Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledarskap

Låt toppolitiker bli bättre ledare

Kraven på att en kommunstyrelseordförande ska visa och utöva gott ledarskap är höga. Det tas för givet att toppolitiker har en medfödd talang för ledarskap, och inte behöver det stöd för att utveckla sitt ledarskap som andra chefer i offentlig sektor självklart får. Men det är en fundamental felsyn, skriver ledarskapskonsulterna Anna Sandborgh och Roger Johansson.

Publicerad: 2 juni 2016, 03:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ledande politiker på lokal nivå behöver få stöd för att utveckla sitt ledarskap. Det kan inte enbart vara något som är förbehållet förvaltningschefer på tjänstemannasidan i kommunerna.


Ämnen i artikeln:

Förtroendevalda

Det ställs stora krav på våra politiska ledare, inte minst på lokal nivå. En kommunstyrelseordförande ställs hela tiden inför många, samtidiga och komplexa utmaningar och situationer, som ställer krav på betydande färdigheter i såväl operativt som strategiskt ledarskap och på beslutsförmåga.

De är ytterst ansvariga för organisationer som kan omsätta ett antal miljarder kronor och har hundratals eller snarare tusentals anställda medarbetare. Varje dag ställer invånarna fullt berättigade krav på att deras skattepengar används på bästa sätt och levererar välfärdstjänster av hög kvalitet. Samtidigt är ledarskapsutveckling för våra ledande politiker fortfarande något alltför sällsynt.

Här kommer ett personligt vittnesmål som inte gäller någon av er därute nu verksamma toppolitiker, men som samtidigt ändå kan gälla er alla.

”Nu har det gått drygt två år av mandatperioden. När jag tänker tillbaka tror jag att jag ägnat mest tid åt att få ihop partierna i olika majoritetskonstellationer. Det är partier av olika storlek, olika program, och olika partikulturer. Det har blivit bättre sedan vi kom överens om gemensamma förhållningssätt, men det är ingen stabil arbetsstyrka. Så fort någon etablerat sig i vårt arbetslag, byts han eller hon ut eller väljer att sluta. Då får man börja om igen och bygga laget på nytt.

Allt verkar gå fortare för varje år. När allt sker så snabbt, behöver man ha extra koll på vad som är rätt eller fel, eller snarare förstå vad som i morgon kommer att betraktas som rätt eller fel. Ett enda felsteg och jag får löpa gatlopp.

Jag ska leda kommunstyrelsen, men ibland känner jag att många av verksamhetsfrågorna som tidigare sköttes av mina kolleger i nämnderna i dag blir kommunstyrelsefrågor. Nya uppgifter kommer till oss hela tiden och jag brottas med var gränsen går för kommunens uppdrag. Jag får ofta höra att kommunen borde ordna än det ena och än det andra. Det är mer sällan jag får hör något om de långsiktiga utvecklingsfrågorna. De dagsaktuella frågorna och händelserna tar allt utrymme.

Tänk vad öppet allt är. Nu för tiden går det ju inte att ha arbetsro ens i vår innersta samarbetskrets, det tar bara några sekunder innan frågan finns ute på sociala medier. Öppenheten och transparensen är viktig för mig, men jag tycker att det är svårt att testa nya frågor på idéstadiet utan att de ses som färdiga beslut.

För att lyckas i mitt uppdrag behöver jag lägga mer tid på möten med människor, möten som inte handlar om att fatta beslut. Alla dessa mer eller mindre informella möten stökar ibland till det. Allt ska förankras och ingen får känna sig bortglömd. Jag märker också att min vanliga ordföranderoll inte passar för att leda möten som inte är beslutsmöten. Då behövs något annat. Där behöver jag vara mer av lyssnare och samtalsledare. Ofta utan att landa i definitiva ställningstaganden. Det känns ovant. Min skolning som politiker har jag fått som beslutsfattare. Nu blir det mer och mer av att processleda allehanda möten.

De regionala frågorna vinner jag inga röster på, men det är inte sällan där det avgörs. Jag måste ta hänsyn till grannkommunernas bostadsbyggande, ha tjänstemän ihop med andra, bjussa på etableringar hos grannen, säga mer ”vi i regionen” än ”jag i kommunen” – och inte minst – skapa förståelse hemmavid för att jag inte alltid bara sätter vår egen kommun i första rummet.

Om jag vet vad jag vill har jag lagt en bra grund. Det har jag lärt mig. Det var också därför jag blev politiker. Viljan att förändra och utveckla samhället till något bättre. Kanske är det detta man menar när man talar om att jag har en ledarroll; Att uttrycka min vilja och försöka få så många som möjligt att vilja samma sak. Att förflytta människors tankar och uppfattningar i riktning mot det vi vill åstadkomma. Jag känner igen det från många skildringar av ledarskap.

Av mina närmaste tjänstemän hör jag också ofta att jag uppfattas som ledare. Det är inte precis på de grunderna jag blivit vald. Jag är skolad som politiker. Men ledarskapet förutsätter man att jag ska ha med mig från födseln.

Om dryga två år är det val igen. Jag får se om jag ger mig in i nomineringsprocessen. ”

Så kan det låta om man sitter och lyssnar på en kommunstyrelseordförande, som alltså har ett av de allra viktigaste uppdragen i vår representativa demokrati. Och samtidigt är det ett ledaruppdrag som inte alls prioriteras i en sektor där ledarutvecklingsprogrammen annars avlöser varandra. På chefer på tjänstemannasidan satsas det ansenliga belopp på återkommande ledarutvecklingsprogram. I dag ses det som en självklarhet och en förutsättning för att lyckas i rollen som chef i offentlig sektor.

Det är dags att sätta fokus på det ledarskap som en kommunstyrelseordförande utövar genom sitt uppdrag. Vilket stöd får dessa i sin roll och vilken hjälp får de för att utveckla och bli säkrare i sitt ledarskap? Vad säger alla ledarskapsutvecklare i landets kommuner? Vad säger partierna? Vad säger SKL? Hur får en kommunstyrelseordförande stöd för att utveckla sitt för välfärden och demokratin så betydelsefulla ledaruppdrag?

Det här är frågor som av flera olika anledningar förtjänar att tas på större allvar än vad som hittills gjorts.

Anna Sandborgh, ledarskapskonsult Public Partner, före detta kommundirektör i Karlstad under 20 år och mångårig ordförande i kommundirektörsföreningen

Roger Johansson, vd Public Partner

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Förtroendevalda

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News