Samverkan krävs för lägre ungdomsarbetslöshet

Ungdomsarbetslösheten har minskat med en tredjedel mellan 2010 och 2016. Det går bra nu. Men det förbättrade läget på arbetsmarknaden kommer inte alla unga till del. I Sverige finns cirka 70 000 unga mellan 15–24 år som varken arbetar eller studerar. Det motsvarar hela Skellefteå kommuns befolkning. Gapet mellan dem som står nära arbetsmarknaden och dem som står längre ifrån blir allt större.

Delegationen för unga och nyanlända till arbete (Dua) har regeringens uppdrag att minska ungdomsarbetslösheten genom att främja samverkan lokalt. Som en följd av det arbetet har nästan alla kommuner ingått överenskommelser med Arbetsförmedlingen om att samverka mot ungdomsarbetslösheten. Tillsammans har man satt mål och kartlagt målgruppens storlek, sammansättning och behov. Nu börjar vi se resultat.

På lokal nivå prioriteras samverkan högre. Genom gemensamma kartläggningar av individens behov och genom att rätt insatser sätts in tidigare har överenskommelserna bidragit till en minskad ungdomsarbetslöshet. Även det uppsökande arbetet och studie- och yrkesvägledningen har utvecklats. I varannan kommun erbjuder nu kommunen och Arbetsförmedlingen stöd till unga i en gemensam lokal.

Även om mycket positivt sker kvarstår stora utmaningar, särskilt för de unga som står långt från arbetsmarknaden. Det gäller ofta unga som inte avslutat sina gymnasiestudier, unga med psykisk ohälsa och funktionsnedsättningar, samt unga nyanlända.

Ytterst har regeringen ansvaret att skapa förutsättningar för samverkan. Dua överlämnar på tisdagen sitt delbetänkande Uppdrag: Samverkan till statsrådet Ylva Johansson. I det presenteras förslag till åtgärder för att få samverkan att fungera bättre. Jag vill lyfta tre områden som är viktiga för de unga som har allra svårast att etablera sig på arbetsmarknaden:

• Nyanlända måste klara gymnasiet. Att ha fullföljt gymnasiet underlättar ungas etablering i arbetslivet. Nyanlända som i tonåren kommer till Sverige med ingen eller begränsad utbildning påbörjar sina studier på ett introduktionsprogram men fullföljer sällan studierna. Det är inte acceptabelt. Kommunerna måste, tillsammans med Arbetsförmedlingen, förbättra resultaten. Det kan till exempel ske genom att låta unga studera fler ämnen på sitt modersmål, genom sömlösa övergångar från gymnasiet till komvux, genom kombinationer av studier och arbete. Det behövs inga nya regelverk för detta, kommunerna och Arbetsförmedlingen kan och bör förändra sitt arbetssätt redan nu.

• Det arbetsmarknadspolitiska regelverket måste omfatta kommunala insatser. Samverkan har synliggjort en brist i nuvarande regelverk som inte tillåter kommunala insatser med bibehållen försörjning från Arbetsförmedlingen. Regelverket måste förändras så att kommunala insatser kan ges, med för individen samma rättigheter som de insatser Arbetsförmedlingen i dag förfogar över.

• Det måste bli enklare att kombinera arbete och studier. Anställningsstöden behöver inte bara bli färre och enklare, de behöver också i större utsträckning erbjuda möjlighet att enkelt och flexibelt kombinera arbete, praktik, andra insatser och studier. Traineejobben ger till exempel sådana möjligheter, men regelverket är för komplicerat.

Samverkan är ett medel för att alla unga ska få tillgång till den växande arbetsmarknaden. Fler aktörer måste engageras, inte minst arbetsgivare, ideella sektor och fackliga organisationer. Regeringen måste leverera nödvändiga regeländringar så att samverkan kan fortsätta utvecklas och kommunerna tillsammans med Arbetsförmedlingen måste fortsätta att utveckla sitt arbete i samverkan för att underlätta för de 70 000 unga som varken arbetar eller studerar.

Lil Ljunggren Lönnberg, ordförande, Delegationen för unga till arbete