Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

fredag14.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Arbetsvillkor

Svenska fackförbund är förlegade

LO, TCO och Saco representerar världens mest segregerade fackföreningsrörelse. När samtliga tre byter ordförande finns det ett gyllene tillfälle att bryta upp den förlegade strukturen.

Publicerad: 19 maj 2011, 14:36

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

SacoFackföreningarLO

Sveriges fackliga indelning - arbetare, tjänstemän och akademiker - är världens mest segregerade fackföreningsrörelse, hävdar vår främste forskare på området, Anders Kjellberg.

Nu står det klart att såväl LO som TCO och Saco inom kort byter eller redan har bytt ordförande. Det ger anledning att se över den fackliga strukturen.

Trots att alla inser behovet av förändringar finns det starka hinder för att fackförbunden ska ta några avgörande steg i riktning mot samgående. Trösklarna är alltför höga för att det ska bli några initiativ.

För LO:s del är den facklig-politiska samverkan ett stort hinder. Alla inser att det är LO:s akilleshäl, som omöjliggör ett närmande till andra fackliga organisationer. Väldigt lite tyder på att det blir några förändringar. Tvärtom går man vidare i gamla hjulspår. Inför Socialdemokraternas partikongress skrev Wanja Lundby-Wedin på DN debatt att LO vill ”utveckla den facklig-politiska samverkan för att passa våra medlemmar även i framtiden” och att politiken ska bygga på vad ”som krävs för att gynna löntagarnas intressen”. LO företräder emellertid inte längre en majoritet av de organiserade löntagarna.

Den nära knytningen är svår även för Socialdemokraterna. Mellan riksdagsvalen 2002 och 2010 har partiets LO-röster halverats. Det avspeglar både en minskande andel (från två av tre 2002 till hälften 2010) och sjunkande medlemsantal (en halv miljon på åtta år).

Risken är stor att LO och Socialdemokraterna leder varandra till en långvarig ökenvandring långt från makt och inflytande.

LO har problem även med den egna förbundsstrukturen. Förbunden bildar i ökad utsträckning kluster. Industriarbetarna, tillsammans med Unionen och Sveriges Ingenjörer, i ”Facken inom industrin”, bygg- och serviceförbund i 6F. LO:s utrymme krymper, det är svårt att samordna förbund som är upptagna i andra och kanske mer avgörande samarbeten.

Tjänstemännen inom TCO har länge haft en mellanställning men har på senare år tappat medlemmar. När de nya a-kasseavgifterna infördes 2007 förlorade TCO-förbunden 50 000 medlemmar. Konkurrensen med Saco skärps i takt med att allt fler jobb kräver akademisk utbildning.

TCO är starkt beroende av ett enda förbund; Unionen utgör 40 procent av alla medlemmar. Lägger vi till vertikalförbunden på det kommunala och statliga området, SKTF och ST, motsvarar medlemsantalet 60 procent.

Endast Lärarförbundet och Vårdförbundet kan mäta sig medlemsmässigt med de stora vertikalförbunden, men vart de på sikt tar vägen är en öppen fråga, Vårdförbundet har redan anslutit sina medlemmar till Akademikernas arbetslöshetskassa.

Saco befinner sig i vinnarposition. Nya medlemmar strömmar till. Det gäller stora yrkesförbund, som Sveriges Ingenjörer och Civilekonomerna, men även breda organisationer med olika yrkeskategorier, som Akademikerförbundet SSR och Jusek.

Framgångarna till trots är det för högskoleutbildade som är grunden för Saco-förbundens ökade medlemsantal. För 20 år sedan hade mindre än var fjärde person eftergymnasial utbildning, idag närmare 40 procent. Andelen akademiker som är medlemmar i Saco-förbunden är dock sjunkande, trots att det finns yrkesförbund där professionen är stark och anslutningen närmast total, t.ex. Läkarförbundet.

Framtiden borde finnas i vertikalt samarbete. De anställda inom industrin har i stort sett samma intresse av kompetensutveckling och energipolitik för att skapa goda förutsättningar för en modern tillverkningsindustri.

Tjänstemännens och akademikernas fackliga organisationer har inom den privata tjänstesektorn slutit ett samarbetsavtal med arbetsgivarorganisationen Almega. Det stärker branschens möjligheter och LO-förbunden på området borde inse värdet av ett sådant avtal.

Den offentliga sektorn har tydliga samarbetsområden som bär framtidens utveckling i sitt sköte. Alla förbund månar om sin självständighet, inte minst inom Saco, men i allt högre utsträckning kommer det gemensamma bästa att överväga, exempelvis åskådliggjort genom det omställningsavtal som tecknades 2010 på det kommunala området.

Vertikal organisering, ett LO som står fritt från politiska bindningar och i allt högre grad facklig verksamhet inriktad på individuella insatser tillhör framtiden för fackföreningsrörelsen. Men till vidare kommer horisontella organiserandet att vara förhärskande även efter kommande ordförandeskifte.

Fotnot: Artikelförfattaren är bland annat före detta utredningschef på fackförbundet Byggnads.

Lars-Olof Pettersson, Utredare, Rådhusgruppen City

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

SacoFackföreningarLO

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev