Missförstånd och konflikter när kulturer krockar

När Roya Zand som 25-åring kom till Sverige från Iran började hon arbeta som vårdbiträde i äldreomsorgen. Hon tyckte då oerhört synd om de gamla, som verkade ha övergivits av sina barn.

– Jag tyckte det var så konstigt att svenskar lämnade över ansvaret för sina föräldrar till samhället. Det blev en kulturkrock för mig.

Hennes egna erfarenheter av att försöka begripa sig på en ny kultur är till hjälp för henne nu. Som chef måste hon ibland hantera att personal vill anpassa sina arbetsuppgifter till sin religion.

­– Jag har mött anställda som inte vill servera alkohol eller som använder handskar när de bär tallrikar som det ligger fläskkött på.

Då pratar Roya Zand med dem om vad som krävs av medarbetare som skrivit på ett anställningsavtal. Att det handlar om att utföra ett uppdrag och tillgodose de boendes behov – oavsett vad man själv kan tänka sig att äta eller dricka.

Socionomen Monika Forsman har tillsammans med psykologen Minna Forsell skrivit en bok om kulturkrockar i äldreomsorgen, som kom ut i våras.

– Personal längtar ofta efter att få diskutera sådana frågor, säger Monika Forsman, som bland annat är handledare inom äldreomsorgen och då har arbetat med motsättningar som uppstått mellan människor med olika kulturell bakgrund.

I boken ges en rad exempel på hur det kan skapas irritation och konflikter i en personalgrupp när den enes djupt rotade uppfattningar inte är självklara för alla, utan kolliderar med det som kollegan tar för givet.

Ska den som är döende få veta allt om sitt tillstånd eller skonas? Vad innebär det att värna individens självbestämmande? Får man passa upp på de gamla eller måste de alltid uppmuntras att klara så mycket som möjligt själva?

Konflikter och problem uppstår också när många i personalen talar bristfällig svenska. Boende och deras närstående kan ha svårt att göra sig förstådda och det blir gnissel och friktion mellan arbetskamrater.

– Det föder otrygghet i arbetsgruppen om man inte är säker på att information går fram till kolleger. Och vet man att det finns risk för missförstånd så skapar det stress, säger Minna Forsell.

Roya Zand minns hur hon själv kämpat med språket och inte alltid vågat erkänna att hon inte förstått. Nu har hon arbetat med språkfrågor inom äldreomsorgen i över tio år, bland annat med kartläggningar av personalens språkkunskaper.

– Många klarar det vardagliga, men alla måste också förstå instruktioner och kunna genomföra beslutade förändringar. Att arbeta i äldreomsorgen är komplext, säger hon.

När kartläggningarna visat att medarbetare behöver förbättra sina språkkunskaper har de erbjudits utbildning.

– Jag brukar säga att jag är stolt över min brytning, för den betyder att jag kan ett språk till. Men vi måste alla kunna göra oss förstådda och själva förstå, säger Roya Zand.

Hon anser att chefer i äldreomsorgen behöver lära sig mer om andra kulturer och traditioner.

– Det är viktigt att chefer är intresserade och frågar anställda hur de ser på saker. Jag gör alltid det när jag anställer någon. Vi har många vackra ord i vår värdegrund, men vad betyder ”respekt” eller ”välbefinnande” för olika personer? Hur blir vi överens?

Vikten av lyhördhet och nyfikenhet lyfter även Monika Forsman och Minna Forsell fram i sin bok om kulturkrockar, som riktar sig till chefer i äldreomsorgen.

– Ta upp olika situationer med de anställda. Håll i gång diskussionerna och markera tydligt att det är okej att säga vad man tycker och tänker, säger Monika Forsman.

En av de svåraste frågor som Roya Zand har hanterat är när patienter och brukare undanbett sig att få vård och omsorg av av vissa anställda, för att dessa har mörk hy eller bär huvudduk.

– Då påpekar jag att personalen är anställd utifrån kompetens. Jag har också bett brukare att ge de anställda en chans och lära känna dem bortom etnicitet, kön eller religion. Det har fungerat bra. Men det är svårt att hantera önskemål som innebär att någon nedvärderas, säger hon.

Det brukare vill och önskar ska så långt möjligt respekteras, samtidigt som chefer ju inte kan medverka till att personal diskrimineras.

– Man får förklara att ”det här är den personal vi har” och göra klart att man inte har rätt till bistånd enbart av någon som är blond och blåögd, säger Monika Forsman.

– Men kanske handlar det om att den äldre inte känner sig respekterad i övrigt, inte litar på personalen och har behov av att sätta ned foten på något sätt. Så man måste fråga, lyssna, prata och lirka, tillägger hon.

En femtedel av Sveriges invånare är nu födda i ett annat land, och Minna Forsell är övertygad om att det på sikt kommer att förändra äldreomsorgen.

– Befolkningen blir mer heterogen i synen på livet, döden och åldrandet. I Sverige tycker vi om riktlinjer och checklistor, men vi kommer att behöva vara mer flexibla och kreativa.