”Pandemin gör oss mer våghalsiga”

Ingela Lidén har svårt att namnge alla företag hon jobbat på. Efter drygt 30 år på en mängd olika tjänster inom it-branschen är det kanske inte så förvånande. Men först nu har hon bestämt sig för att prova på även offentlig verksamhet.
– Jag är nyfiken till min natur och tycker om att lära mig nya saker. Det har länge funnits en längtan i mig att få göra någonting viktigt som bidrar till samhället vi lever i, säger hon.
Det nya uppdraget handlar om att leda Region Skånes arbete med digitalisering, it och medicinsk teknik.
– Det är superroligt att få ta all min erfarenhet till regionen och bidra till något superviktigt som hälso- och sjukvård. Men jag kan egentligen inte mer om det än en vanlig medborgare, så därför är jag ödmjuk inför allt jag behöver lära mig.

Hur har den första tiden varit?
– Spännande och rolig, men det har också varit så mycket nytt. Mitt huvud har känts stort som en basketboll på kvällarna av all information som kommit in.

Du sa att du vill bidra till samhället, hur då?
– Vårt uppdrag är att leverera it, medicinsk teknikservice och digitalisering. Att göra förbättringar på det som finns i dag men också att jobba för i morgon och övermorgon.

Hur ser ”i morgon” ut på de här områdena?
– Eftersom datorer är bättre än människor på att processa mängder av data handlar det allt mer om att identifiera vad vi kan lära oss av den datan. Det betyder inte att vi inte behöver läkare, sjuksystrar och labb. Bara att tekniken kan göra mycket av grovjobbet, genom att exempelvis hjälpa sjukvården att hitta olika samband snabbare.

Har du några konkreta exempel?
– Datorn kan ställa en diagnos och sedan kan läkaren använda den som verifiering för sin egen diagnos om de överensstämmer. Om inte så får man en indikation om att titta på fallet en andra gång. Sedan behöver vi komma längre i att möta människor hemma, med exempelvis appar. Det finns en som hjälper till att förebygga psykisk ohälsa, som man svarar på frågor i och som kan varna när man börjar må sämre och behöver söka vård.

Hänger alla med i de här förändringarna?
– Våra tjänster måste självklart kunna nå alla medborgare. Jag har själv en 87-årig mamma som längtar efter att få sin vaccination. Hon har inget bank-id och vill inte ha något heller. Hon behöver fortsätta kunna ringa och prata i telefonen. Det kommer att komma ny teknik som jag själv inte kommer ha koll på när jag blir äldre. Jag har inget svar på hur man löser det, men vi måste ju lösa det.

Hur är det att jobba i en pandemi?
– Normalt hade jag träffat mina nya medarbetare och suttit i möten. Det gör jag inte nu vilket är en utmaning i sig. Allt går långsammare. När folk står utanför dörren och är sjuka är det också svårare, exempelvis för vården, att ta sig tid att kravställa ett system vi ska använda i framtiden.

Finns det några positiva effekter av pandemin, det pratas om ett digitaliseringshopp?
– Nöden är uppfinningarnas moder. När man har väldigt bråttom och måste kraftsamla, ökar också innovationstänkandet. Jag tror att man blir lite mer våghalsig och riskbenägen eftersom vi måste lösa problemen framför oss.

Vilka problem måste lösas?
– Datasäkerhet och hantering av känslig data. Den måste kunna nås enkelt och säkert av alla oss som jobbar här, men inte av någon annan. Utmaningar hör däremot ihop med möjligheter. När världen förflyttar sig framåt, eller när människor gör det, följer det alltid med en viss risk.
Jan Ahmadi