Alliansen experimenterar med Stockholms sjukvård

REPLIK. Vänsterpartiet konstaterar att vi i Stockholms Läns Landsting befinner oss mitt i något slags sjukvårdspolitiskt experiment. Ett långtgående sådant med över 30 redan införda vårdval och fler på gång. I drygt åtta år har de borgerliga partierna styrt och de gångna åren kan sammanfattas på följande vis; privatiseringar, privatiseringar och privatiseringar. Nu ser vi att utmaningarna aldrig varit större för vården, hela 300 vårdplatser hålls stängda och det råder akut personalbrist.

Utmaningarna för framtiden i Stockholms Läns Landsting är stora och de beslut vi fattar nu får stora konsekvenser för framtiden och folkhälsan. Vi ser redan nu effekter på (o)hälsotalen och en ökad hälsosegregation med den förda politiken där de som behöver vården mest – får minst. Rådande ersättningssystem premierar korta och enkla besök vilket får stora undanträngningseffekter. De kroniskt sjuka trängs undan i jakten på ersättningar och ”pinnar”. Vi har påtalat det förut och Riksrevisonen påtalade det i sin rapport: det här är en utveckling som rimmar illa med hälso- och sjukvårdslagen som tydligt stipulerar att vård ska ges utifrån patienternas behov.

Vi ser med oro på de lösningar som blandar privat försäkringsfinansierad vård med offentligfinansierad vård, så kallad blandfinansiering. Dels har inte alla råd med privat sjukförsäkring, dels kan privata sjukförsäkringar fritt exkludera de som inte bedöms som lönsamma att försäkra. Vänsterpartiet motsätter sig en utveckling där medborgare och patienter delas upp i A och B-lag och där det går att köpa sig förbi köer.

Vänsterpartiet har valt sida, vi har valt att stå på alla patienters sida, vi väljer att stå upp för en allmän, gemensamt finansierad sjukvård som ges på det sättet som hälso- och sjukvårdslagen föreskriver.

Efter åtta års alliansstyre befinner sig Stockholms Läns Landsting, SLL, i en svår ekonomisk situation. Akutsjukhusen går med en knapp miljard i underskott och tvingas till nedskärningar, trafiken likaså. Vi tvingas bevittna nedskärningar, sparbeting utan konsekvensanalyser. Den budget för sjukvården som antogs i januari reviderades redan i mars, historiskt kort till och med för att vara alliansen.

Det är alltså mot denna bakgrund som hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Anna Starbrink (FP) vill gå fram med en utredning kring att privatisera ytterligare ett akutsjukhus, som hon skriver i artikeln ”Stoppa stopplagarna i vården”. Det ter sig något idélöst att vilka problem vi än brottas med anföra privatiseringar som universallösning.

Starbrink argumenterar med hjälp av den benchmarkingrapport som SLL presenterat. Denna benchmarkingsrapport har jämfört två kliniker på tre sjukhus, alltså är rubriken på rapporten missvisande. Det är inte hela sjukhus som jämförts utan kliniker. Dessutom undrar både Norrtälje och Södertälje sjukhus varför de inte fått ingå i underlaget till rapporten. Kanske för att resultatet då inte stämt med den politiska agendan?

I rapporten framhålls klinikerna på Capio S:t Göran som det goda exemplet. Då är det viktigt att komma ihåg att S:t Görans sjukhus var ett väl fungerande sjukhus redan när det drevs offentligt och passar bättre in på de bedömningar över vad som är ett lagom stort sjukhus än de andra i jämförelsen.

Vänsterpartiet vill inte privatisera ytterligare ett sjukhus och tycker därför inte att det är aktuellt att slösa resurser på att utreda frågan. Vi menar att kraft och energi i stället bör läggas på innehållet i vården, styrningen över sjukhusen, bättre personalpolitik och mer delaktighet för personal och patienter. Vi välkomnar om den styrande minoriteten på allvar nu vill föra en diskussion om vårdens innehåll och kvalitet snarare än dess driftsform. Frågan är vem som hakat upp sig på driftsform, Vänsterpartiet eller Anna Starbrink?

Håkan Jörnehed, landstingsråd (V), Stockholms Läns landsting