Risk att extratjänster gör riktiga jobb till bidragsjobb

Det kommer att ges kraftigt utökade möjligheter att studera för de som är i utvecklingsgarantin. Det är bra och sådana satsningar borde ha gjorts för länge sedan. Jag undrar dock om förslagen egentligen är så väl genomtänkta.

Många är långtidsarbetslösa för att de behöver uppdatera redan befintliga kunskaper och frågan är om universitet, KY-utbildare, Komvux och folkhögskolor kommer att få en ärlig chans att anordna kurser som verkligen kommer att bli till nytta och hålla tillräcklig hög kvalitet.

För att detta ska fungera måste kurserna anpassas efter arbetsgivarnas behov och inte genom att pressa igenom störst antal studerande till billigaste peng.

I fas 1, 2 och 3 befinner sig nästan 200 000 personer och majoriteten av dessa behöver uppdatera sina kunskaper för att ha en chans till ett nytt arbete. Har regeringen tänkt på om det finns tillräckligt med lärare med aktuella kunskaper för att ta hans om denna grupp?

Utöver det är jag ytterst tveksam till de så kallade extratjänsterna. Arbetslösa ska alltså få jobba 75 procent inom vård och skola och utföra arbetsuppgifter som inte ersätter ordinarie personal. Någon ersättning för de övriga 25 procenten kommer inte att utgå.

Faran är att kommuner nu får en gigantisk möjlighet att i stället spara in på fasta tjänster.

Slutsatsen är att extratjänster riskerar, som så ofta när det gäller alla typer av anställningsstöd, leda till att riktiga jobb förvandlas till bidragsjobb.

Fasta tjänster för undersköterskor, barnskötare och elevassistenter riskerar att förvandlas till extratjänster som staten betalar, det vill säga det blir färre jobb inte fler.

LÄS MER: Så dumpas Fas 3-problemet på offentlig sektor. 

Om man sedan tittar på villkoren så är risken stor att arbetslösa som i dag har fullt aktivitetsstöd kommer att förlora åtskilligt med pengar om de får en extratjänst.

Det finns även en annan passus i den föreslagna förordningen som oroar mig. Nämligen en skrivning om att en extratjänst bara får ges till personer som fortfarande har ersättning efter 450 dagar i garantin.

Det tolkar jag som att de som i dag inte är berättigade till aktivitetsstöd i fas 3 inte kommer att vara berättigade till att få en extratjänst. Den grupp som har mest nytta av en extratjänst kommer således inte vara berättigade till att få en sådan.

Vad ska vi då göra i stället? Vi måste höja kvalitén i arbetsmarknadsutbildningarna och återinföra beredskapsjobben med rätt till nya a-kassedagar. En rundgång mellan systemen är tusen gånger bättre än en fastlåsning i garantin.

Vi måste se över de olika bidragsjobben som skapar en oerhört snedvriden konkurrens på marknaden, framför allt i servicesektorn och bland de så kallade sociala företagen.

De enda varianter av bidragsjobb som borde vara kvar är lönebidrag för funktionsnedsatta och nystartsjobben (fast med nya regler för att förebygga missbruk). Nystartsjobb bör givetvis bara gälla tillsvidaretjänster och börja utbetalas först i och med att provanställningsperioden är över.

Det viktigaste är dock att skapa efterfrågan på varor och tjänster så att företagen behöver anställa.

Företag anställer inte för att det blir billigare, exempelvis genom sänkta löner och arbetsgivaravgifter, utan företagen anställer för att de får mer kunder.

Och det skulle troligtvis skapa betydligt fler arbetstillfällen om vi höjde ersättningen i a-kassa, sjukförsäkring och socialbidrag.

Fotnot: Susanna Svensson bloggar på Fasan2.

Susanna Svensson, arbetsmarknadspolitisk debattör, långtidsarbetslös, bloggare