”Samhället gör psykisk ohälsa värre”

De flesta som mår dåligt har varit med om en kris eller ett trauma som utlöser det dåliga psykiska måendet. Kvinnor med psykisk ohälsa har i mycket högre grad än andra kvinnor varit utsatta för våld eller sexuellt våld. Mobbning kan utlösa trauman och för ensamkommande har den långa vägen hit varit riskfylld och fylld med fruktan.

Bästa sättet att minimera den psykiska ohälsan är tidiga insatser för att bearbeta krisen. Det vet vi på Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, efter att ha jobbat med frågan i 50 år. Det är också viktigt att tillvaron är trygg och stabil, så att man har möjlighet att bygga upp sig själv igen, något som medlemmarna i våra organisationer bekräftar. Därför jobbar vi för att hitta gemensamma lösningar.

Dessvärre brister ofta stödet och hjälpen idag. Både inom psykiatrin, socialtjänsten och på HVB-hem saknas kompetent personal och köerna är långa. Allt för sällan går det att få psykolog och många gånger skapas ytterligare trauman av det system som är tänkt att ta hand om människor. Inom psykiatrin förekommer det att bältning och andra tvångsåtgärder används slentrianmässigt och utan att mindre ingripande åtgärder först har prövats, vilket Europarådets tortyrkommitté kritiserade Sverige för år 2015.

Ensamkommande hamnar i en ständig oro för att avisas i och med den hårdare asyllagstiftningen, vilket har lett till att självmorden och självmordsförsöken har ökat markant. Personer med psykisk ohälsa får alltså sekundära trauman av det samhälle som är tänkt att stötta dem, vilket leder till ytterligare utanförskap. Ibland är vännerna i våra föreningar, som ger så kallat kamratstöd, den enda bra hjälp som våra medlemmar kan få.

Samtidigt kan personer med våra erfarenheter vara en stor tillgång i samhället. I ett nytt projekt kommer medlemmar inom Sveriges Ensamkommandes Förening, SEF, fungera som ambassadörer i skolor och på hvb-hem för att informera om psykisk hälsa och suicidprevention. Och i psykiatrin, socialtjänst och på Arbetsförmedlingen anställs på flera håll runt om i landet så kallad Peer Support, eller mentorer. Det är personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa som jobbar med att mjuka upp hierarkierna inom vården, vilket har lett till bättre bemötande från personalen, ökad återhämtning och att patienterna känner mindre utanförskap.

Vi som har erfarenhet av psykiskt lidande kan alltså vara en resurs i samhället och bidra till att myndigheternas arbete förbättras. Men för att detta ska ske behövs grundläggande stöd och hjälp, och att mänskliga rättigheter följs, så att vi kan bli återhämtade.

Det är nödvändigt att barnminister Åsa Regnér (S) och socialminister Annika Strandhäll (S) som ansvarar för sjukvårdsfrågor tar sitt ansvar och styr upp situationen för personer med psykisk ohälsa, oavsett bakgrund. Vi kräver ökade möjligheter till professionellt samtalsstöd, bättre individualiserad samordning och kvalificerad personal. På så vis kan vår kompetens tas till vara i samhället.

Mujtaba Attai, förbundsordförande Sveriges Ensamkommandes Förening, SEF.

Jimmie Trevett, förbundsordförande Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH.