Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Arbetsvillkor

Mr Östersund: Min passion är fotboll

Publicerad: 25 augusti 2017, 07:30

Ända sedan barnsben har Daniel Kindbergs största passion i livet varit fotboll.

Dagens Samhälle har träffat Mr Östersund, Daniel Kindberg, vd för det kommunala bostadsbolaget i Östersund och ordförande för succéklubben Östersunds FK som nu går vidare i Europa League. ”Fotbollen har varit min passion sedan jag var fem”, säger han.


Känslan kommer att sitta i hela livet. Öster­sund hade besegrat Galatasaray med 2–0 hemma, spelat 1–1 i Istanbul och gått vidare i kvalet till Uefa ­Europa League. Galatasarays supportrar är hängivna och stökiga. Säkerheten var rigorös kring bortalaget. Men när ÖFK:s spelare lämnade planen ekade applåderna från Türk telekom arenas läktare.
– Den där stoltheten jag kände inför vad en liten klubb från svenska glesbygden hade åstadkommit  … Det är nog svårt att uppnå samma känsla någon annan gång, ­säger Daniel Kindberg.
På 1960-talet gick ett norrländskt lag (GIF Sundsvall) för första gången upp i allsvenskan. Tv-kommentatorn Putte Kock myntade uttrycket Norrlandsfönstret. Alltså ett fönster som öppnats. Fast bara lite, som för vädring.
I dag står det vidöppet, både Östersunds FK och GIF Sundsvall spelar i allsvenskan. Fönstret har rent av öppnats mot Europa.

I går, torsdag, vann ÖFK hemma mot grekiska Paok. Nu väntar spel i Europa League och miljonintäkter. Samfällt pekas två personer ut som de som långsiktigt ligger bakom framgångarna: brittiske tränaren Graham Potter och föreningens ordförande Daniel Kindberg. Potter har fått ”normalspelare” att växa på och utanför fotbollsplanen. Kindberg har krigat för att ge laget rätt förutsättningar. Alla eventuella tvivel på hans engagemang faller om man beaktar hans privata satsning på ÖFK: 4,5 miljoner kronor.
– Fotbollen har varit min passion sedan jag var fem och mitt största fritidsintresse. Jag spelade länge själv, men aldrig högre än ­division 2.

Östersunds FK bildades 1996 efter en sammanslagning av IFK Östersund och Ope. Framgångarna dröjde dock. Daniel Kindberg kom in i styrelsen tidigt, men inför årsmötet 2010 riktade han hård kritik mot de i hans tycke för låga ambitionerna och ville avgå. Det slutade med att han blev ordförande. Sedan dess har det hänt mycket. 2011 var ÖFK nere i division 2 Norrland en säsong men tog sig upp i division 1, till superettan, och kunde 2016 premiärspela i allsvenskan. Det toppades av vinst i svenska cupen, varpå laget fick ge sig ut i det Europaspel där de nu kan ta plats bland de stora.

– Fast jag tycker att vi bara är i början. Vi ska bli svenska mästare och spela kontinuerligt i Europa. Men vi har redan fått ett enormt genomslag i Sverige och Europa. I mediegenomslag är bara AIK, Malmö och Norrköping före oss, säger Daniel Kindberg.
– Det finns ett egenvärde i jämtarnas och östersundarnas stolthet över sitt lag. När jag var i England 2011 och försökte övertala Graham Potter att bli tränare var just detta viktigt. Han har ofta påmint om vad jag sa: ”Vi ska göra jämtarna stolta”.

Daniel växte upp i Umeå och Nordingrå vid Höga kusten. Karriären i det militära ledde honom till tjänst på flera ställen i Sverige samt FN- och Natouppdrag. När Östersund fick beskedet om regementsnedläggningarna i försvarsbeslutet 2004 var han bataljonschef på fältjägarregementet I5.
Han hade dock börjat tvivla på försvarets förmåga att fullgöra sin uppgift och sett sig om efter något annat. Han fick kontakt med byggföretaget Peab som såg möjligheter i att utveckla nya verksamheter på I5-området. Efter tio år som vd för Peabs bolag, Fält­jägaren AB, blev Daniel Kindberg kontaktad av Östersundshems ordförande och vice ordförande.

