Se unga som en tillgång på arbetsmarknaden

Att ungdomsarbetslösheten är hög i Sverige är ett faktum. Den är hög både ur ett historiskt och ur ett internationellt perspektiv. Exempelvis har den relativa arbetslösheten (arbetslösheten för ungdomar jämfört med vuxna) för 20-24-åringar i Sverige ökat under hela 2000-talet, medan den har legat konstant i EU. En hög relativ ungdomsarbetslöshet betyder att ungdomar missgynnas på arbetsmarknaden, jämfört med vuxna. Detta förhållande ökar i Sverige, men inte i resten av Europa.

Varför är det då så? Vi vet till exempel att dagens ungdomar generellt har högre utbildning än tidigare; ändå är de mer missgynnade på arbetsmarknaden än vad de var för 10 år sedan. Vidare har en mängd reformer genomförts för att öka de ekonomiska incitamenten att arbeta och anställa. Det skulle således snarare vara så att utvecklingen gick åt andra hållet. Trots detta fortsätter ungdomsarbetslösheten att öka.

Med all rätt värderar vi utbildning högt, men vad händer under många år i utbildningssituation när ingen relation skapas med arbetslivet? Samtidigt som utbildningsinsatser ökat har möjligheter för unga att komma in på och etablera sig på arbetsmarknaden minskat. Vem kan/vill i dag anställa en 17-årig som sommarvikarie? Var kan man få kvälls/helgjobb under studietiden? Tillgången på dessa jobb har minskat. Många får därför vänta med introduktionsjobben till efter studierna. Därför ser vi välutbildade 26-åringar laga kaffe på caféer eller sitta i kassan på matmarknaden.

Det finns anledning att se över våra attityder till unga på våra arbetsplatser. På många håll i Sverige pågår dock omvärderingar. Genom att lyfta fram arbetslösa ungdomar som en tillgång har vi exempelvis kunnat se satsningar i Södertälje, Telge Tillväxt, och i Malmö som leder till möjligheter som annars inte varit möjliga. I 21 förvaltningsledningar i Malmö anställdes för två år sedan lika många unga utvecklingssekreterare som saknade fast etablering på arbetsmarknaden. Förutom att de flesta jobbar kvar har effekterna blivit att dessa utökat sina nätverk samtidigt som förvaltningarna ändrat attityder med positivare inställning till att anställa fler unga.

Kommunen startade också en bemanningsenhet för unga arbetslösa 20-24 år med skiftande utbildning och bakgrund. Verksamheten är nu permanentad. Cirka 100 personer anställs under sex månader utifrån de olika behov som finns i de olika förvaltningarnas ordinarie arbete. Mellan 70-90 procent får fortsatt anställning. Erfarenheterna visar på vikten av att veta vad man vill med insatserna, vem som styr, vad vi lär oss och inte minst hur förankrade insatserna är i toppen av organisationen. Utan denna lärdom riskerar insatserna fortsätta som ett pärlband av misslyckande som snarare bekräftar ungas brister än deras tillgångar.

Erfarenheterna visar också att unga måste kunna få visa upp sin kompetens och därigenom tillföra organisationer och företag nya tankar. Det är därför till nytta för alla om vi kan skapa förutsättningar för unga att vidga sina nätverk. En ensidig koppling till utbildning riskerar paradoxalt nog leda till att ingången till arbetsmarknaden flyttas upp i åldrarna. Tillsammans med behovet av ökade kunskaper ser vi det väsentligt att utrymme ges för relationerna mellan skolan och företag/offentlig sektor redan i grundskolan. Naturligtvis är detta ännu viktigare för dem vars föräldrar själva saknar etablering på arbetsmarknaden. Ett kreativt föreningsliv kan i detta sammanhang vara brobyggare, inte minst för utsatta grupper.

När nu ytterligare statliga insatser planeras menar vi att det är avgörande att organisera ett hållbart utvecklingsarbete som inkluderar arbetsmarknadens parter, utbildning, forskning och inte minst ungdomarna själva. Att öppna upp för lokal dynamik utifrån de olika förutsättningar som råder i våra regioner och kommuner. Det är hög tid att använda erfarenheterna, släppa fram modet och kreativiteten och se unga som en tillgång på arbetsmarknaden.

Peter Håkansson mfl, fil dr, Lunds Universitet

Lennart Svensson, professor, Linköpings universitet

Mats Fred, doktorand, Malmö högskola

Josefin Aggestam, utvärderare, Malmö högskola

Alf Merlöv, stadsdelschef, Husie, Malmö

Ronny Andersson, stadsdelschef, Oxie, Malmö

Eva Ahlgren, stadsdelschef, Rosengård, Malmö