Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledarskap

”Jag ska vara kameleonten i välfärdsuppdraget”

Publicerad: 16 april 2021, 06:20

”För mig känns det nästan kittlande spännande”, säger Roland Bång om sitt nya jobb.

Foto: Emmy Norgren/Mittmedia

Att bara tala räcker inte för att lyckas med det nödvändiga systemskiftet i vården; vi måste ”walk the talk”. Det säger Roland Bång, ny projektledare för omställningen mot god och nära vård i södra Lappland.


Ämnen i artikeln:

Digital vårdVälfärdNytt uppdrag

Spännande och småpirrigt känns det – som alltid att byta uppdrag, konstaterar Roland Bång när DS når honom första dagen på nya jobbet. Som rent fysiskt så här i pandemitider betyder hemma på gården.

– Ja, jag ska jobba över gigantiska geografiska ytor, södra Lappland omfattar ju sju kommuner, men den här rollen gör mig platsoberoende.

Din karriär har varit brokigare än de flestas, från militären till skolan till socialtjänsten och nu vården. Är du en hoppjerka?
– Det kan man väl tycka! Men jag har varit förvaltningschef i 14 år och har kommit fram till att jag brinner för två saker. Det ena är att jobba med styrmodeller, för offentlig sektor har långt kvar då det gäller att hitta effektiva metoder för ledning och styrning. Andra delen är min genuina dedikering för att jobba för dem vi ytterst är till för. Allt vi gör är förfelat om vi inte sätter dem i främsta rummet – på riktigt. Arbetar vi med barn och unga eller äldre och sjuka, då avgör värdet vi kan åstadkomma för dem om vi är effektiva eller inte. Inte hur många pinnmätningar och tester vi gör eller hur bra betyg vi sätter.

Roland Bång: ”Ordningsbetyg är som att skjuta mygg med haubits”

Hoppjerka eller ej, nu landar Roland Bång i vad han kallar ett fantastiskt samhällsutvecklingsprojekt.

– Det är vad det handlar om: att klara en framtid med en kraftigt förändrad demografi, ett kraftigt förändrat kompetensförsörjningsbehov och samtidigt tillhandahålla genuina värden för medborgarna. För mig känns det nästan kittlande spännande. 

Du har bred ledarskapserfarenhet, men måste man inte vara insatt i hälso- och sjukvård också för att fixa detta?
– En utmärkt fråga! Det är precis det som inte behövs! Jag ska snarare vara kameleonten mellan de olika ytorna i välfärdsuppdraget, kommun och region. Då är det nästan bra att jag inte är medicinare eller äldreomsorgare utan kan befinna mig i vändkorset, så att säga, där jag står stabilt i synen på ledning och styrning av den här typen av processer.

Nationellt ska omställningen till god och nära vård ske inom 10–15 år, södra Lappland ska som ”modellområde” göra det på 4–5 år. Hur ska ni bära er åt?
– Jomen vi är ju redan 25 år före de allra flesta regioner vad gäller den demografiska utvecklingen, med en väldigt mycket större andel multisjuka ”äldre äldre” och allt mindre försörjande del i befolkningen. Och det är just därför som vi och de andra modellområdena i norra regionförbundet inser: det här går inte att vänta med i tio år. Det måste ske nu. Vi klarar inte välfärdsuppdraget utan en så här pass stor omställning, och det är därför jag kallar det en samhällsomvandlingsprocess snarare än en sjukvårdsreform.  

Vilka är de största hindren då – stora avstånd, hög medelålder …?
– Nu får jag väl sticka ut hakan. Både demografin och de grundläggande förutsättningarna är utmaningar, men de har varit kända länge. Så störst är den kulturella förändring som behöver göras i synen på välfärdsuppdraget. Att bedriva vård på det sätt vi gjort tidigare i glesbygdsområdena, med stark betoning på sjukhusvård, specialiserad vård och så vidare, är enormt kostnadsdrivande. Så kulturen måste ändras: HUR kan en god och kvalitativ vård bedrivas? I vilken form? Vi måste helt enkelt vara innovativa. 

Vad krävs för att ni ska lyckas?
– Då måste jag återigen vara lite krass. Det handlar om att inte bara tala, vi måste ”walk the talk”. Vi måste nå samsyn oavsett vilken huvudman man företräder. 

Samtidigt har du sagt dig vara innerligt trött på ordet samverkan. Riskerar du inte en överdos nu?
– Det är just därför detta känns så stimulerande! Att byta ut ordet samverkan mot ett mer konkret och manifesterat samarbete. Vi måste nå fram till det sömlösa. Två fysioterapeuter eller arbetsterapeuter ska inte bråka över förskrivningsrätten på olika hjälpmedel, om de tillhör antingen kommun eller region. Ur vårdtagarens perspektiv ska det inte spela någon roll: man ska ha sitt hjälpmedel. 

– Det jag kan bidra med är mångårig erfarenhet av icke fungerande samverkan. Men också flera goda självupplevda erfarenheter av väldigt väl fungerande samverkan. 

Mitt cv. Roland Bång

Nytt jobb: Projektledare för omställningsarbetet mot god och nära vård i södra Lappland, Region Västerbotten.

Ålder: 54 år.

Yrkesbakgrund: Officer vid Lapplandsbrigaden, lärare på vuxenutbildningen i Örnsköldsvik, lärare och skolchef i Vilhelmina, skolområdeschef i Umeå, socialchef i Vilhelmina. Närmast skolchef i Härnösands kommun.

Gör helst på fritiden: ”Inom loppet av två decemberveckor fick både jag och hustrun jobberbjudanden som gjorde att vi kunnat bosätta oss på släktgården i Åsele. Så vår fritid är väldig förknippad med vad som följer av att bo på en liten lantbruksfastighet: massor av småsysslor hela tiden.”

Bästa livsrådet du fått: ”Att fundera över det väsentliga i livet. Vad ska ha förtur, arbetsvärlden eller livsvärlden? Det kan tolkas ’värden’ också, och för vår del vann livsvärdena den tvekampen. Jag har nog mest trampat gasen i botten i den fiktiva världen, arbetsvärlden, och lagt för mycket krut på den – jobbat tolv timmar om dagen och så vidare. Så att bevaka livsvärdena är det bäst råd jag fått.” 

Dold talang: ”Jag har en speciell relation till mina skruvdragare. Är ute i snickarboden varje dag, tittar över dem och pysslar om dem.”

 

 

 

 

 

Anna Lundegårdh

Reporter

al@dagenssamhalle.se

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News