”Uppdelning i skolan påverkar arbetsmarknaden”

Den muslimska friskolan Al-Azharskolan i Stockholm har infört könsuppdelad idrottsundervisning. Rektorn för skolan motiverar det med att hänsyn har tagits till elevinflytande, och Skolinspektionen ger rektorn och skolan rätt.

Beslutet är beklagligt.

En av skolans uppgifter är att utjämna skillnader i social bakgrund och föräldrabakgrund. En annan är att arbeta för ökad jämställdhet. Här fyller skolan och utbildningssystemet en viktig roll i integrationspolitiken.

En könsuppdelad undervisning verkar knappast i riktning mot utjämning och jämställdhet i nämnda avseenden.

Låt oss ta en titt på hur utrikesfödda kvinnor integreras på den svenska arbetsmarknaden, utifrån senare års forskning. För vi vet ju också att situationen på arbetsmarknaden för föräldrar också tenderar att återkomma i barngenerationen.

För det första framkommer det stora könsskillnader när vi studerar hur lång tid det tar för nyanlända att etablera sig på arbetsmarknaden. I en ny rapport till Finanspolitiska rådet visar jag och en kollega att cirka 40 procent av kvinnorna och 60 procent av männen har sysselsättning sju år efter att de blivit folkbokförda i Sverige.

För det andra, bland utrikesfödda kvinnor från länder i Afrika och Asien står en orimligt stor andel inte till arbetsmarknadens förfogande. En titt på statistik från Statistiska Centralbyrån visar att bland utomeuropeiskt födda kvinnor i åldern 20 till 64 år med eftergymnasial utbildning står ungefär 25 procent utanför arbetskraften. De är således inte arbetslösa utan står, av olika anledningar inte till arbetsmarknadens förfogande. Motsvarande andel bland svenskfödda kvinnor med samma utbildningsnivå är cirka 10 procent.

För det tredje, barn ärver i inte oväsentlig utsträckning sina föräldrars position på arbetsmarknaden. Det råder i dag någorlunda konsensus om att utrikes föddas svårigheter på den svenska arbetsmarknaden i hög grad kan förklaras av de utrikesföddas utbildningsnivå, språkkunskaper, tillgång till kontakter och sociala nätverk samt förekomsten av diskriminering.

Dessa faktorer utgör hinder för såväl utrikesfödda kvinnor som män på den svenska arbetsmarknaden. Dessutom så finns det stora könsskillnaderna, inte minst inom olika grupper av utomeuropeiska kvinnor, på arbetsmarknaden. Frågan om hur dessa könsskillnader ska utjämnas förtjänar avsevärt större utrymme i debatten än vad den har fått. Hur frågorna hanteras i skolorna har dessutom sannolikt stor betydelse för framtiden.

Rimligen förklaras de könsskillnader vi ser inom olika grupper av utrikesfödda personer delvis av de faktorer vi nämnt ovan. Men det faktum att en orimlig stor andel kvinnor med eftergymnasial utbildning inte står till arbetsmarknadens förfogande låter sig inte förklaras av dessa faktorer. Här måste vi vända blicken åt annat håll. Vad är det som gör att en så stor andel utrikesfödda kvinnor med ursprung i länder i Afrika och Mellanöstern inte står till arbetsmarknadens förfogande?

En central uppgift för den svenska integrationspolitiken är att underlätta utrikesfödda personers inträde på arbetsmarknaden. Ett större fokus bör därför läggas på de skillnader mellan utrikes födda män och kvinnor som är väl dokumenterade inom forskningen och i den offentliga statistiken.

Skolan har, som sagt, en viktig uppgift i att utjämna skillnader i social bakgrund och i föräldrabakgrund, och i det ingår knappast att förstärka skillnader mellan män och kvinnor. För den som önskar öka arbetskraftsdeltagandet bland kvinnor från länder utanför Europa och dessutom på längre sikt förbättra integrationen av utrikesfödda och deras barn på arbetsmarknaden framstår beslutet om könsuppdelad undervisning i skolan därför som ett beslut i helt fel riktning.

Mats Hammarstedt, professor i nationalekonomi, Linnéuniversitet i Växjö