, har länge kritiserats av bland andra flygbranschen som till och med uppmanat regeringen att upphäva regelverket.

Utöver den inskränkning som transportöransvaret inneburit i människors fria rörlighet och möjlighet att åtnjuta rätten att söka asyl, har direktivet också utgjort ett viktigt led i förflyttningen av Europas gränser utom räckhåll för insyn.

Sverige bör även verka för att EU:s gemensamma viseringskodex ändras. I dagsläget innebär förordningen att en ansökan om en så kallad schengenvisering avslås om det bedöms finnas en risk att personen kommer att söka asyl.

Det här betyder att människor som löper störst risk för människorättskränkningar har sämst förutsättningar att beviljas en visering. Förordningen bör således ändras så att människor inte nödgas riskera sina liv. EU har även en möjlighet att ändra i den förordning som reglerar listan på vilka länders medborgare som behöver visum och kan därmed välja att ta bort visumkravet för de länder varifrån människor vanligen flyr.

Slutligen bör Sverige agera för en nedmontering av de murar, stängsel och andra säkerhetsåtgärder som de facto motverkar människors rätt att söka asyl och bidrar till föreställningar om flyktingar och andra migranter som hot.

Sveriges förtjänster på det humanitära området framhålls ofta på den internationella scenen och i den svenska debatten. Den senaste tiden har politiker över blockgränserna särskilt betonat vikten av att få andra medlemsstater att ta ett större ansvar.

Sverige deltar dock alltjämt aktivt i upprätthållandet av ett regelkomplex som förhindrar att människor på ett lagligt och säkert sätt kan ta sig till EU och Sverige för att söka asyl. Detta vittnar om en migrationspolitik där idén om universalism och mänsklig värdighet inte står i främsta rummet.

Räddningsaktioner på Medelhavet är naturligtvis nödvändiga i dag. Vi måste emellertid klart och tydligt slå fast att orsakerna till dagens situation står att finna i en migrationspolitik som utgår från synen på rättigheter som tillhörande medborgare snarare än människor.

Att utveckla en rättslig regim som verkligen utgår från människan som rättighetsbärare är en nödvändig förutsättning för att avvärja själva uppkomsten av den katastrof vi nu bevittnar vid EU:s gräns.

Om än Sverige och EU bör ta ett sådant långsiktigt helhetsperspektiv på migrationspolitiken kan steg mot ett verkligt välkomnande och lagliga säkra vägar tas omgående, förslagsvis genom att redan imorgon börja utfärda humanitära viseringar. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.