Socialpolitik är inte altruism i Norden heller

Den isländska socialdemokraten och tidigare socialministern Árni Páll Árnason presenterade nyligen utredningen ”Viden som virker i praksis” publicerad av Nordisk Ministerrådet.

Det är en saklig och strategisk genomlysning av det nordiska samarbetet på det sociala området. Árnason ställer frågan ”hvordan det nordiske samarbejde på socialområdet kan styrkes – både for at værne om den nordiske velfærdsmodel og forny den og på den måde bidrage til at sikre den sociale tryghed for borgerne i Norden og forankre Nordens førerposition på området?”.

Arnason vill:

￭ Stärka det systematiska samarbetet om det som fungerar på det sociala fältet (evidensbasering)
￭ Se ett nordiskt samarbete som är efterfrågedrivet i högre utsträckning än idag. Nationella aktörer bör systematiskt formulera sina behov av nordiskt samarbete i olika socialpolitiska frågor.
￭ Se en revision av befintliga organisatoriska strukturer för nordiskt samarbete.

Rapportens frågeställning är relevant, de utpekade områdena framstår som rimliga och Árnasons engagemang för socialpolitisk praktik går inte att ta miste på.

Rapporten innehåller dessutom konkreta förslag, såsom att inrätta en gemensam plattform för testande av och effektforskning på interventioner riktade till särskilda målgrupper, tillskjuta öronmärkta pengar för frivilligorganisationer att söka för utbyte av erfarenheter och inrätta ett årligt pris för social innovation.

Däremot saknas en tydlig riktning, en åsiktsförklaring och en värdegrund. Enligt Árnason har de nordiska länderna många "gemensamma värderingar" i socialpolitiken och bör använda de ’värderingar, erfarenheter och traditioner’ som är uppbyggda i våra system. Men i rapporten står inte vilka dessa värderingar är.

Talande nog besvarar Árnason frågan om det finns någon nordisk välfärdsmodell med en metafor. Jo, det finns en nordisk modell. De nordiska länderna är som fem systrar som gift sig med varsin man av olika nationaliteter. Hushållen skiljer sig från varandra, men de finns många likheter. Men inte heller nu framgår vilka drag vi har gemensamt eller vilka värderingar vi delar, bara att vi har mycket gemensamt.

För forskare i socialt arbete och socialpolitik är det en grundregel att det inte existerar någon värdeneutral ingång till studiet av socialpolitik. Detta förpliktigar oss att vara tydliga med våra motiv i vår forskning. Att som Árnason ta nordiska gemensamma värderingar för givna utan att nämna vilka de är ser vi som aningslöst.

Varken i Norden eller någon annanstans i världen är socialpolitik altruism.

Vi applåderar på det hela taget Nordiska Ministerrådets initiativ med en utredning av det socialpolitiska nordiska samarbetet och Árnasons konkreta förslag på vilka delar av socialpolitiken som ska prioriteras, men vi vill be er om en sak – och det är en märklig uppmaning för att komma från akademin och riktas till politiken: Tydliggör vad de föreslagna insatserna skall bidra med! Är det minskade ekonomiska klyftor, är det mer lika villkor för kvinnor och män, är det ökad social sammanhållning och ekologiskt hållbara system?

Vi hoppas att svaret på ovanstående fråga är ja, men utan att värderingar bakom och målen för de socialpolitiska förslagen är tydliga så kan vi inte med säkerhet veta vilka målsättningarna med dem är.

Torbjörn Hjort, socialpolitisk forskare, docent, Socialhögskolan, Lunds universitet

Katarina Hollertz, socialpolitisk forskare, lektor, Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet

Sara Hultqvist, socialpolitisk forskare, lektor, Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet.

Jörgen Lundälv, socialpolitisk forskare, docent, Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet.

Tapio Salonen, professor i socialt arbete och vicerektor Malmö universitet

Liv Johanne Solheim, socialpolitisk forskare, professor, Fakultet for helse- og sosialvitenskap, Høgskolen i Innlandet.

Matilda Wrede-Jäntti, socialpolitisk forskare, lektor, Helsingfors universitet.