Religiösa samvetsskäl får inte ges särställning

Rimligare är att allas rätt att agera enligt sin egen moraliska övertygelse säkerställs genom att människor är fria att välja bort yrken som de anser moraliskt betänkliga. Som det är nu.

Jönköpings landsting betalade Ellinor Grimmarks studielön under tiden som hon vidareutbildade sig till barnmorska. Men Grimmark kunde inte tänka sig att arbeta varken med aborter eller ens preventivmedel. Att rätten att vägra preventivmedelsrådgivning ingår i målet är något abortmotståndarna talar väldigt tyst om.

Eftersom båda arbetsuppgifterna ingår i en barnmorskas yrkesroll inom landstinget blev det omöjligt för henne att utföra arbetet. Så landstinget drog tillbaka erbjudandet om jobb. Grimmark anmälde landstinget för diskriminering, något Diskrimineringsombudsmannen (DO) dock avfärdade som ogrundat. Därför har processen nu istället hamnat i Arbetsdomstolen.

Ruth Nordström, Grimmarks juridiska ombud, har dock aldrig hymlat med att det egentliga målet är att få upp fallet i Europadomstolen. Det finns nämligen en resolution – resolution 1763 i Europarådet – som rekommenderar samvetsfrihet för vårdpersonal inom EU. Resolutionen är dock inte bindande för medlemsstaterna – något som abortmotståndarna också talar tyst om.

Det är viktigt att komma ihåg detta, att Grimmarks fall egentligen inte drivs för att hon ska få personlig rätt att arbetsvägra, utan för att hela den svenska abortlagstiftningen ska ifrågasättas. Grimmarks juridiska ombud Ruth Nordström är aktiv i Livets Ord och i den orwellst namngivna organisationen Ja Till Livet. Hon är också aktiv i anti-abortorganisationen Provita och hela processen finansieras av en stenrik amerikans lobbyorganisation som envetet lobbar mot aborträtten: Alliance Defending Freedom.

Hade det bara handlat om rätten till arbetsvägran av samvetsskäl hade processen varit absurd, då det inte är svårt att tänka sig en rad tänkbara liknande fall där samvetsbetänkligheterna kom ur andra motiv än de extremkristna: veganer på slakteri som inte vill hantera kött, strikt troende muslimska kvinnor som inte vill arbeta med män, eller restaurangpersonal som vägrar servera människor med vissa politiska åsikter eller av viss etnicitet. Skulle Grimmark beviljas rätten att arbetsvägra skulle det därför öppna för en mängd liknande fall.

Om man inte hävdar en sak, förstås: Att religiösas samvetsbetänkligheter på något sätt skulle vara ”viktigare” eller ”finare” än andras samvetsbetänkligheter. Men det vore på tvärs med svenska statens neutralitet vad gäller religion, så det är förhoppningsvis en omöjlighet.

Ellinor Grimmark har en självklar rätt att agera enligt sitt samvete och vägra utföra aborter eller ge rådgivning om preventivmedel. Men hon har lika självklart inte rätt att ha ett arbete där dessa arbetsuppgifter ingår. Hon har full rätt till sin egen religiösa uppfattning, men hon har ingen som helst rätt att låta den gå ut över andra.

Patrik Lindenfors, docent vid Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet och ledamot i Humanisternas förbundsstyrelse

Christer Sturmark, ordförande för Humanisterna, förläggare, författare