Rödgrönrosa sviker Stockholms lärare!

Skolan är Sveriges viktigaste arbetsplats. En bra skola oavsett skolform rustar unga människor inför vuxenlivet och ger dem makten att forma sina egna liv. En lyckad skolgång är också den bästa försäkringen mot framtida utanförskap.

Samtidigt har svensk skola stora utmaningar framför sig. Utmaningar som vi alla måste ta på största allvar. Och den viktigaste av dem alla är att våga prioritera en satsning på lärarna.

Att höja läraryrkets status, genom högre lön och förbättrade förutsättningar, är viktigt av flera skäl. Skickliga lärare är den viktigaste faktorn för elevernas lärande. Andreas Schleicher, OECD:s PISA-chef, menar exempelvis att satsningar på höjda lärarlöner hör till de absolut mest verksamma satsningar Sverige kan göra för att långsiktigt stärka skolan.

Det är också det enda sättet att klara av de stora, och allt mer växande, rekryteringsutmaningarna framöver. Bara i Stockholm behöver ungefär tusen lärare rekryteras varje år, i flera år framöver.

För att mota den stundande lärarkrisen satsade Stockholms stad stora resurser på att höja lärarlönerna under den förra mandatperioden. Som ett resultat av detta höjdes lärarlönerna, mellan 2012 och 2014, med i snitt 4,4 procent årligen och en lärares lön har nu ökat med i snitt 7 500 kronor i månaden sedan 2006.

Att Stockholms stad rödgrönrosa majoritet nu avbryter satsningen på att höja lärarnas löner är därför inte bara ett tydligt valsvek; det är också olyckligt för hela skolans utveckling. I bästa fall är det ett förlorat år. I värsta fall riskerar arbetet med att göra läraryrket mer attraktivt helt stanna av.

Låt oss i alla fall hoppas att den rödgrönrosa majoriteten i Stockholm inte schabblar bort den statliga lönesatsningen, som regeringen har aviserat. Den förutsätter nämligen ”att parterna tar ansvar för att påtagligt prioritera höjda lärarlöner.”

Att majoriteten enbart mäktar med ett löneökningsutrymme för stadens lärare på 2,6 procent för 2015, knappt över industrimärket, kan inte sägas vara att påtagligt prioritera lärarna. Speciellt när löneökningen ligger i nivå med de genomsnittliga ökningarna för samtliga yrkesgrupper i staden.

Den nya majoriteten avstod i budgeten för 2015 medvetet från att skicka ut de pengar som behövts för en lärarlönesatsning till skolorna. Därmed har skolborgarrådet Olle Burell (S) tyvärr sällat sig till en lång kommunal tradition av att inte satsa på lärarna, utan i stället gjort helt andra prioriteringar.

Vi artikelförfattare anser att skolhuvudmän, kommuner och regering måste stå upp för lärarlönerna inte bara ett år, utan i flera år framöver. En bättre skola är beroende av att läraryrkets status stärks. Lönen är inte allt, men är en viktig del i det arbetet. Lärares administrativa börda och arbetsbelastning måste också minska, så att mer tid blir över till deras viktigaste uppdrag: att göra skillnad i klassrummet.

Skolan är Sveriges viktigaste arbetsplats. Varje dag gör lärare och skolledare ovärderliga insatser i våra skolor. Det är hög tid att de får den uppskattning de förtjänar. Vi ska stötta och stärka dem som idag arbetar i skolan, samtidigt som vi stenhårt ska arbeta för att höja läraryrkets status och kunskapsresultaten i svensk skola.

Men om skolresultaten ska höjas måste fler vilja bli lärare. Detta är vårt allra viktigaste uppdrag framöver. Tyvärr verkar den rödgrönrosa majoriteten i stadshuset inte inse detta.

Lotta Edholm, oppositionsborgarråd (L) Stockholms stad

Ragnar Sjölander, ordförande Lärarnas Riksförbund i Stockholm

Johan Törnroth, ordförande Lärarförbundet Stockholm