Svenska missbrukspolitiken är förlegad

Dagens missbrukspolitik leder till att många människor får sätta livet till samtidigt som missbruket går ner i åldrarna. Svensk missbrukspolitik är förlegad och behöver förändras i grunden. Det förebyggande arbetet bland barn, unga och vuxna behöver byggas ut och vi måste bättre ta tillvara på människors motivation, för det ska inte behöva gå så långt att den som har ett missbruk riskerar att dö innan denne får vård.

Svensk missbrukspolitik behöver lägga mer fokus på individens behov och förebyggande arbete. Straff hjälper väldigt sällan en människa i missbruk, i stället skuldbelägger det personen och ökar missbruket i stället för att stoppa det.

Redan i tidiga år i skolan och på fritidsaktiviteter måste barn och unga i riskzon fångas upp och arbetas med. Detta förebyggande arbete måste sedan fortsätta med full kraft ända upp i tonåren och in i vuxenlivet.

Det ska inte vara lätt att börja missbruka i tidig ålder, och hjälp och stöd när man har börjat missbruka måste snabbt kunna sättas in. Det handlar om förebyggande och intensivt arbete med evidensbaserade och lyckade metoder som till exempel multisystemisk terapi (MST) i hemmet hos ungdomar som utvecklat ett missbruk.

Många motiverade människor med missbruk kvalificerar sig i dag inte för vård på ett behandlingshem, vilket ofta leder till ett djupare missbruk som i slutändan blir mer svårbehandlat. När ett missbruk har utvecklats så måste den missbrukande personen kunna få vård redan från dag ett, och det gäller ung som vuxen.

Motivation är en komplex drivkraft som försvinner lika fort som den dyker upp. Dessutom är motivation a och o i missbruksvården. Därför måste behandling och stöd finnas lättillgängligt och kunna erbjudas omedelbart och utan föregående biståndsbedömning.

I dag faller för många personer med missbruk i kombination med psykisk problematik mellan stolarna mellan kommun och landsting på grund av att samhället sätter pengapåsar och ansvarsområden före individ och hälsa. En lösning kan vara att inrätta en särskild behandlingsenhet där socionomer, behandlare, läkare och psykiatriker arbetar sida vid sida runt individen. Denna enhet kan fungera som en länk mellan kommun och landsting och fokusera på de fall där båda instanserna är inblandade och ansvaret är oklart. Vi måste alltid sätta individen i första rummet.

För många personer med missbruk är skademinimering, det vill säga förebryggande och stödjande insatser som tandvård, tak-över-huvudet, mat i magen och rena kläder det första steget mot ett liv utan missbruk. Många människor missbrukar för att tränga undan andra problem. Genom ökat stöd för att åtgärda den bakomliggande orsaken kan man hjälpa dessa människor på bättre sätt än att först ställa orimliga krav på drogfrihet från dag ett för att få hjälp.

Sverige behöver också ett fullt utbyggt program för skademinimerande insatser så som sprututbytesprogram och behandling med till exempel Subutex, Naloxon och Metadon. Detta räddar liv. Var i landet du befinner dig ska inte avgöra vilken vård du får tillgång till.

Attityden till missbruk behöver förändras. Vi behöver se på missbruk som den sjukdom den är och behandla de som drabbas av den. Detta kan ske på flera olika sätt, men skademinimerande och förebyggande arbete har visat sig framgångsrika för en lyckad missbruksvård. En människas motivation till förändring måste också i större grad tillgodoses utan onödigt höga krav som riskerar att göra missbruket värre.

Statistik från Socialstyrelsen ger ett tydligt budskap. De narkotikarelaterade dödsfallen ökade med 30 procent i fjol. Det är dags att vi börjar använda oss av de metoder som visat sig framgångsrika i andra europiska länder och upphöra med den ineffektiva och kostsamma missbrukspolitik som används i dag.

Nikoletta Jozsa, socionom, gruppledare Folkpartiet Järfälla