Ansvar och långsiktighet måste prägla avtalsrörelsen

Nu inleds en av de största avtalsrörelserna på svensk arbetsmarknad på många år. Bilden av det ekonomiska läget och det framtida löneökningsutrymmet skiljer kraftigt åt mellan olika bedömare. Dagens väl fungerande modell för lönebildning, där den internationellt konkurrensutsatta industrin sätter märket för löneökningarna, har ifrågasatts. LO:s medlemsförbund har inte kunnat samordna sig kring gemensamma avtalskrav. Flera aktörer vill se högre löneökningar för vissa yrkesgrupper än för andra.

När SKL:s styrelse i dag fredag beslutar om inriktningen inför avtalsrörelsen 2016, gör vi det utifrån några viktiga utgångspunkter.

1. Den svenska modellen måste värnas. Det är arbetsmarknadens parter som förhandlar om löner och villkor för arbetsmarknaden. Statlig inblandning i lönebildningen med bland annat riktade satsningar på utpekade yrkesgrupper kan skada den svenska modellen. Den konkurrensutsatta sektorns normerande roll har tjänat Sverige väl. Medarbetare i kommuner och landsting har – precis som på övriga arbetsmarknaden - haft mycket goda reallöneökningar de två senaste decennierna.

Den rådande ordningen är en förutsättning för att den goda utvecklingen kan fortsätta.

2. Kommuner och landsting måste ha långsiktigt hållbar ekonomi. Det ekonomiska läget för välfärdens arbetsgivare är kärvt. Alltfler äldre i befolkningen och den snabba befolkningstillväxten ökar behovet av vård, skola och omsorg de närmaste åren. De löneökningar som förhandlas fram i den kommande avtalsrörelsen ska arbetsgivarna klara även på lång sikt. Det är därför viktigt att nivån blir långsiktigt hållbar. Detta är en förutsättning för kommuners och landstings möjligheter att fortsätta leverera kvalitet i välfärden.

3. Det ska gå att göra lönekarriär i välfärden. Då måste lönespridningen öka. Medarbetarna i äldreomsorgen, på akutsjukhusen, i skolan, på samhällsbyggnadskontoren och andra arbetsplatser i kommuner och landsting är centrala för svensk välfärd. Skickliga medarbetare ska ha bra lön. Fokus måste vara löneutvecklingen under yrkeslivet - inte höga ingångslöner. De allra bäst betalda gymnasielärarna, barnmorskorna och andra specialistsjuksköterskor kan i dag ha månadslöner på över 40 000 kronor, i storstäderna ännu mer.

Lönespridningen har ökat i de flesta yrkesgrupper i kommuner och landsting de senaste åren. Det är bra. Denna utveckling måste fortsätta, och omfatta alla yrkesgrupper.

4. Välfärdens arbetsgivare ska erbjuda attraktiva jobb. Välfärden ska fungera 24 timmar om dygnet årets alla dagar. Därför ska villkoren vara anpassade efter vad som är bäst för verksamheten. Arbetsgivarna måste kunna sätta in vikarier när medarbetare är föräldralediga eller sjuka. Långsiktighet är viktigt för både medarbetare och verksamhet. Därför strävar kommuner och landsting efter att erbjuda tillsvidareanställningar i första hand. Fler ska också arbeta heltid och arbetet med målet heltid som norm fortsätter. Det behövs för att minska rekryteringsbehoven.

När fler arbetar heltid ökar också jämställdheten. Under de senaste åren har 30 000 fler medarbetare i kommunerna, nästan bara kvinnor, börjat arbeta heltid. Det är positivt, men utvecklingen går för långsamt. Det finns inte någon universallösning på heltidsfrågan som gäller alla arbetsgivare. Frågan om hur arbetet organiseras på bästa sätt för brukare och patienter måste lösas på arbetsplatserna. Men för att bidra till en fortsatt positiv utveckling, kommer SKL under nästa år att öka stödet till arbetsgivarna.

5. Lönerna ska vara jämställda. Kommuner och landsting har de mest jämställda lönerna på hela arbetsmarknaden. En förändring av lönerelationer mellan sektorer eller branscher är något som hela arbetsmarknaden måste vara överens om. Det är inget som kan lösas inom ramen för en enskild avtalsrörelse. Om löneökningarna i vår sektor skulle bli högre än på övriga arbetsmarknaden måste detta finansieras. Antingen genom höjda intäkter i form av högre skatt eller statsbidrag, eller genom ökad produktivitet, det vill säga att skolan, vården och omsorgen levererar samma välfärd som i dag, fast med färre medarbetare.

6. Sifferlösa avtal är det bästa för välfärden. Det är lokalt, hos respektive arbetsgivare, som bedömningarna måste göras av hur löneutrymmet ska användas på bästa sätt för att utveckla verksamheten. Det är också varje enskild arbetsgivare som vet vilka satsningar som behövs, på yrkesgrupper, på verksamheter eller på enskilda individer, både kopplat till hur medarbetare har bidragit till verksamheten och vilka behov arbetsgivaren har av kompetens. Därför vill vi ha avtal utan angivna nivåer.

Nu börjar avtalsrörelsen 2016. Som Sveriges största arbetsgivarorganisation lovar vi att ta ansvar både för samhällsekonomin och för kommuners och landstings möjligheter att både leverera bra välfärd och samtidigt erbjuda goda villkor för dem som har Sveriges viktigaste jobb.

Lena Micko, ordförande (S) Sveriges Kommuner och Landsting

Anders Knape, vice ordförande (M) Sveriges Kommuner och Landsting

Heléne Fritzon, ordförande (S) SKL:s förhandlingsdelegation

Sten Nordin, vice ordförande (M) SKL:s förhandlingsdelegation