Nya viltchefen: ”Vi ska inte ha hur många vargar som helst”

Jägarexamen finns. Men någon inbiten jägare är hon knappast, även om det händer att hon hänger på när det vankas till exempel andjakt, säger Caroline Dickson. Och just bristen på hängivenhet ser hon i detta fall som en yrkesmässig styrka: 

– Det är bra att jag inte är jätteengagerad jägare eller jätteengagerad på bevarandesidan; jag är varken det ena eller det andra. Dessutom är jag inte heller privat involverad i Dalarnas viltförvaltning! Det känns som att jag kan ha ett utifrånperspektiv. Jag har inga förutfattade meningar om hur det borde vara eller alltid har varit. En bra egenskap i just det här jobbet. 

Men din brist på ”passion” kan väl lika gärna bli kritiserad?
– Absolut. Men jag har jobbat mycket med svåra frågor i regeringskansliet. Det är verkligen inte så att jag tror att det här är något jag kan fixa med vänster hand. 

Skiljelinjerna mellan å ena sidan jägare och länsstyrelse, å andra sidan jägare och markägare skär givetvis inte bara genom Dalarna men det talrika viltet i skogarna här skapar med Caroline Dicksons ord ”otroliga konflikter”. 

– Ja, här finns sedan gammalt slitningar mellan dem som vill bevara natur- och djurlivet och de som ser viltet mer som en resurs att bruka. Och de här motsättningarna är väldigt spännande, tycker jag. 

Vad hoppas du åstadkomma i din nya tjänst?
– Mer förståelse. Att skapa lite bättre relationer mellan länsstyrelse och jägare , öka förståelsen för viltförvaltningen liksom för länsstyrelsens roll. Kanske går det att få de olika sidorna att på sikt närma sig varandra. Även EU har ju uppmärksammat frågan, de har en särskild konflikthanterare som sedan något halvår jobbar bland annat med rovdjursförvaltningen i Dalarna och Värmland.

Är du rädd för hot och hat, som ju drabbar allt fler myndighetspersoner?
– Det är inget jag går och oroar mig för. Jag hoppas nog att om jag är respektfull och tänker på hur jag uttrycker mig och agerar, så ska jag bli respektfullt bemött också. 

I höstas beslöt länsstyrelsen att inte tillåta någon licensjakt på varg i Dalarna i år, eftersom de cirka 65 djur som då kartlagts ansågs vara för få. Målet är satt till 80 vargar, vilket nu verkar ha uppnåtts. Jägarnas riksförbund vill dock ha max 45 vargar i länet och krävde avskjutning. Förbundet hotade med överklagan – trots att länsstyrelsens beslut inte går att överklaga. Viss skyddsjakt har dock bedrivits, bland annat avlivades den skadskjutna Linghedvargen på nyårsafton, ett beslut som fattades av Caroline Dickson personligen.

Varför hamnade det på dig, du hade väl inte tillträtt då?
– Bra fråga, men jag vikarierade på den här tjänsten i vintras. Och sedan utannonserades den.  

Besluten om licens- och skyddsjakt ligger på länsstyrelserna sedan Naturvårdsverket delegerat frågan. Är det ett ansvar ni lokalt gärna vill ha eller helst skulle slippa?
– Jag tror att vi behöver ha det lokalt eftersom vi kan regionen och känner till förhållandena. Vi ska inte ha hur många vargar som helst utan så många vi behöver för en gynnsam bevarandestatus. Däremot är det svåra beslut att fatta, som påverkar många människor och skapar mycket känslor på båda sidor. 

Utöver vargfrågan, vad ligger på ditt skrivbord nu?
– Klövvilt- och rovdjursförvaltningen är de stora bitarna. När det gäller älgförvaltningen har det faktiskt också varit uppslitande konflikter, som handlar om huruvida man ska slå ihop olika förvaltningsområden eller ha kvar flera mindre områden som i dag. Och i augusti blir det licensjakt på björn, det är också en stor arbetsuppgift. 

Vad har du för relation till Dalarna i övrigt?
– Jag har vänner i Falun och Tällberg så jag har varit där och hälsat på en del. Nu flyttar jag själv till Falun, men har kvar min lägenhet i Nacka tills vidare.