onsdag22 mars

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Sök

Starta din prenumeration

Prenumerera

Arbetsvillkor

Stockholmarnas mänskliga rättigheter behöver värnas

Stockholms kommunstyrelses råd för mänskliga rättigheter har ökat kunskapen om mänskliga rättigheter och fungerat som ett dialogforum mellan stockholmarna och de förtroendevalda. Nu har resten av årets sammanträden ställts in. Vi som varit sakkunniga i rådet vill argumentera för att det är en viktig och nydanande institution som den nya ledningen i stället bör ta vidare.

Publicerad: 30 oktober 2018, 04:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

I en tid då mänskliga rättigheter är under hot runt om världen, även i Sverige, behöver vi slå vakt om de fora som bidrar till att stärka desamma, menar debattörerna. Foto: Maxim Thoré / Bildbyrån


Ämnen i artikeln:

BarnkonventionenFNMänskliga rättigheterJämlikhetJämställdhetRasismDiskrimineringKompetensutvecklingBudgetBudgetförhandlingStockholm

Mänskliga rättigheter handlar om att förbättra människors livsvillkor och sätta gränser för hur makt kan utövas och mäts i vad som konkret uträttas. Det innebär att arbeta utifrån principer, inte en godtycklig känsla, vilka läggs till grund för politik och beslutsfattande.

Vad har då rådet för mänskliga rättigheter och dess kansli uträttat av sådant principstyrt arbete under den gångna mandatperioden?

För det första har staden sjösatt ett systematiskt arbete för jämställdhet mellan kvinnor och män, tillgänglighet, nationella minoriteters rättigheter, barnrättsfrågor och att motverka rasism och diskriminering. Tusentals medarbetare och hundratals chefer har utbildats av staden i rättighetsbaserat arbetssätt.

Rådets kansli har lett arbetet med jämställdhetsintegrering, rullat igång en egen hbtq-diplomering, tagit fram stödmaterial för hur barnkonventionen ska efterlevas, främjat ungas organisering och varit ett stöd till olika förvaltningar i frågor som rör exempelvis våldsförebyggande arbete och arbete mot hedersrelaterat våld i stadens skolor. Det är viktiga aspekter.

För det andra har rådet varit en regelbunden mötesplats för att bevaka, följa upp och utveckla stadens arbete med mänskliga rättigheter. Rådet kan ses som en kvalitetskontroll för stadens medborgare där politiker och sakkunniga mött stadens olika funktioner och verksamheter för att höra hur mänskliga rättigheter praktiseras.

Vi sakkunniga har kunnat lyfta egna frågeställningar och gett direkta medskick till inbjudna förvaltningar, direktörer, ansvariga tjänstemän och politiker. Det finns inte något annat forum för just denna typ av samtalsdemokrati, eller så kallad deliberativ demokrati.

I denna anda har rådet även gjort inspel i de politiska budgetförhandlingarna. Ett konkret exempel som blivit verklighet är stödet till kvinnors organisering i staden. Det var en fråga som lyftes i rådet under 2017 och som kom med i budgeten för 2018. Nu delas ett särskilt stöd ut till kvinnoorganisationer runt om i staden.

För det tredje behöver vi, i en tid då mänskliga rättigheter är under hot runt om världen, även i Sverige, slå vakt om de fora som bidrar till att stärka desamma.

Den kritik som FN riktat mot att Sverige inte lever upp till de konventioner vi skrivit under faller till stor del på det kommunala ansvaret att åtgärda. Det är ett arbete som inte händer av sig självt utan kräver kompetenshöjning, organisationsutveckling och resurser. Att ha ett råd för mänskliga rättigheter sänder en signal om en politisk vilja till allmänheten att staden prioriterar dessa frågor i sina olika verksamheter.

När principer om mänskliga rättigheter läggs till grund för analyser öppnar det för nya perspektiv. MR-rådet har exempelvis synliggjort kvinnors och barns utsatthet inom minoritetsgrupper, vilket annars nästan aldrig lyfts upp på strukturell nivå.

Stadens förståelse varför barnäktenskap utifrån FN:s konventioner ska totalförbjudas har förtydligats när rådet varit remissinstans till statliga utredningar och konsekvenser för stadens arbete klargjorts. Fakta om arbetskraftsdeltagandet bland såväl svenskfödda som utlandsfödda kvinnor och män har analyserats utifrån FN:s överenskommelser och svensk lagstiftning. Vi har sett att det givit resultat i form av riktade arbetsmarknadsåtgärder för kvinnor som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Sammantaget har rådet verkat för att frågan om mänskliga rättigheter inte ska ses som ett undantag, eller ett sidospår, utan som ett principiellt perspektiv som motverkar relativisering. Arbetet i rådet har med nödvändighet tvingats att bli både påtagligt, konkret och demokratiskt.

Maud Eduards, sakkunnig ledamot i Stockholms kommunstyrelses råd för mänskliga rättigheter

Jenni Acar, sakkunnig ersättare i Stockholms kommunstyrelses råd för mänskliga rättigheter

Lovisa Fhager Havdelin, sakkunnig ersättare i Stockholms kommunstyrelses råd för mänskliga rättigheter

Mariet Ghadimi, sakkunnig ledamot i Stockholms kommunstyrelses råd för mänskliga rättigheter

Ida Hellrup, sakkunnig ledamot i Stockholms kommunstyrelses råd för mänskliga rättigheter

Isak Reichel, sakkunnig ledamot i Stockholms kommunstyrelses råd för mänskliga rättigheter

Ulrika Westerlund, sakkunnig ledamot i Stockholms kommunstyrelses råd för mänskliga rättigheter

Annika Åkerberg, sakkunnig ledamot i Stockholms kommunstyrelses råd för mänskliga rättigheter

Gertrud Åström, sakkunnig ersättare i Stockholms kommunstyrelses råd för mänskliga rättigheter

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev