Ändra reglerna så att unga kan köra taxi

I SVT:s Agenda söndagen den 15 maj debatterade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) och moderaternas arbetsmarknadspolitiska talesperson Elisabeth Svantesson den höga arbetslösheten bland utrikes födda. Att utrikes födda får allt svårare att få jobb är illavarslande men tyvärr inte det enda problemet på den svenska arbetsmarknaden.

I dag är var femte ung människa arbetslös. Noga räknat handlar det i skrivande stund om 22,6 procent. Den höga arbetslösheten bland Sveriges ungdomar är dock inget nytt fenomen. Den har varierat lite över tid men varit osunt hög i många år. För varje lågkonjunktur förvärras den ytterligare.

Trots att våra beslutsfattare synes vara överens om att fler ungdomar måste få jobb tycks de helt ha missat att ta tillvara de lågt hängande frukterna. En av dessa är taxinäringen som, med ett enkelt politiskt beslut, snabbt skulle kunna skapa många riktiga jobb för ungdomar.

Taxiföretagen skriker sedan länge efter fler förare. Inte bara i storstadsregionerna, utan också i stora delar av Sveriges glesare regioner. I mitten av maj deltog jag i seminariet ”Taxi i norr” i Östersund och fick då möjlighet att träffa representanter för ett stort antal norrländska taxiföretag och höra vad de hade att säga i ämnet.

Det visade sig att de två främsta problemen för taxi i dag är det akuta rekryteringsbehovet och tappet av unga potentiella taxiförare till den svarta jobbsektorn. Det uppseendeväckande är att dessa två problem visar sig ha en stark koppling till varandra.

Enligt taxiföretagen ser ungdomarna taxi som ett bra sätt att komma in i arbetslivet. Det är ett roligt och omväxlande yrke och är för många av dem ett drömjobb. Problemet är att man idag inte kan ta taxiförarlegitimation förrän man har fyllt 21 år och har haft körkort med behörigheten B sedan minst två år.

För unga människor i 17-18 årsåldern är tre års väntan för att kunna bli taxiförare obegripligt lång. Därför är det inte konstigt att många av dem då väljer alternativa lösningar som att till exempel köra svarttaxi där uppdragen förmedlas via Facebook och andra digitala kanaler. När ungdomar inte får jobb inom taxibranschen återstår alltså valet mellan arbetslöshet eller svarttaxi och andra svarta jobb med svagt arbetsskydd och obefintliga försäkringar.

För bara något år sedan var det här ovanligt men har snabbt vuxit till ett allvarligt problem för taxiföretagen som dels går miste om den arbetskraft som de behöver, dels tvingas konkurrera med en kolsvart verksamhet som kan hålla extremt låga priser. För att inte tala om vad det kan komma att innebära för samhället och välfärden – om denna växande svarta sektor tillåts att fortsätta växa okontrollerat.

Det är ingen tvekan om att det höga ålderskravet för att bli taxiförare är stelbent och föråldrat och att det idag finns starka skäl för en sänkning till nitton år. För en sänkning talar inte minst det faktum att krav, utbildning och prov till taxiförare har skärpts kraftigt de senaste åren. Till saken hör också att ålderskravet för taxi utgår ifrån ett EU-direktiv som är riktat till bussbranschen – inte till taxibranschen som styrs av nationell lagstiftning.

Det är en gåta att åldern för att få chansen att bli taxiförare ännu inte har sänkts. Vad ska våra ansvariga beslutsfattare säga till kommande generationer när de frågar varför de lät dörren till ett riktigt jobb som taxiförare vara stängd medan dörren till den svarta sektorn står öppen på vid gavel?

Claudio Skubla, förbundsdirektör Svenska Taxiförbundet