Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Arbetsvillkor

Världsfrånvänt krav på rökförbud

Det är världsfrånvänt att utgå från att alla 900 000 svenskar som röker inte gör det av fri vilja. Val av livsstil i ett öppet samhälle och på en modern arbetsplats ska inte utgöra skäl för reprimand eller uppsägning, svarar moderata lokalpolitiker Håkan Sörman.

Publicerad: 15 juni 2011, 04:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Allt fler kommuner och landsting inför tobaksförbud för personalen. Håkan Sörman, SKL:s vd, var i Dagens Samhälle (nummer 22) ute och uppmanade samtliga arbetsgivare att förbjuda anställda att röka. Omfattningen av förbudsivern skiljer sig från kommun till kommun. Från den rimliga utgångspunkten att patienter och omsorgstagare inte ska behöva uppleva röklukt i arbetskläderna till ideologiskt motiverade totalförbud mot alla former av tobak, även på lunchraster, övriga raster och vid ensamarbete.

Tobak är kontroversiellt för många, men likväl fullt tillåtet för myndiga att både röka och snusa. Kunskaperna om rökningens hälsokonsekvenser och risk för följdsjukdomar är väl spridd. Det är världsfrånvänt att utgå från att alla 900 000 svenskar som röker och en miljon som snusar inte gör det av fri vilja. Den enskilde har en självklar rätt att göra egna val när det gäller den egna hälsan, även dåliga.

Vi anser att val av livsstil i ett öppet samhälle och på en modern arbetsplats inte ska kunna utgöra skäl för reprimand eller uppsägning. Flera kommunföreträdare har deklarerat att brott mot förbudet aldrig kommer att leda till avsked i just deras kommun. Men hur ska den anställde veta det? Och hur kan fackföreningarna acceptera en godtycklig ordning där en kommuns rökpolicy ska ses som uppmuntran medan en annan sparkar den som inte blir rökfri?

Att kommunerna i egenskap av ansvarsfull arbetsgivare hjälper nikotinister som vill bryta med sina vanor är en bra personalvårdspolitik. Att tvinga någon att avstå mot sin vilja, smyga med bruket eller känna sig nödgad att lämna arbetsplatsen för att val av livsstil inte accepteras av arbetsgivaren är dålig personalvård vi aldrig skulle acceptera om den bedrevs av ett privat företag.

Att ingen ska behöva utsättas för passiv rökning på sin arbetsplats är lika självklart som att arbetstagare har rätt till skyddande arbetskläder, hörselskydd eller handskar när arbetsuppgifterna så kräver. Det är en fråga om arbetsmiljö, där arbetstagaren har tydliga lagstadgade rättigheter som ska värnas. Men därifrån är steget långt till att reglera – eller förbjuda – all konsumtion av tobak utifrån politiska motiv.

Bortom tobaksförbud hägrar en rad livsstilsregleringar för en progressiv arbetsgivare. Kosthållning, motion, vårdat språkbruk och sunda värderingar är en del av samma tankemönster. Var denna gränsdragning går och bör gå torde vara en högaktuell fråga för både beslutsfattare och för fackföreningar.

Det är bekymmersamt lätt för både politiker och tjänstemän att utifrån missriktad välvilja med oroväckande lätthet ta sig friheten att beröva andra deras rätt att besluta över sin egen livsstil.

Gör tankeexperimentet att ersätta ordet ”tobak” med något annat ohälsosamt beteende som konsumtion av snabbmat eller godisätande på arbetsplatsen, eller ännu mer moraliskt laddat beteende som inköpsrundor till Systembolaget eller att använda lönen till att spela på hästar under lunchrasten.

Även som anställd måste individer få lov att vara fria att fatta beslut i ett fritt öppet och demokratiskt samhälle, utan att riskera att förlora jobbet för att andra i maktställning personligen av personliga eller etiska skäl ogillar deras val.

Skillnaden på privatmoral och offentlig moralism är någonting en politiker måste vara tillräckligt klarsynt för att kunna urskilja. När förbudsklockorna börjar ringa behövs politiker och fackföreningar som vågar stå upp för den anställdes rätt till en privat sfär, fri från politisk klåfingrighet.

Christian Sonesson (m)
Kommunalråd, Staffanstorp
Fredrik Bergqvist (m)
Oppositionsråd, Norrköping,
David Josefsson (m)
Ersättare Regionfullmäktige, Västra Götalandsregionen,
Erik Andersson Pauldin (m)
Ledamot, Tiohundranämnden samt ersättare i landstingsfullmäktige, Stockholms läns landsting

Christian Sonesson, ordförande (M) kommunstyrelsen, Staffanstorp

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev