”Tröttheten blir värre än vårdskulden”

Mitt under coronasmittans andra våg gick flyttlasset från Arabiska halvön till Göteborg. Sedan hösten 2018 har Boubou Hallberg, som är barnläkare i grunden, jobbat i sjukhusledande funktion i Ajman, ett av Förenade Arabemiratens sju emirat. Sjukhusgruppen Sheikh Khalifa Medical City Ajman drivs av svenska GHP Specialty Care – ett faktum som troligen bidragit till att kulturkrockarna verkar ha blivit förvånansvärt få.

– Man integreras snabbt. Det är en multikulturell miljö där alla nationaliteter samlas, och det som kan ta väldigt lång tid i Sverige kan gå väldigt fort där eftersom systemet är byggt för det. Boende, skolor, arbete … Ledtiden från att jag kom på plats tills jag kunde börja arbeta var två veckor, berättar han.

Somligt fungerar bättre, somligt sämre i Ajmans sjukvård jämfört med hemma i Sverige, säger Boubou Hallberg. Till det bättre hör fokus på mätvärden och måluppfyllelse. På den negativa sidan finns en långvarig tradition av ”blame-and-shame”-kultur.

– Den har vi jobbat aktivt med att förändra. Att gå från att tänka syndabock till att tänka systemperspektiv.

Främsta utmaningen med att ge sig ut på den okända, ganska hala is som det innebär att flytta internationellt är dock att man måste utmana sättet att se på sitt eget ledarskap, fortsätter han.

– Det vi arbetade med på plats var att gå från en traditionell hierarkisk modell till ett teambaserat ledarskap. Centralt är då att få alla i teamet att känna sig trygga med att uttrycka sin åsikt. Det är inte givet att det fungerar i Sverige heller, men i mitt ledarskap är det en grundpelare.

Andra grundpelare, efter många år i ledande befattningar, är kommunikation, tydlighet, målinriktning och ett agilt arbetssätt.

– I och med att hälso- och sjukvården är en trögrörlig farkost är det viktigt att ha ett fokus långt fram och korrigera kursen ofta. Det är en av mina styrkor: att se den långsiktiga vägen. Med det agila menar jag också att ha funktionella enheter som inte läser i en manual exakt vad de ska göra, utan gör det som behövs på det sätt som är bäst för oss alla.

Vad blir svårast med din nya roll på SÄS?
– Svårast för både samhället och i jobbet är den trötthet vi kommer att se. Vi klarar pandemin, men organisationen kommer att vara trött framemot mars–april. Då gäller det att hitta motivationen till allt det andra som måste göras samtidigt som vi ska kunna återhämta oss.

Som vårdskulden?
– Nja, det pratas mycket om vårdskuld. Men jag skulle vilja prata om verksamhetsutvecklingsskulden, kvalitetsförbättringsskulden, personalfrämjande åtgärder – inte bara själva vården av patienten, utan allt runt omkring som gör att vården blir av. Att göra rätt sak för rätt patient kräver att vi utvecklar oss.

I april 2022 ska SÄS som första sjukhus i Sverige implementera framtidens vårdinformationsmiljö som även den, konstaterar Boubou Hallberg, måste hinna utvecklas och förankras. Och som alltid i offentlig förvaltning gäller det att hålla sig inom givna kostnadsramar.

– Så vi måste jobba annorlunda. Vi måste jobba smartare.

Vad står överst på din agenda, är det återhämtningen för personalen?
– Återhämtningen är ett medel på vägen. Men om vi tittar framåt, vart vi ska, så är det att erbjuda en patientcentrerad vård med hög kvalitet genom digitalisering och andra nya arbetssätt i samverkan med den nära vården. Det finns mycket att vinna på att koppla ihop sjukhusvården med kommunen och primärvården mycket bättre än vad vi gör i dag.

Han ser också framför sig ett SÄS ”som inte jobbar i silos” utan är en del i regionen som helhet.

– Covidvården skulle vi inte klara om vi inte samverkade mellan sjukhusen i regionen. Jag hoppas kunna samverka mycket mer, även med andra regioner.

Inte förrän i april flyttar resten av familjen efter från Mellanöstern. Hustrun är barnmorska och jobbar som chef för kvinnosjukvården i Ajman, en tjänst hon behåller ytterligare några månader.

– Fyra av barnen är ju myndiga, men tolvåringen följer med henne. Han frågade mig häromdagen: ”Pappa, hur känns det att lämna Ajman?” ”Spännande och vemodigt”, svarade jag. Då sa han: ”Men du får tänka på att det här är ett nytt äventyr för oss”. Och det är det verkligen! Han ser fram emot det, vi har inte bott i Göteborg eller Västra Götaland tidigare så det är nytt för oss.