Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Arbetsvillkor

Problemet sitter inte på Migrationsverket

Herr och fru Ahmadi och deras två söner ska utvisas till Iran eftersom pappa Mehdi tjänade 900 kronor för lite förra året. Historien om familjen som under fem år rotat sig i Sverige och nu tvingas härifrån på grund av några hundralappar har väckt uppmärksamhet i medier de senaste dagarna. Men många riktar felsökaren mot Migrationsverket, när vi i själva verket borde uppmärksamma arbetskraftsinvandringens absurda regelverk, skriver Maria Eriksson.

Publicerad: 16 december 2015, 13:18

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Absurt att låta kollektivavtal styra vem som får stanna i landet och vem som inte får det.


Ämnen i artikeln:

FackföreningarArbetsmarknadKollektivavtalMigrationsverketMigrationArbetskraftsinvandring

Bakgrunden till utvisningen är det regelverk för arbetskraftsinvandring som säger att ett arbetstillstånd i Sverige kräver ett arbete till kollektivavtalsenliga villkor. Och det faktum att Mehdi Ahmadis arbetsgivare under fem månader förra året betalat en lön på 19 500 kronor, vilket är 180 kronor under det avtalsenliga 19 680 kronor i månaden. Resten av tiden i Sverige har Mehdis lön uppfyllt villkoren.

Bland kommentatorer i sociala medier vill många nu lägga skulden på Migrationsverket. “Migrationsverket har handlat fel.” “Tjänstemännen borde se mellan fingrarna med några hundralappar.”

Problemet med den uppfattningen är att några fall alltid kommer att falla strax utanför gränserna till det regelverk som gäller för tillfället. När ska tjänstemän tumma på reglerna och när ska de inte göra det?

Vi har sett liknande fall tidigare. Där regelverket kring arbetskraftsinvandring får konsekvenser som framstår som absurda. Men lösningen på detta kan inte vara att strunta i regelverket i de enskilda fall som har tur att uppmärksammas i kvällstidningar och delas flitigt i sociala medier. Utan att titta på regelverket som sådant.

Det fallet Ahmadi visar är inte att Migrationsverkets handläggare är alltför nitiska, utan att det är absurt att låta kollektivavtal styra vem som får stanna i landet och vem som inte får det. Såvitt framgår av det som rapporterats om fallet är detta en familj som både rotat sig i landet – med barn i skola och på universitet – och som klarat av att försörja sig under tiden. Det borde vara ett fullt tillräckligt krav för att få stanna.

Nu rör det sig om 180 kr under fem månader, totalt 900 kronor. En struntsumma. Men hade det varit rimligare om familjen Ahmadi utvisats för att pappa Mehdi tjänat 15 000 kronor i månaden?

Ponera till exempel att Mehdi Ahmadi arbetat inom ett annat kollektivavtalsområde där den lägsta lönen varit något lägre, då hade han helt plötsligt uppfyllt kraven i regelverket. Eller att han arbetat deltid, med en kollektivavtalsenlig timlön, i sådan omfattning att hans totala månadslön uppgick till minst 13 000 kronor, då hade han också uppfyllt kraven i regelverket.

Betydligt rimligare vore alltså att bevilja arbetstillstånd till den som klarar att försörja sig. Varför inte utgå ifrån de 13 000 kronor i månaden som redan nämns i regelverket som en miniminivå? Att utöver detta upprätthålla kollektivavtalsenliga löner borde vara en uppgift för arbetsmarknadens parter och inte för Migrationsverket.

Maria Eriksson, chefredaktör Svensk Tidskrift & liberal debattör

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News