Gemensam kraftsamling mot ungdomsarbetslöshet

Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun är en utmaning för politiken. Komplexitet och starka motstående intressen finns inbyggt i systemet och försvårar ofta reformer och politisk utveckling. Det gäller särskilt i tider av krympande resurser och växande utmaningar.

Ett område där detta har varit tydligt är arbetsmarknadspolitiken. Den nationella arbetsmarknadspolitiken har sin logik. Arbetsförmedlingen har under flera år detaljstyrts, med kortsiktigt fokus på gröna siffror i årsredovisningen.

För kommunerna har ofta det centrala intresset varit att – också kortsiktigt – minska försörjningsstödskostnaderna. Inte sällan menar kommunerna att staten inte tar sitt arbetsmarknadspolitiska ansvar. Denna situation har inte gynnat de arbetslösa.

Det är uppenbart att behovet av samsyn, samverkan och gemensam kraftsamling är större än någonsin. Arbetslösheten är fortsatt alldeles för hög.

I dagarna har Delegationen för unga till arbete (Dua) arbetat i ett år utifrån sitt uppdrag, att främja samverkan mellan Arbetsförmedlingen och landets kommuner i syfte att minska ungdomsarbetslösheten. Dua har spelat en innovativ förvaltningspolitisk roll. Dua har – i utrymmet mellan 290 självständiga kommuner och myndigheten Arbetsförmedlingen och dess närmare 13 000 anställda – fungerat som en katalysator. Med begränsade resurser och få formella befogenheter har Dua bidragit till att lösa upp intressemotsättningar och att få stat och kommun att gå i takt.

I dag kan vi summera det första steget i vårt arbete. Vid årsskiftet kommer 287 kommuner att med Arbetsförmedlingen ha ingått lokala överenskommelser om hur arbetet mot ungdomsarbetslöshet i den egna kommunen gemensamt ska organiseras, bedrivas och finansieras.

Dua har under året arbetat mycket nära kommunerna och Arbetsförmedlingen. Genom statsbidrag, dialogkonferenser, öppna webbinarier, workshops har vi funnits där som stöd för att utveckla samverkansstrukturer. I många av landets kommuner, bland andra Göteborg, Halmstad och Bollnäs, planeras nu samlokalisering med Arbetsförmedlingen.

Det är tydligt att de lokala arbetsförmedlingskontoren vill utveckla sin verksamhet tillsammans med kommunerna. Nu gäller det för andra delar av myndigheten att hänga med. Även i kommunerna måste fler delar involveras. Inte minst måste vuxenutbildningen med på samverkanståget och anpassas till arbetslivets förändring och behov av kompetens.

I det fortsatta arbetet måste också flera aktörer engageras. Arbetsgivarnas och näringslivets engagemang har förstås en särskild betydelse, men också fackliga organisationer, ideella krafter och andra måste med.

Vi är glada och stolta över den kraftsamling som de 287 tecknade överenskommelserna om lokal samverkan innebär. Men vi är inte nöjda. Nu måste det bli verkstad.

Fler unga ska ha ett jobb att gå till. Flera unga ska påbörja eller återvända till studier. Det är en utmaning som kvarstår även om ungdomsarbetslösheten nu generellt sjunker. Unga nyanlända kommer att behöva omfattande stöd. Unga med funktionsnedsättning får i alltför liten utsträckning del av de jobb som kommer till. Unga som saknar fullständiga betyg från gymnasiet har fortfarande svårt att etablera sig på arbetsmarknaden.

Vi menar att arbetet med de lokala överenskommelserna skapar goda förutsättningar för att möta dessa utmaningar. Nu finns chansen att långsiktigt komma till rätta med den internationellt sett höga ungdomsarbetslösheten men också att i andra delar av arbetsmarknadspolitiken dra nytta av den samverkan mellan stat och kommun som etablerats i arbetet för unga!

Lil Ljunggren Lönnberg, ordförande, Delegationen för unga till arbete