Kampen för vår kärlek pågår fortfarande

År 2013 hade Sverige sin högst noterade nivå av hatbrott mot hbtq-personer någonsin, enligt Brottsförebyggande rådet. Detta visar att trots att vi kommit väldigt långt i arbetet för acceptans har en lång väg kvar, och den går inte alltid åt rätt håll.

Unga homosexuella, bisexuella och transpersoner är överrepresenterade bland unga som lider av psykisk ohälsa. En av tre transpersoner har någon gång haft självmordstankar, enligt Folkhälsomyndigheten. Transsexuella omfattas fortfarande inte av hatbrottslagstiftningen och det går fortfarande män och kvinnor på Sveriges gator som tvångssteriliserats. Detta händer i dag; 2016.

Trots detta vajar regnbågsflaggorna högt runt om i Sverige varje sommar. Människor visar stolt upp sin sexuella läggning och könsidentitet, för att de kan, får och vill. Acceptans och framsteg firas. De områden vi behöver förbättra och förnya lyfts upp i samhällsdebatten.

I april besökte jag Sachsenhausen, ett koncentrationsläger utanför Berlin. Vi gick längs rader av stora träramar i marken som visade var baracker stått. De var fyllda med grus och minnen från livsöden ljusår från mitt eget.

På muren vid lägrets fängelse såg jag ett minnesplakat där det stod: Den Homosexuellen Opfern des Nationalsozialismus, “Till minne av de homosexuella offren under nationalsocialismen”. Det var första gången jag på riktigt förstod vad Pride innebär. Tankarna gick till min flickvän, och jag grät när jag tänkte på att det vackra vi har med varandra kan förvandlas till något så hemskt och mörkt som Sachsenhausen, bara för 70-80 år sedan. Det är lätt att tro att det skulle slutat där.

LÄS MER: Våra värderingar får aldrig knäckas av hat och terror. 

I bara 15 av världens 240 länder är samkönade äktenskap tillåtna och i sju länder straffas homosexualitet med dödstraff. Nära oss i Ryssland och Ukraina är det olagligt med ”homosexuell propaganda”, såsom en pridefestival, att hålla hand eller att kyssa den du älskar. De som flyr dessa länder från hat och förföljelse har inte alltid lätt att få asyl.

Som asylprövningen ser ut i dag måste din sexuella läggning vara tillräckligt tydlig för att förföljelserisk ska föreligga. Du måste alltså vara “typisk” bög, flata eller transa för att få stanna i Sverige.

Lagen säger att vi ska skydda utsatta grupper, men i praktiken är det någon på Migrationsverket som ska värdera huruvida du är stereotyp eller inte. Är du inte det skickas du tillbaka och förväntas stanna i garderoben, dömd till ett liv där du inte vågar älska öppet. Detta är inte okej.

Detta är det som Pride handlar om, detta är vår kamp. Vi kämpar för alla de som marginaliserats, deporterats, trakasserats, diskriminerats, tvångssteriliserats och för de som gömmer sig. För de som inte vågar älska.

För de som fortsätter att våga trots fruktansvärda dåd som det i Orlando. Det är viktigt för de som genom historien dött, förföljts eller stötts ut för att de vågat älska. För de som i dag dör, blir förföljda och utstötta för att de älskar.

De människor som genom historien kämpat och gjort att vi är där vi är i dag - de får aldrig glömmas. Till deras minne ska vi själva fortsätta kampen. Kampen om rätten till accepterad kärlek. Pride firar kärleken, och att den alltid kommer segra.

Alma Tallborn, språkrör Grön Ungdom Väst