Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kompetensförsörjning

LO visar vägen

LO:s nysläppta rapport är en självklar utgångspunkt för mandatperiodens arbetsmarknadspolitik, menar Victor Bernhardtz, Katalys.

Publicerad: 5 juni 2015, 11:09

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

LO visar vägen i en rapport som vågar resonera, menar Victor Bernhardtz på Katalys - Institut för facklig idéutveckling.


Ämnen i artikeln:

ArbetsmarknadFackföreningarLOSysselsättningArbetslöshet

I veckan presenterade LO en rapport med titeln ”Vägen till full sysselsättning och rättvisare löner”. Det är en 400-sidig lunta som tar fasta på något som den svenska debatten om jobben förhåller sig förbluffande ignorant till: Det är med arbetsmarknaden är inte helt enkelt. LO gör något så välkommet som att ta ett helhetsgrepp, något de just nu är ensamma om.

Det i sig gör LO:s rapport till den självklara utgångspunkten för arbetsmarknadspolitik den här mandatperioden. I den ryms resonemang om den svenska 1990-talskrisens långsiktiga effekter, jämviktsarbetslöshet, genusordningens effekter på arbetsmarknad och välfärd, vad ”full sysselsättning” egentligen betyder, tankeutrymmet som styrt de senaste decenniernas finanspolitik, utbildningssystemet och så vidare. Här finns något för alla. Rapporten blir därför det en skrift värd att läsa och läsa om.

Regeringen har visserligen höga politiska ambitioner och ett par goda reformer går att finna i vårbudgeten. Men det saknas en helhetssyn. Socialdemokraterna lägger stor vikt vid arbetslösheten och har upprepat att ”något håller på att gå sönder i Sverige”, men arbete och jämlikhet är allt som oftast separata sfärer i regeringens retorik. Om det är på grund av taktik och medelklasslismeri får vara osagt. Oavsett så lyser de komplexa resonemangen om samhället med sin frånvaro. Oppositionen har för övrigt inte heller några medaljer att hämta här.

Ett sätt att illustrera problemet med bristande komplexitet är att titta på skoldebatten. Alla är överens att skolan är en urviktig fråga. Men debatten i valrörelsen 2014 handlade om huruvida betygen ska ges från årskurs X eller Y, en fråga som nog bäst avgörs av en samling experter på en oberoende myndighet. Inom politiken diskuteras detaljfrågorna, inte de värderingar som ska styra riktningen. Arbetsmarknadspolitiker har bollat moms på vissa tjänster och arbetsgivaravgiftsfrågor mellan sig i ett par år nu. Som om det vore de frågorna som på allvar avgör om arbetslösheten ska parkera på 8 procent de kommande tio åren eller inte.

I LO:s rapport diskuteras arbetslösheten i termer av ”efterfrågearbetslöshet”, ”strukturarbetslöshet” och ”friktionsarbetslöshet”. Det är ingalunda nya eller i verkställandet av politiken oanvända begrepp, men de känns ändå fräscha. Plötsligt är det inte så enkelt som att ”sänkta trösklar” eller ”kraftiga investeringar” löser alla problem. Problemen är nämligen svårare än så. På samma sätt förklarar LO hur ojämlikheten har växt i Sverige trots att lönerna har ökat.

Just för att rapporten vågar sig på att resonera blir de obligatoriska kraven (i det här fallet att-satser till LO:s kongress 2016) mer trovärdiga. Sysselsättningsgrad på som lägst 85 procent, arbetslöshet mellan 2 och 4 procent över en konjunkturcykel, indexerade statsbidrag till kommunerna och skärpt demokratisk kontroll av Riksbanken blir rimliga reformer. Till skillnad från det som uttrycks i politiken, som ofta känns plockat ur luften för att det låter bra. Återstår bara att hoppas att LO:s rapport blir läst och diskuterad.

Victor Bernhardtz, utredare Katalys

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News