– Två grånade gentlemän rekryterade mig. Jag läste på mycket om bolaget och ägardirektivet från kommunen. De två gentlemännen, Tord Andnor (S) och Sven Ringvall (M), hade också en stark tro på potentialen i Östersundshem. Annars hade jag aldrig hoppat på, berättar han.
– När jag var i Sollefteå var jag ett tag ut­lånad till kommunen för att hjälpa till med omställningen vid nedläggningen. Här var utmaningen också tydlig: att ställa om från förvaltande bolag till att både förvalta och bygga nytt. Och där är vi just nu, vi bygger för fullt. Allt går enligt plan. Organisationen har fått en ny roll, den har köpt och omvandlat mark och bygger hyresrätter, bostadsrätter och radhus. Inte minst i Stadsdel norr, det område som försvaret övergav för snart tio år sedan.
– Jag började den 1 januari 2014 och bedömer att vi kommer att vara högeffektiva till våren 2018.

Men ska man bygga ska man ha kassa till det. Även ett kommunalt bolag får räkna med en kontantinsats på 15–20 procent av beloppet för att kunna bygga. Förra året sålde Östersundshem 1 698 lägenheter till Rikshem. Pris: 1,3 miljarder kronor.
– En jättebra affär. Vi har ägardirektiv om hög nyproduktion och ska bygga 1 650 lägenheter till 2025. Vi ska också ge avkastning. Då behövde vi sälja av tillgångar för att frigöra kapital. Så måste du göra, konstaterar Daniel Kindberg.
– Du säljer och får bra betalt för att kunna bygga mer. Det vore djupt oansvarigt att ­bygga nytt bara på lånade medel.

Fast i Östersund, liksom vid andra stora ­affärer i allmännyttan, väckte det protester.
– Nu när det har genomförts och man ser vad Rikshem går för är det ingen som klagar. Jo, möjligen några enstaka personer. Klart att det fanns politiska diskussioner i samband med affären. Att hyresgästernas röst hördes tycker jag var bra.
– För skattebetalarna i Östersund har det varit en glimrande affär. Vi får ett tillskott av bostäder från köparen, Rikshem, som ihop med oss ska bygga 300 lägenheter. Vi får en ny stor aktör på bostadsmarknaden och Rikshem är en seriös och skicklig hyresvärd, säger ­Daniel Kindberg.

Går pengarna rakt av till att bygga nytt?
– Ja, men också till det gamla beståndet med ett eftersatt underhåll. Vi har en låg hyres­nivå i förhållande till jämförbara städer. Fast när bostäder säljs i Östersund i dag är det på en hög nivå. Vid försvarsnedläggningarna befarade många sänkta priser på villor och bostadsrätter, men de har bara ökat. Nu bygger vi för olika kategorier, och även en del bostadsrätter.
Sverige har höga byggkostnader och nybyggda hyresrätter blir dyra. Daniel Kindberg invänder:
– Ja, det är höga priser, men ska vi sluta bygga då? Vi jobbar mycket med att se över vilka produktionsresurser vi har. Är de stora byggföretagen tillräckligt hungriga?­ Nu börjar det komma företag som kan utmana de stora. Men vi har höga material- och lönekostnader i Sverige.

Hur Östersundshem säkrar produktionsresurser på en överhettad marknad? Jo, med strategiskt partnerskap med ett antal bygg­företag. På så sätt anser de sig ha säkrat kapaciteten de kommande fyra åren.
– Många kommunala bostadsbolag får inte ens in anbud när de ska bygga. Vi har varit ganska bra på det och varit lyckosamma med långsiktigt samarbete med Skanska, NCC, Peab och lokala Attacus.

Försvarsnedläggningarna befarade många skulle betyda en negativ spiral för staden. Fast antalet byggarbetsplatser och bostadsannonser i dag talar ett annat språk.
– Vi har 23 000 personer i vår bostadskö. 40 procent av dem bor utanför Östersund. Vi jobbar väldigt aktivt med bostadskön för att ta reda på vad det är för boende de vill ha.
– Vi har blivit glesbygdens stad mitt i Sverige. De senaste tio åren har vi blivit en alltmer attraktiv stad och vi har en väldigt dynamisk arbetsmarknad. Dessutom har vi kopplingen till Åre. Hela besöksnäringen har växt till sig i Jämtland, säger Daniel Kindberg. Samtidigt påminner han om hur det såg ut då. 1 400 jobb försvann, kanske den största statliga nedläggningen någonsin.
– Jämtarna knöt näven i fickan och fajtades för sin bygd. Och det fanns lokala politiker som visade stort mod, som kommunstyrelsens ordförande Jens Nilsson (S), kommun­direktören Bengt Marsh och andra. Att det skapades möjligheter för människor att känna­ framtidstro är nog den enskilt viktigaste faktorn under de tio åren.

