Skola

1980 års läroplan sänkte den svenska skolan

Det är en etablerad vanföreställning att dagens skolproblem beror på kommunaliseringen av skolan. Boven i dramat är i själva verket en rad läroplaner och ett flertal skolmyndigheter.

Det saknas inte goda beskrivningar av de problem svenska grundskolan brottas med i dag. Det saknas inte heller ett engagemang i samhällets och enskilda människors ansträngningar att lösa skolans olika problem. Däremot är det i hög grad problematiskt att analyserna så ofta har påtagliga luckor och att dessa håller på att leda till fel åtgärder.

Det är en etablerad vanföreställning att dagens skolproblem har sin orsak i skolans decentralisering. Att det var den nya uppdelningen av ansvaret för skolan mellan stat och kommun, och som en konsekvens av detta Läroplan för den obligatoriska skolan 1994 (Lpo 94), som skapade problemen. Att problemen skulle ha uppstått först när vi genom fungerande resultatuppföljningar i själva verket började få syn på dem.

De verkliga orsakerna hittar vi nog i den skolutveckling som styrdes av läroplan för grundskolan 1962 (Lgr 62), läroplan för grundskolan 1969 (Lgr 69) och läroplan för grundskolan (Lgr 80). Vi hittar dem också inom lärarutbildningarna och inom ansvariga myndigheter, länsskolnämnder och skolöverstyrelsen 1970 - 1994. Och vi hittar dem inom socialdemokratin under samma tid.

Mera i förbigående sa professor Jan Erik Gustavsson, på en utbildningskonferens i Göteborg den 1 december förra året, att efter 1997 kunde man börja använda grundskolebetygen som resultatuppföljning. Vilket berodde på att betygen satts i förhållande till en av staten definierad kompetens. Dessförinnan, det vill säga före 1994 års läroplan gav betygen 1 – 5, som var relativa till medelbetyget eller standardproven, ingen information om grundskolans resultat. 38 procent av eleverna skulle ha betyget 3 oavsett vad de kunde. Samma system tillämpades i gymnasiet och inom lärarutbildningen som på samma sätt som grundskolan statistiskt sett höll samma kvalitet år från år, i brist på verktyg för resultatuppföljning.

Trots empiriska problem menar jag att de problem som Skolverket 2009 lyfter fram i Vad påverkar resultaten i svensk skola kan sökas i den påverkan den Lgr 80 (och Lgr 69) hade på skolvardagen, läroböcker, lärarutbildningen och ansvariga myndigheter.

Sammantaget visar forskningen på att förändringar i riktning mot mer eget arbete inte gynnar elevernas kunskapsutveckling. I en sammanställning av forskningen om individualisering i undervisningen (Vinterek, 2006) konstateras att en hög andel individuellt arbete får till följd att eleverna blir mindre engagerade i skolarbetet och att det finns samband mellan en ökad andel eget arbete och att eleverna uppnår sämre studieresultat.”

Omtolkningen av individualisering till att lämna eleven att söka kunskaper själv har sin grund i grund i utredningen skolans inre arbete 1974 (SIA) och 1980 års läroplan, men är passé i 1994 års läroplan (Lpo 94).

Liknande resultat framkommer i en nyligen utgiven kunskapsöversikt om No-undervisningen i den svenska grundskolan (Skolverket, 2008 d). Det är inte givet att smågruppsarbete och eget undersökande gynnar elevernas lärande och förståelse av det naturvetenskapliga innehållet. Många studier visar tvärtom på en problematik med att eleverna lämnas att på egen hand söka information eller dra slutsatser. Eleverna behöver mer lärarstöd för detta än de faktiskt får. Enligt rapporten visar sig lärarnas ”induktiva antaganden” om undervisning, där eleverna förväntas upptäcka själva, vara ineffektiva. Dessa resultat går i linje med den internationella forskningen som är mycket omfattande.” (Hattie, 2009)

Ansvariga politiker och högre tjänstemän var redan 1985 klara över att något inte stämde. Det var då man började avlöva länskolnämnderna och skolöverstyrelsen.

Redan 1975 hade en uppföljning av elever som gick ut årskurs 9 visat att cirka 50 procent av årskullen gick vidare till yrkesskola eller gymnasium. 30 procent fick jobb direkt efter 9:an och 20 procent fick varken jobb eller fortsatt utbildning. Känns siffrorna igen?

En stor strukturell skillnad är arbetsmarknadens kvalificering. 30 procent kunde få jobb år 1975, och ofta var det fasta jobb. 1989 kunde endast 1 procent av elever med enbart grundskola som bas få jobb.

Samtidigt bör man uppmärksamma den samhällsutveckling som inneburit att antalet elever som genomgår gymnasieutbildning ökat betydligt. På 1950-talet tog 5 procent av en årskull studenten. Motsvarande siffror var 1960 10 procent och 1970 30 procent. 1980 var det 85 procent av en årskull som genomförde gymnasieutbildningen 1990 också 85 procent, men år 2000 80 procent.

I backspegeln är det uppenbart att många av de djärva och nya arbetssätt och pedagogiska metoder som staten, med regelstyrningen som metod, försökt få lärare att anamma når ut i lärarutbildning och i skolorna med 10 -15 års fördröjning. Ifrågasättandet av värdet av undervisning har sin grund i Lgr 80, inte i Lpo 94.

Man får leta grundligt för att hitta formuleringar som ifrågasätter undervisning och förordar eget kunskapssökande i Lpo 94. Det finns i kringtexter av olika dignitet, men inte i själva författningstexten.

Det största misstaget under 1970- och 80-talen som vi betalar priset för i dag, är det haveri det relativa 1 – 5 betygssystemet skapade. Och den kanske största skadan är att det drog med sig ett grundmurat betygsmotstånd och ett motsånd mot all resultatuppföljning.

Avsaknaden av resultatuppföljning fick flera olyckliga effekter. I det ”vilda” och kreativa arbete med att hitta bättre arbetssätt som pågick under 80-talet gjordes mycket bra arbete som vi borde ha tagit vara på och utvecklat. Men eftersom i stort sett alla på den tiden var emot resultatuppföljning fick de goda idéerna sällan chans att överleva.

Nu tar Skolverket tag i denns brist genom Allmänna råd med kommentarer om planering och genomförande av undervisningen - för grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan som kom den 19 oktober 2011.

Men det kan ta 15 år innan vi reparerat skadeverkningarna av forna tiders läroplaner.

Fotnot: Den 27 mars presenteras boken Grundskolan 50 år. Från folkskola till folkets skola (Ekerlids), där Bo Sundblad medverkar som en av författarna.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.