Regionkulturchefen vill få stopp på pengarullningen

När en hiphopdansande, kajakpaddlande före detta medieprofil och dataspelsfestivalboss tar över som kulturchef i Region Västerbotten kan man vänta sig – ja, vad egentligen?

– Tillgänglighet, säger Joakim Sandberg.

Att även människor i glesbygden ska kunna ta del av kulturutbudet i ett så stort län är en av regionens mest självklara utmaningar, anser den nye kulturchefen:

– Folk åker inte 45 mil till Umeå eller Skellefteå för en teaterföreställning. Så turnéverksamhet – för konstnärer, filmer, utställningar – tycker jag är jättecentralt för oss.

Joakim Sandbergs personliga livsturné har lett honom längs en krokig karriärväg från lokaljournalistik och SVT-underhållning till det globala spelfenomenet Dreamhack via – något oväntat – Migrationsverket i Umeå.

– Jag klev in och jobbade som sektionschef när flyktingkrisen slog till på allvar i Västerbotten. Migrationsverket kämpade i enorm motvind, det var en påfrestning som är otroligt svår att förstå. Som mest kom det 10 000 flyktingar i veckan! Folk som aldrig fått någon utbildning i krishantering fick kasta sig huvudstupa in och lösa problem som de aldrig trott sig kunna lösa, kommunernas socialtjänster fick lägga allt annat åt sidan. Det var på vippen att vi inte ens kunde garantera tak över huvudet, att barnfamiljer hade fått sova på gatan.

Din viktigaste lärdom från det året?
– Att hur engagerade människor än är så har de en gräns. När de inte klarar eller orkar mer. Det gäller även statliga tjänstemän och chefer, och den gränsen måste man respektera för i många avseenden var vi väldigt nära att gå över den.

Passerade du själv gränsen?
– Nej, men jag har aldrig varit så frustrerad någonsin i mitt yrkesliv. En myndighet måste fungera som en myndighet, men under de här omständigheterna var det så ineffektivt och problematiskt att det nästan inte gick att fullfölja uppdraget.

– Som tur var lade då många, inte minst generaldirektören, de mest stelbenta paragraferna åt sidan och fokuserade på vad det handlade om: att ge dem som kom till Sverige en rättssäker och humanistisk behandling. Jag tycker att vi lyckades.

Vilka personliga eller yrkesmässiga styrkor höll dig uppe?
– Jag är väldigt uthållig. Omtänksam. Och ganska målmedveten.

Sitt nya jobb som regionkulturchef tänker han inleda med att informera sin personal om när han ska sluta. Förhoppningsvis om exakt tio år, säger han.

– Men de tio åren vill jag gärna lägga här. Jag har alltid haft en stark koppling till Västerbotten, dess författare och olika kulturuttryck, musiklivet. Jag har pausat från det i 30 år men känner en djup kärlek till det här länet.

Du är alltså västerbottning i grunden, vilken betydelse har det i din nya roll? Måste man vara ”infödd” som kulturchef?
– Nej, men dels måste man förstå sina egna drivkrafter och perspektiv, dels de begränsningar som finns där. Jag är uppvuxen i Skellefteå och har bott i Umeå i snart 20 år men jobbat väldigt mycket i Stockholm och internationellt. Och jag är övertygad om att den perspektivrikedomen är en jättetillgång.

Regionens kulturella agenda är ”väldigt satt”, förklarar han vidare. En alldeles nyförankrad och politiskt beslutad regional kulturutvecklingsplan för åren 2020–2023, som rör allt från Norrlandsoperan till Friluftsfrämjandet, utgör grunden för hans arbete. Dessutom identifierar planen ett antal utmaningar. Förutom tillgänglighetsfrågorna nämner Joakim Sandberg digitaliseringen och, givetvis, de i kulturella sammanhang ständigt återkommande ekonomiska bekymren.

– Men konstnärligt har vi urstarkt berg att stå på. Här finns både rötter bakåt och ett jäkla driv bland kulturskapare och institutioner, de sitter inte och väntar. Det är en gåva att komma till, säger han.

Vad blir svårast med jobbet?
– Min personliga utmaning blir att jobba så nära politiken. Det har jag inte gjort förut. En av utmaningarna för regionen är att se till att få ett kulturliv som är dynamiskt, där man vågar starta upp, förändra och kanske till och med ibland lägga ned saker och ting. Samtidigt är det så enkelt att hamna i den där utdelningen av pengar som bara rullar på för att ingen har klagat förr. Det blir en svår nöt att knäcka för oss.

Kommer ni att köpa in någon ”menskonst” då?
– Haha, jaa du, jag är övertygad om att det kommer att köpas in en hel massa typ av konst både med och utan blodiga varor! Ytterst är det ett politiskt beslut vilken inriktning vi ska ha, men det är väldigt tydligt i regionen att politikens roll inte är att detaljstyra. I Västerbotten finns en stark konsensus i dessa frågor mellan de politiska partierna: det är så här vi rullar. Och jag tror inte att vi som kulturtjänstemän ska börja klappa folk på huvudet och säga att du har rätt och du har fel.