Ny vårdform effektiv för unga på institution

I Sverige placeras varje år cirka 30 000 barn och unga i samhällsvård, varav 14 000 på någon form av institution. Av dessa placeras omkring 1 200 ungdomar med allvarliga beteendeproblem på något av Statens institutionsstyrelses (SiS) särskilda ungdomshem. Många av dem placeras med stöd av LVU (lag med särskilda bestämmelser om vård av unga).

Att tvångsplacera på institution är en av de mest ingripande åtgärder som samhället gör för ungdomar och deras familjer. Syftet med placeringen är att bistå med skydd och stöd för utsatta barn och hjälpa dem i deras utveckling när de frivilliga alternativen inte visat sig fungera.

Samtidigt vet vi att det finns risker med samhällsvård på institution. Barn och unga som befinner sig i samhällets vård återkommer ofta för nya placeringar, behöver ofta fortsatta insatser inom socialtjänsten och återfall i brott är vanligt. Ibland kan det vara institutionsvistelsen som i sig innebär en förhöjd risk. Ungdomar som hålls samlade i grupp tenderar att ta efter och förstärka varandras problembeteenden. Dessutom bryter och försvagar tiden på institution anknytning till skola och social förankring.

Men även om det finns kunskap om risk för fortsatta problem så är en institutionsplacering det behandlingsalternativ som återstår när alla andra möjligheter att förhindra en fortsatt negativ utveckling är uttömda.

Kunskapen om hur institutionsbehandling för ungdomar med allvarliga beteendeproblem bör utformas har varit begränsad. För att öka kunskapen och utveckla institutionsvården startade därför norska och svenska myndigheter ett samarbete redan år 2000. Statens institutionsstyrelse (SiS) och Barne-, ungdoms- og familjedirektoratet inledde det gemensamma arbetet med en genomgång av internationell forskning på området. Med kunskapsöversikten som grund utvecklades en behandlingsmodell för institutionsvård som bygger på vetenskaplig kunskap om vad som fungerar när man ska behandla unga med hög risk för långvariga och allvarliga beteendeproblem. Behandlingsmodellen gavs namnet Multifunktionell behandling på institution och i närmiljö, förkortat MultifunC.

Parallellt med att MultifunC implementerades i liten skala på två av SiS särskilda ungdomshem beslutade Socialstyrelsen att utvärdera behandlingsmodellen. I en oberoende effektutvärdering har ungdomar som fått MultifunC-behandling jämförts med ungdomar som fått traditionell behandling. (I vardera gruppen fanns 40 personer.) Resultaten från Socialstyrelsens uppföljning finns nu klara och är följande:

￭ Ungdomar i MultifunC-gruppen återplacerades inte lika ofta på något av SiS särskilda ungdomshem, hade färre dagar i annan institutionsvård och hade färre dagar med öppenvårdsinsatser inom socialtjänsten efter placeringen.

￭ Den ackumulerade genomsnittskostnaden per ungdom var drygt 400 000 kronor lägre för dem som fått MultifunC-vård jämfört med ungdomar som fått traditionell institutionsvård. Kostnaden blev 2,6 miljoner kronor per ungdom under två år för Multifunc-gruppen jämfört med 3,1 miljoner kronor för de ungdomar som traditionell vård.

Utvärderingen visar att förutsättningarna för en framgångsrik behandling ökar med ett strukturerat och riktat arbete mot risk- och skyddsfaktorer hos såväl den unge själv som i omgivningen, ett aktivt familjearbete samt att institutionsvistelsen avslutas med kvalificerad eftervård. Ytterligare en viktig faktor är möjligheterna till individuell anpassning. De ungdomar som placeras på institution har olika problem och olika förutsättningar och detta bör påverka behandlingen i stor utsträckning.   Ytterligare en viktig aspekt, som utvärderingen pekar på, är att utveckla samarbetet med socialtjänsten.

SiS kommer nu att påbörja arbetet med att, i enlighet med slutsatserna från utvärderingen av MultifunC, utveckla den vård som ges på de särskilda ungdomshemmen. Vi hoppas samtidigt att det också kan inspirera andra aktörer i utformningen av behandling och vård.

Kent Ehliasson, generaldirektör, Statens institutionsstyrelse

Olivia Wigzell, generaldirektör Socialstyrelsen