”Yrkeshögskolan lösningen på arbetskraftsbristen”

Enligt SCB kommer det att saknas cirka 50 000 ingenjörer i svensk industri år 2030.

Stoppas inte denna trend riskerar vi vår ställning som ledande industrination, vår ekonomi och – inte minst – vår välfärd. Enligt den några månader gamla rapporten ”En rättvisare bild av industrin” från fackförbunden Unionen och Sveriges Ingenjörer samt arbetsgivarorganisationen Almega, är huvudskälen flera.

• Industrin svarar för hela 25 procent av Sveriges BNP.

• Industrin och industrins leverantörers produktion innehåller i dag tjänster i en helt annan omfattning än tidigare, vilket kräver fler specialister och en högre utbildningsnivå. Av de svenska leverantörerna till industrin är numera över hälften (64 procent) leverantörer av tjänster.

• Många arbetsgivare har svårt att rekrytera personer med rätt kompetens samtidigt som alltför många saknar jobb (Från rapporten Yrkesutbildning för bättre matchning på svensk arbetsmarknad, Svenskt Näringsliv)

Yrkeshögskolan är, trots att den är en av Sveriges mest effektiva utbildningsformer, en rätt okänd företeelse. Det är synd.

Idén med yrkeshögskolan är att förse näringslivet med rätt kompetens – i rätt tid. Här utbildas alltså enbart till yrken och branscher som behöver folk. Ett bevis på att det faktiskt fungerar är att nio av tio studerande får jobb efter avslutad utbildning, ingen annan utbildningsform når sådana siffror.

Låt oss ta civilingenjören som exempel. För att exempelvis bli civilingenjör krävs en minst fyraårig högskoleutbildning.

Efter en civilingenjörsexamen på universitetsnivå börjar de allra flesta sitt yrkesliv på ett mindre kvalificerat arbete för att på så sätt skaffa sig specifik yrkeserfarenhet och sedan växa i karriären. Inom yrkeshögskola är det oftast tvärtom, där har de studerande yrkeserfarenhet i bagaget som de fyller på med specifik teknisk kompetens som är anpassad till ett specifikt yrke. De kan då direkt gå in i en kvalificerad tjänst.

Fler kan också utbildas, inte minst eftersom utbildningen är kortare än en civilingenjörsutbildning.

Den starka kopplingen till näringslivet är ett av yrkeshögskolans stora framgångskoncept. Att drygt hälften av de examinerade får jobb hos den arbetsgivare där de gjorde sin praktik på är ett tydligt tecken på det.

Vilka utbildningar som ska ges genom yrkeshögskolorna runt om i landet beslutas av en särskild myndighet, Myndigheten för Yrkeshögskola. Den godkänner, och kvalitetsgranskar alla utbildningar.

Det finns ingen motsättning mellan yrkeshögskolan och vanliga högskolor och universitet, det är olika saker. Den huvudsakliga skillnaden är att yrkeshögskolornas samtliga utbildningar är styrda av arbetsmarknadens behov. Universiteten och högskolorna tar viss hänsyn till behov, anpassningen tar dock lång tid – inte minst eftersom utbildningarna tar lång tid. Ett beslut om ”fler lärare” kan ta mer än fem år innan det får effekt.

En annan sak som skiljer är att de traditionella universiteten och högskolorna får cirka 20 gånger större resurser än yrkeshögskolans utbildningar. Även om man räknar bort de traditionella högskolornas forskningsdel (yrkeshögskolorna bedriver ingen forskning), är skillnaden stor. För stor.

Yrkeshögskolan är en utbildningsform som tillsammans med en tidig insats av sfi och yrkessvenska också är en effektiv lösning på snabb integration för många av de människor som i dag kommer till vårt land.

Men då måste myndigheter våga agera utanför de ordinarie ramarna och modellerna. Man måste ha mod att bortse från egenintresse och fokusera på att lösa samhällsutmaningarna tillsammans.

Vi är med – är ni?

Christin Huber, chef för Yrkeshögskolan, Academedia

Marcus Strömberg, vd Academedia