När antalet flyktingar ökade 2015 funderade Östersundshem på vad de kunde göra. Resultatet blev det som kallas Innanförskaps­akademin, där sociala klausuler används vid upphandling av byggjobb. Akademin framhålls nu av deltagande Skanska som en modell för övriga landet. I de första kullarna av nyanlända som gått igenom akademin har drygt hälften fått riktiga jobb på de deltagande byggföretagen. ­Andra har fått praktik eller påbörjat utbildning.
– För att få jobba med oss ska man gå in i det här, sa vi till byggföretagen, berättar Daniel Kindberg och levererar en äkta kindbergare:
– Det här är ett verktyg för att Jämtland ska bli världens bästa region på mottagande och integration.

Fast sittande vid ett mötesbord på Östersundshem framstår han inte alls som så ­kaxig som otaliga rubriker i lokaltidningarna kan ge anledning att tro. Snarare lite försiktig. Och att ordna jobb åt nyanlända är inget pr-trick, säger han.
I höst börjar 30–40 personer på Innanförskapsakademin. På årsbasis vill de utveckla det till 150–180 personer.
– Det här är en av de starkaste tillväxtfrågorna i samhället. Vi tjänar pengar på att folk kommer i jobb, säger Daniel Kindberg och fortsätter:
– Precis som med besöksnäringen, vår starkaste konkurrensfördel är att ta emot männi­skor på ett bra sätt. Nyanlända ska vi ta emot och ge ett jobb, en utbildning eller uppmuntra till eget företagande. I Jämtland har vi både plats och rätt inställning.

Fast att öppna sitt kvarter var inte självklart när 100 atte­fallshus för nyanlända skulle placeras ut. Besluten togs strax efter flykting­vågen hösten 2015, men direktupphandlingen överklagades till Konkurrensverket som underkände den.
Och när Attefallshusen äntligen skulle få en hemvist var protesterna starka. Villaägare närmast Jämtkraft arena anförde till exempel att flyktingar som skulle bo där kunde störas av bullret från arenan.
– När vi varit dit efteråt är det inga problem. Vi som är ledare i någon form måste stå upp i sådana lägen, och jag har en stark tro på att det blir bra, säger Daniel Kindberg.

Du är van vid snabba beslut i militären och byggbranschen – du måste väl ibland tycka att det går långsamt i den kommunala världen?
– Jo, jag är väldigt intensiv och väldigt otålig. Jag vill att det ska gå undan. Men man ska skilja på sak och person. Jag kan vara sträv och tuff även mot människor, men det är inte personligt.

Det talas om ett möte om attefallshusen där du, kommundirektören och kommunstyrelsens ordförande – AnnSofie Andersson (S) – deltog. Efteråt hade ni tre olika versioner av vad som sades.
– Anders Wennerberg, som är kommun­direktör, är en kul kille och en social person. Sedan kan man ha olika uppfattningar ibland, det är väl bra. Jag tror inte att jag är känd som någon skitstövel. Men det är kanske jobbigt ibland att ha en annan uppfattning än jag.

Som försvarsanställd i utsatt position fick ­Daniel Kindberg gå medieträningar. Något han har nytta av i dag. Vintern 2014–2015 hade Östersunds-Posten närmast dagliga ­artiklar om hans bolagsengagemang, vid sidan av Öster­sundshem.
Dispyten har handlat om att han tjänade en rejäl hacka på att sälja en fastighet på Stadsdel norr där han själv var delägare, och att Östersundshem köpte ett större område av Peab för 127 miljoner kronor. ­Ö-P:s oberoende värdering sa att marken var värd 86 miljoner, Östersundshems oberoende värdering att den var värd 131 miljoner.
Häxjakt, kallade han granskningen.
– Vi kunde visa att de inte talade sanning. I efterhand kan alla se att de hade helt fel och jag hade rätt. Det viktiga för mig och för Öster­sundshem var att det gick att bevisa.

