"Vi ställde den kritiska frågan om framtiden"

Även om Lekeberg lämnade Örebro så sent som 1995 och är en av landets färskaste kommuner brottas man med samma utmaning som alla andra: hur hittar vi personal med rätt kompetenser när välfärdsuppdraget växer så snabbt och antalet arbetsföra inte alls hänger med?

Som ett steg mot en lösning av stora framtidsfrågor ville Lekeberg göra en djup inventering bland personalen inom socialförvaltningen.

För jobbet valde man ingen vanlig konsult. Kommunen vände sig till Studentuppdrag vid Örebro universitet, som matchar studenter mot arbetsgivares behov av projektarbeten.

– Vi tycker generellt att det är viktigt och positivt för kommunen att samarbeta med studenter och universitetet. Dels för att kunna visa upp oss som en attraktiv arbetsgivare. Dels för att vi vill ta del av studenternas goda kunskaper, säger Jenny Ardell, verksamhetsutvecklare på socialförvaltningen i Lekeberg.

Julia Ceder och Lina Domberg, som båda läser på personalvetarprogrammet, nappade och blev utvalda för uppdraget. Utifrån riktlinjer och mål som kommunen satt upp genomförde de träffar och workshops bland hela förvaltningens personalstyrka. Inventeringen ute hos boendestödjare, undersköterskor och sjuksköterskor hade en till synes enkel grundfråga: ”Vad gör ni på jobbet?”

– Men vi ville veta precis allt de gjorde på jobbet!, säger Lina Domberg. För att ta reda på vad som tar orimligt mycket tid, vad de ville ha mer tid till och vad de som experter på verksamheten ser för möjliga förändringar för att möta de växande behoven.

– Tanken var att ge dem en kanal för att få fram förslag kring hur deras arbete kan underlättas och effektiviseras, säger Julia Ceder.

Resultatet blev att förvaltningen nu har stor kunskap om hur personalen ser på sitt arbete.

– När vi ställde den kritiska frågan kring framtiden: att fler behöver stöd och ni i personalen inte blir fler. Det var då de riktigt spännande svaren kom, säger Lina Domberg.

Medarbetarna visade sig stolta och nöjda med sitt jobb, med varandra och cheferna. Den yttre bilden av ett tungt, otacksamt jobb rimmar inte med den inre bilden. Men förslagen på förbättringar var många. Inte minst kring kommunikation och tydlighet. Mycket av arbetet sker i samarbete mellan olika yrkeskategorier, och bilden av vad den ena ska göra och vad den andra ska göra varierar.

– Vi fick också många funderingar kring att skapa nya arbetsmöjligheter för personal som inte är utbildade undersköterskor eller sjuksköterskor, säger Lina Domberg.

Inventeringen visar att personal lägger mycket tid på sådant som inte kräver deras utbildning: vika tvätt, laga mat eller rent umgänge.

– Det var just sådant vi ville identifiera. Borde man egentligen göra det här eller hör det till någon annan roll? säger Julia Ceder.

Personalen hade även tankar och förslag kring det administrativa arbetet.

– Olika slag av dokumentation, kan man dela upp det arbetet på andra sätt för att det ska bli effektivare och mer tydligt? Här kom tankar om att renodla eller skapa helt nya tjänster, säger Julia Ceder.

Uppdraget omfattade tolv timmar i veckan i fyra månader. Rapporten är färdigställd och uppdragsgivaren är nöjd.

– Deras arbete har varit väldigt positivt. De har förstått våra förväntningar. Att engagerade studenter genomförde träffarna med personalen har varit av stor betydelse. Det har gett samtalen en helt annan tyngd jämfört med om vi hade gjort arbetet själva, säger Jenny Ardell.

Ett bekymmer tar uppdragstagarna upp: att det känns lite trist att lämna ifrån sig arbetet och inte vara med om att ta det vidare.

– Jag fick verkligen mersmak av att jobba med det jag utbildar mig till. Och det var väldigt givande att jobba med vården och välfärden, särskilt som det är så stor fråga just nu. Det kändes viktigt, säger Lina Domberg.