LO:s lönekrav ger lyft till lågavlönade kvinnor

Beslutet av LO:s representantskap om att enas om en gemensam linje inför nästa års avtalsrörelse är ett styrkebesked. Kommunals utgångspunkt och målsättning har hela tiden varit tydlig: Ett enat LO är i grunden bra för medlemmarna, den svenska modellen och värnar lönebildningens principer. Med 1,5 miljoner LO-medlemmar i ryggen blir det svårt för arbetsgivarna att ignorera våra krav.

Men det är ingen hemlighet att vägen mot enighet i år har varit gropig och fylld av hinder. För Kommunals del har stötestenen i år, precis som förra året, handlat om låglönesatsningarna. Generella låglönesatsningar har prövats förut och har inte varit särskilt framgångsrika för att jämna ut omotiverade löneskillnader mellan män och kvinnor. Vi har tidigare fått betala krontalsökningar med att sälja ut villkorsförbättringar i kollektivavtalen. Därför valde vi inför avtalsrörelsen 2016 i stället modellen med att peka ut en tydligt definierad kvinnodominerad grupp, undersköterskorna, som skulle få en extra lönesatsning.

Det är en yrkesgrupp som är livsviktig för att välfärden ska fungera. Att ta hand om sjuka och gamla kräver ett stort ansvarstagande och yrkeskunnande, men tyvärr har undersköterskorna allt för länge undervärderats i relation till de mansdominerade grupperna inom till exempel industrin. Hade vi enbart hållit oss till märkets 2,2 procent hade löneskillnaderna cementerats och fortsatt att öka. Om exempelvis en verkstadsarbetare ska ha 2,2 procent och en undersköterska också ska ha 2,2 procent kommer löneskillnaden att öka av den enkla anledningen att verkstadsarbetaren redan tjänar mer än undersköterskan.

Det som i år fällde avgörandet till förmån för en samordning med de övriga LO-förbunden var att vi går in i 2017 års avtalsrörelse med den kraftfulla satsningen på undersköterskor i ryggen. Det är ett treårigt avtal som fortsätter leverera löneökningar utöver märket till undersköterskorna under ytterligare två år. Till detta kommer nu en helt ny konstruktion av låglönesatsning som är tydligare riktad mot de medlemsgrupper som tjänar allra minst, vilka i Kommunals fall domineras av kvinnor.

Konkret innebär de krav som LO enats om att de medlemmar som tjänar under 24 000 kommer att få större löneökningar än de som tjänar mer. För Kommunals del innebär det att över 200 000 kvinnor kommer att få ta del av låglönesatsningen. Det är alltså ett komplement till SKL-avtalets undersköterskesatsning.

Att samtliga LO-förbund lyckats enas om samordningen i år är självklart en stor framgång och ett styrkebesked. Men i längden kommer det att krävas ett mer långsiktigt arbete för att komma tillrätta med den värdediskriminering som gör att de kvinnligt kodade yrkena, ofta inom vård och omsorg, ständigt värderas lägre än de manligt kodade yrkena. Ska vi lyckas säkerställa kvalitet i välfärden, nu och i framtiden, är det helt orimligt att de stora kvinnodominerade grupperna i vård- och omsorgsyrken halkar efter resten av arbetsmarknaden när det gäller både löner och villkor.

Inför kommande avtalsrörelser kommer vi att fortsätta arbeta för att nå mer jämställda löner. Hur kan vi ringa in de stora grupper som är värdediskriminerade och vilka verktyg ska vi använda för att bryta mönstret? Hur ska vi förbättra arbetsmiljön och motverka det allt mer utbredda missbruket av visstidsanställningar?

Beslutet om en samordning är ett bevis på att LO:s förbund, trots delvis olika ingångar och svar på dessa viktiga frågor, kan stå enade och starka. Vi är övertygade om att vi tillsammans kommer att hitta en väg framåt även fortsättningsvis.

REPLIK: Gudrun Schyman (Fi): ”Risk för ännu en förlorad avtalsrörelse. 

Tobias Baudin, förbundsordförande Kommunal

Lenita Granlund, avtalssekreterare Kommunal