Om Janne Josefsson har sagts att det på hans gravsten borde stå ”Janne hade aldrig fel, men heller aldrig helt rätt”. Ö-P kanske inte hade rätt, men heller inte helt fel?
– Ja, det kan du ha rätt i. I försvarets medie­utbildningar lärde vi oss grundregel ett: du får aldrig ljuga. Journalisterna vet att jag inte ljuger. Jag svarar alltid, vilket jag har vunnit på i längden. Jag vågar varje dag se alla journalister i ögonen, och vi öppnar alla våra böcker.
– Sedan finns det alltid frågor när man sitter på flera stolar och har makt. Det är självklart att sådant ska ifrågasättas.

Flera stolar, ja. Daniel Kindberg hoppar in i bilen, en stor Audi-suv, och kör genom gamla­ I5-området upp till Jämtkraft arena ­(döpt efter det kommunägda energibolaget). Han ska titta på träningen och reda ut några saker med klubbfolket. 
Hela fotbolls-Sverige tycks ha omfamnat Östersunds FK som ett slags modern variant av Max Lundgrens böcker om Åshöjdens BK – laget långt ner i seriesystemet som slår alla med häpnad. Men också för att de gör lite udda saker.
Tränaren Graham Potter har förklarat att spelarna måste växa även som människor och sett till att klubben har en kultursatsning där spelare och ledare provar på dans, sång, musik, måleri och litteraturupplevelser. Föreningen är hbtq-certifierad, och när ­andra klubbar beskriver publiken som sin tolfte spelare säger ÖFK att ”vår tolfte spelare heter mångfald”.

– Kultursatsningen har vi för att bli bättre i fotboll, säger Daniel Kindberg och hejar på kulturcoachen Karin Wahlén. ÖFK:s kanslichef Lasse Landin håller med:
– Vi utvecklas som människor och lär oss vinna matcher på och vid sidan av planen. Det viktigaste för oss är inte att bara hitta de bra spelarna, utan de som fungerar i föreningen och i det sociala sammanhanget, säger han.
Ännu mer höjdes ögonbrynen 2014 när Öster­sunds FK, då i superettan, presenterade ett avtal med Libyen om att utbilda libyska spelare för 500 miljoner kronor.
– Via brittiska vänner fick jag kontakt med folk som varit med och störtat Khadaffi i Libyen. De bjöd ner mig och ville ha med oss i ett utbildnings- och demokratiprojekt. På plats blev det dramatiskt, med strider runt hotellet vi bodde på.

– De andra utlänningarna stack därifrån, men jag stannade. Dagen efter fick jag ­träffa landets sport- och ungdomsminister. Det räddade nog ansiktet på honom, att någon var kvar. Det som har bromsat vårt projekt är det instabila läget i Libyen. Projektet är inte begravt, vi håller kontakten, men det måste bli mer stabilt först.

Daniel Kindberg sneglar på telefonen och konstaterar att Markus Näslund har sökt honom. Näslund var NHL-proffs i Pittsburgh, Vancouver och New York, men nu ska det ­tidigare hockeyproffset och Daniel Kindberg bygga en stor stugby ihop i Åre. De köpte området av norska skidkungen Björn Dählie.
– Vi räknar med 8 000–10 000 bäddar. Det är en del i utvecklingen i Åre där det kommer ett alpint VM och förhoppningsvis också OS. Vi hoppas att bygglovet ska vinna laga kraft efter årsskiftet och att produktionen kan gå i gång då.

Frågan är oundviklig: Hur hinner du med?
– Det är inte så farligt. Det är mindre jobb nu än när jag var i försvarsmakten. Och fritid och arbete går lite ihop. Jag har lätt för att strukturera och delegera. Jag låter andra ta ansvar och ger förtroende. I försvaret lär man sig planera och leda operativ verksamhet, och att få folk att växa.
– Och min familj säger att jag är väldigt bra på att göra ingenting, säger Daniel Kindberg och sparkar tillbaka ännu en boll ut på planen.

Janne Sundling, js@dagenssamhalle.se

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News